Bloggen Rävjägarn

Förra veckan sände SVT Mannen som visste för mycket, Hitchcocks nyinspelning av den film som han spelade in redan under sin tid i England på 30-talet. Nyinspelningen är en helt annat film och man märker tydligt ur mycket som hänt under 20 år och vilka resurser Hollywood som fanns i Hollywood.

I nyinspelningen är det Doris Day och James Stewart som har huvudrollerna. Stewarts läkare är en rätt trist historia tycker jag. Han är mannen och familjeförsörjaren som ”tar hand” om sin fru på typiskt amerikanskt 50-talsvis. Doris Days roll är lite roligare, och hon tar faktiskt egna initiativ vilket gör att fimpen tar fart. Det är alls ingen dålig film, framförallt tycker jag att den blir betydligt bättre när de kommer till London och kidnapparna gömmer sig i ett kapell där mannen är pastor.

Filmens ledmotov, Que sera sera, hör till 50-talets största hits. EP-skivan med Doris Day måste ha sålt i enorma upplagor, ty man ser den ofta på loppmarknader mm. Singeln är inte lia vanlig, men 50-talets mitt var å andra sidan EP-skivans gyllene tid.

Tyvärr fins inte denna version tillgänglig on-line, men väl den äldre från 30-talet. Se den istället!

Systrarna Charlotta, Eva och Elsa Ehrenborg på Hovdala slott hade en omfattande receptsamling och bland dem har jag valt ut Hofdalatårta som finns med i De bästa recepten från svenska slott och herresäten.

4 äggvitor
2 dl socker
175 g mandel

Kolasmet:
2 dl vispgrädde
1 dl socker
1/2 dl sirap
1 tsk vaniljsocker

Garnering
2 1/2 dl vispgrädde
kakao

Vispa äggvitan till hårt skum, strö i socker lite i sänder under kraftig vispning. Blanda i mandeln som skalats och malts.

Smörj en plåt och mjöla. Gör en kant av folie, fyrkantig 20×20. Bred ut smeten i formen och grädda i 175 grader i ca en halvtimme. När den kallnat, belägges den med kolasmet.

Kolasmeten kokas av tjock grädde, socker och sirap. Rör om i katrullen. När smeten är tjock tillsätts vaniljsocker. Den skall bli som lös för knäck. Låt svalna.

Vispa grädde till skum och bred på den kalla tårtan. Sikta över ett par matskedar kakao.

Essenssaft, sommarsaft, vad man nu skall kalla den. En av sommarens höjdpunkter var när det var dags att koka saft på essens, då stod sig de färska bären slätt. De små flaskorna saknade helt naturliga tillsatser, men det hindrade inte Saturnus från att erbjuda saft med smak av allt från åkerbär till apelsin. I ärlighetens namn var skillnaden mellan hallon, jordgubb och smultron tämligen försumbar, de smakade alla lika gott och hade en omisskännlig söt doft av jasmin. Jag minns hur outhärdligt det var att vänta på att sockerlagen skulle svalna, så att man kunde tillsätta essensflaskan och sedan smaka saften. Gott blev det och gott är det fortfarande, ty en liten firma i Boden tillverkar numera saftessens. De heter Opalen och finns här. Dessvärre är flaskorna inte lika snygga som när det begav sig. Dessutom är den jasminsöta smaken inte längre lika tilltalande.

Vid domkyrkan i Luleå finns några hus från det gamla Luleå, det Luleå som byggdes upp efter stadsbranden 1887. Skalan är lite mindre och det husen var oftast inte mer än 2-3 våningar vilket ger en trevlig känsla av lite mindre stad, till skillnad från de göga 5-våningshus sm man finner i Stockholm och några andra städer. Denna byggnad är förvånansvärt välbevarad och en prydnad frö staden.

En favoritservis: Hackefors nr 45 med dekoren Terra. Den är både linjeskön och dessutom har en behagliga färger och en stram dekor med en liten guldkant. Handmålad är den också. jag gissar att den inte är speciellt populär idag, Serviser från denna period är helt enkelt inte speciellt uppskattade idag, till skillnad från 50-60-talens som nästan undantagslöst kostar en hel del, om det inte rör sig om romantiska mäster med blommor eller guld.

Jag gillar grönt och i ett rum i kvarnen i Lill-Pite fick jag mitt lystmäte. Grönt i vackra nyanser och en riktigt snygg armatur.

jag hittade en gammal påle på en traktor som jag tror är en Massey Ferguson 35 men säker är jag inte. Modellen kom vid 50-talets mitt som Ferguson med från 1960 ändrades namnet på grund av sammanslagningen mellan Massey och Ferguson har jag läst mig till. Jag är ju rätt förtjust i gamla traktorer och skulle gärna äga en sådan, som för övrigt är storebror till den välkända Grållen.

Visst är de vackra, de ljusa juninätterna. I år har de dock mestadels varit kalla och regniga, det var först vid midsommar som de blev varmare. Tyvärr kom i samma veva mygg utan dess like och de gjorde kvällarna mindre njutbara. Vem vill vara ute när man måste smörja in sig med myggmedel eller vandra omkring helt svept i myggnät? Åh, om man slapp dessa vedervärdiga kryp! Jag vet att de har en funktion att fylla, men vad gör väl det när man blir komplett galen på dem.

Skogsplanteringen är nu mer eller mindre avslutad och jag ar precis snickrat en dörrkarm. Den blev väl inte i världsklass, men den är användbar och dörren som skall sitta där är knappast fullkomligt tät. Jag har också grävt ner några plaströr som är ämnade till golvvärme. Med hjälp av dessa skall jag bevattna fruktträden. Praktiskt på alla sätt och vis!