Mannen som visste för mycket, 1956

Mannen Som Visste

Förra veckan sände SVT Mannen som visste för mycket, Hitchcocks nyinspelning av den film som han spelade in redan under sin tid i England på 30-talet. Nyinspelningen är en helt annat film och man märker tydligt ur mycket som hänt under 20 år och vilka resurser Hollywood som fanns i Hollywood.

I nyinspelningen är det Doris Day och James Stewart som har huvudrollerna. Stewarts läkare är en rätt trist historia tycker jag. Han är mannen och familjeförsörjaren som ”tar hand” om sin fru på typiskt amerikanskt 50-talsvis. Doris Days roll är lite roligare, och hon tar faktiskt egna initiativ vilket gör att fimpen tar fart. Det är alls ingen dålig film, framförallt tycker jag att den blir betydligt bättre när de kommer till London och kidnapparna gömmer sig i ett kapell där mannen är pastor.

Filmens ledmotov, Que sera sera, hör till 50-talets största hits. EP-skivan med Doris Day måste ha sålt i enorma upplagor, ty man ser den ofta på loppmarknader mm. Singeln är inte lia vanlig, men 50-talets mitt var å andra sidan EP-skivans gyllene tid.

Tyvärr fins inte denna version tillgänglig on-line, men väl den äldre från 30-talet. Se den istället!

Kakelugnarna i Finland var ofta i plåt

Finsk Plåtugn

Finsk plåtugnI vårt östra grannlund fanns naturligtvis också kakelugnar, men de allra flesta var inga egentliga kakelugnar, utan de var istället klädda med plåt. Antagligen var detta en billigare och enklare lösning som dessutom hade fördelen att färgen kunde anpassas efter inredningen och ändras allteftersom. Det lär dock ha varit vanligt med metallfärger som ni ser på bilderna. Om det är ett senare mode, eller om det förekom redan vid förra sekelskiftet låter jag dock vara osagt.

Min mormor målade både järnspisar och element med en silverfärg, antagligen på 50-talet. Jag gissar att detta var populärt på den tiden. Idag ser man det dock ytterst sällan. Kanske fanns det en liknande trend i Finland som gjorde att ugnarna blev silverfärgade. Traditionellt målade man nämligen med linoljefärg eller lät ugnarna stå omålade och ”plåtfärgade”.

Här en länk till en sida med ett urval av finska plåtugnar.

Välbevarad våning innan ombyggnad

11163901 10153301681058241 8284893988668043815 O

11163901_10153301681058241_8284893988668043815_o

På Östermalmsgatan i kvarteret Kornetten låg en får något år sedan en riktigt fin 10-talsvåning som bevarade det mesta av ursprunglig fast inredning. Kök, serveringsrum och jag undrar om inte vissa handfat kan vara från tiden. Ovanligt och dessutom mycket snyggt. Idag är våningen renoverad och enligt uppgift är köket helt utblåst. Synd och obegripligt. Vill man ha en modern våning köper men en eller bygger man om en redan renoverad. Miljöer likt den på bilen ovan är så ovanliga att de måste bevaras! Gillar man inte stilen, så hller man fingrarna från den, Se fler bilder från lägenheten här.

Sigfrid Siwerts stora roman Selambs

Selambs

Jag hade varken läst eller hört talas om Sigfrid Siwertz roman Selambs när jag fann en artikel om hans författarskap i Ord och bild och blev nyfiken på romanen som utgavs i två delar i början av 20-talet. Siwertz skildrar en syskonskara som växer upp på gården Selambs, deras far har blivit hård skadad av ett slaganfall och deras mor dör när de är små. Dessa barn är alls inga gullungar och växer upp till fullkomliga monster, utan alltför många försonande drag.

Som av en slump går Selambs på SVT nu och finns dessutom att se i Öppet Arkiv. jag har visserligen vara sett knappt tre avsnitt, men serien kan rekommenderas. Det är dock en rätt grym berättelse som det ibland tar emot att se. Den är dock ytterst intressant med sina perverterade karaktärer som gör allt för penningen.

Funkismoderniserat 1880-tal i Åbo

Nyrenässans Och Funkis

Nyrenässans och funkis 2

På Hämeenkatu i Åbo fann jag detta fina 1880-talshus (gissar jag) som buggts om på 30-talet. Byggnaden intill, eller en del av huskroppen, har ersatts av en helt modern byggnad som ni ser en bit in på tvärgatan. Den äldre byggnadskroppen byggdes på och fick ett par indragna våningar, men de två nedre våningarnas fasader verkar vara hyfsat välbevarade.

Nyrenässans och funkis

Här ser ni den andra fasaden. det är mycket möjligt att huden ursprungligen upptog hela kvarteret. Som ni också ser finns det ursprungliga taket kvar längre in , till vänster i bild. Ett mycket fint hus och dessutom en trevlig ombyggnad som både bevarar och tillför.

Hofdalatårta, mandeltårta med knäck

Hofdalatårta

Hofdalatårta

Systrarna Charlotta, Eva och Elsa Ehrenborg på Hovdala slott hade en omfattande receptsamling och bland dem har jag valt ut Hofdalatårta som finns med i De bästa recepten från svenska slott och herresäten.

4 äggvitor
2 dl socker
175 g mandel

Kolasmet:
2 dl vispgrädde
1 dl socker
1/2 dl sirap
1 tsk vaniljsocker

Garnering
2 1/2 dl vispgrädde
kakao

Vispa äggvitan till hårt skum, strö i socker lite i sänder under kraftig vispning. Blanda i mandeln som skalats och malts.

Smörj en plåt och mjöla. Gör en kant av folie, fyrkantig 20×20. Bred ut smeten i formen och grädda i 175 grader i ca en halvtimme. När den kallnat, belägges den med kolasmet.

Kolasmeten kokas av tjock grädde, socker och sirap. Rör om i katrullen. När smeten är tjock tillsätts vaniljsocker. Den skall bli som lös för knäck. Låt svalna.

Vispa grädde till skum och bred på den kalla tårtan. Sikta över ett par matskedar kakao.

Bilder före och efter ett fönsterbyte

Före Fönsterytet

Före fönsterytet

Vad säger ni om detta? Ett vackert 20-talshus (gissar jag) som verkar vara i fint skick och som har snyggt tak fina fönster och vacker panel. det var ute till försäljning och de nya ägarna beslöt att renovera.

Efter fönsterbytet

Nya fönster i funkisstil, av en konstruktion och ett material som absolut inte passar till huset. Dessutom är fönsterytan betydlig mindre. Illa!

Prairie Joy och Morden Centennial

Praire joy

Nu blommar det i rabatterna! Det har varit segt i år på grund av den låga temperaturen som knappt nått över 20 grader och dessutom har det regnat var och varannan dag. Ovan ser ni den vackra rosen Prairie Joy som är en av ina favoriter. Den är härdig, skulle gissa zon 6, och lättskött. Klarar sig kanske i lite kallare klimat också om man täcker den en smula. Då den är rotäkta gör det inte något om den fryser ned, den tar sig ändå.

Morden centennial

Morden Centennial är en annan kanadaros som också klarar kallt klimat. Jag tycker att färgen varierar lite, har för mig att den var mer ljust rosa förra året. Kanske är det temperaturen, vad vet jag. Den har dock många knoppar och verkar må prima, trots att den blev fullständigt nedgnagd av råttor i vintras och att jag dessutom flyttade den i våras då jag såg att den levde. Kanadensiska buskrosor är fina rosor, även om inte alla doftar, tyvärr.

Fantastisk finsk funkis i Tammerfors

Funkis I Tammerfors

Funkis i Tammerfors

Jag har haft semester! Sparsamt med inlägg under den perioden skulle man minst sagt kunna säga. Jag har bl.a. rest i Finland och i Tammerfors fann jag ett av de vackraste funkishus jag någonsin sett. Det var på intet sätt perfekt renoverat, men på hål var det helt fantastiskt. Fönstren hade tyvärr bytts, precis som dörr- och skyltpartierna. I Finland har man dock in i modern tid haft okopplade fönster så även i detta hus (gissar att det är först de senaste 10-20 åren som moderna energifönster slagit). Alla gamla funkisbyggnader har därför intågande fönster, hängda på var sin båge.

Adressen till detta mästerverk, som är precis så snyggt som funkishus brukar se ut på skisser från tiden, är Hämeenkatu 15 och byggåret är 1939. Mer har jag inte lyckat ta reda på.

Funkis i Tammerfors detalj

Som ni ser är balkongerna de ursprungliga, vilket gör oerhört mycket för det intrycket. De fönster som satts in har heller inte satts in i befintlig karm, utan på traditionellt vis, vilket gör resultatet avsevärt bättre. Det glasade trapphuset är dessutom ytterst dekorativt och den klocka som sitter över fönsterraden blir liksom en prick över ett i, riktigt tjusigt. Högst upp finns takterasser och eventuellt också lägenheter, det framgår inte riktigt.

Finland är fyllt av fin funkis och annan modernism, men det finns också gott om traditionell arkitektur. Jag kommer att återkomma till detta.

Sommarsaft för upptagna husmödrar

Saturnos Saftessens

Saturnos saftessens

Essenssaft, sommarsaft, vad man nu skall kalla den. En av sommarens höjdpunkter var när det var dags att koka saft på essens, då stod sig de färska bären slätt. De små flaskorna saknade helt naturliga tillsatser, men det hindrade inte Saturnus från att erbjuda saft med smak av allt från åkerbär till apelsin. I ärlighetens namn var skillnaden mellan hallon, jordgubb och smultron tämligen försumbar, de smakade alla lika gott och hade en omisskännlig söt doft av jasmin. Jag minns hur outhärdligt det var att vänta på att sockerlagen skulle svalna, så att man kunde tillsätta essensflaskan och sedan smaka saften. Gott blev det och gott är det fortfarande, ty en liten firma i Boden tillverkar numera saftessens. De heter Opalen och finns här. Dessvärre är flaskorna inte lika snygga som när det begav sig. Dessutom är den jasminsöta smaken inte längre lika tilltalande.

Småstadscharm i en relativt stor stad

Luleå Old Style

Luleå old style

Vid domkyrkan i Luleå finns några hus från det gamla Luleå, det Luleå som byggdes upp efter stadsbranden 1887. Skalan är lite mindre och det husen var oftast inte mer än 2-3 våningar vilket ger en trevlig känsla av lite mindre stad, till skillnad från de göga 5-våningshus sm man finner i Stockholm och några andra städer. Denna byggnad är förvånansvärt välbevarad och en prydnad frö staden.

Husen på Sandgatan, Svartöstaden

Sandgatan I Svartöstan

Sandgatan i Svartöstan

Svartöstan strax untanför Luleå centrum är en relativt välbevarad arbetarstadsdel som började bebyggas i slutet av 1800-talet. Bebyggelsen är dock av varierande ålder och på bilden ovan ses ett hyreshus på Sandgatan som är från 40-talet. Ursprungligen var det visst 4, men jag tror att ett revs efter en brand får några år sedan. Enligt uppgift är huset välbevarade och t.o.m. de flesta köken finns kvar. Ovanligt i hyreshus på dessa breddgrader. Tyvärr vill kommunen nu riva de tre kvarvarande husen, eftersom en gammal stadsplan från 80-talet ger dem rätt att göra det (på den tiden behövdes marken för industriändamål). det är synd, för dessa hus borde vara uppförda för arbetaran vid det nyanlagda Norrbottens järnverk och är dessutom goda exempel på den tidens familjebostäder för arbetare. Det är tvårummare på drygt 60 kvm. låt oss hoppas att de får leva kavr!

Hackefors med flotta dekoren Terra

Hackefors 45 Terra

Hackefors 45 Terra

En favoritservis: Hackefors nr 45 med dekoren Terra. Den är både linjeskön och dessutom har en behagliga färger och en stram dekor med en liten guldkant. Handmålad är den också. jag gissar att den inte är speciellt populär idag, Serviser från denna period är helt enkelt inte speciellt uppskattade idag, till skillnad från 50-60-talens som nästan undantagslöst kostar en hel del, om det inte rör sig om romantiska mäster med blommor eller guld.

Dagmar Olik och några hautelisser

Under nära 20 års tid pågick i Köpenhamns rådhus, i ett rum uppe på vinden, ett stort och tidskrävande arbete som påbörjades 1902. Man hade nämligen år 1900 beslutat sig för att väva ett antal tapeter med utgångspunkt från Lorenz Frölichs illustrationer av Fabricius Danmarks Historie från 1852. Vävda tapeter i stående varp kallas med ett annat ord för hautelisser och är jämförbara med gobelänger (sådana som vävts vid Manufacture des Gobelins).

Dagmar Olrik var dotter till porträttmålaren Henrik Olik och hade studerat hautelisser för Erolo Eroli i Rom. När hon kom tillbaka till Danmark fick hon nästan omgående det ärofyllda uppdraget att väva tapeterna till Köpenhamns rådhus. Lorenz Frölich tecknade själv de kartonger som tjänade som underlag vid vävning fram till 1908 då han avled och Malthe Engelsted övertog denna syssla. 1920, hundra år efter Frölich födelse, var alla tapeterna färdiga och Gobelinværelset i rådhuset stod färdigt.

Läs artikel om hautelisserna i Ord och bild årgång 1932.

Även hallen börjar så smått bli färdig

Hall

Hall

Det var inte så enkelt att få ordning på hallen. Att laga panelen efter dörrbyten var inte svårt, men insidan krävde mer jobb.

Hallen präglas helt av 1965 års ombyggnad och det utseendet ville jag behålla. Jag ville att det skulle se ut precis som om man behållit den ursprungliga dörren 1965 och att man instället för toalett haft väggfast förvaring, som för övrigt finns till vänster om gabondörren på bilden ovan.

.Den nya, större  hallen består av både hall och delar av en gammal toalett och dessa väggar var lite olika i nivå. Efter att ha reglat upp och försökt jämna till och klätt väggarna med porös board och fyllt med isolering, spikade jag ny masonit på väggarna (har ett gammalt lager). Sedan monterade jag dörrfoder från de dörrar jag tagit bort. På bilden ses de spacklade skarvarna. Nu återstår att slipa, montera taklister och måla. Jag är mycket nöjd!

 

Stagneliusvägen 32 av Ture Sellman

Stagneluisvägen 32 Fasad

Stagneluisvägen 32 fasad

En vacker funkiskåk i Fredhäll! Den har klarat sig fint genom åren och är en riktigt prydnad för gatan. 1998 var det dags för renovering och frågan är hur det hade gått och inte en granne och jag passat på att klaga lite. De ursprungliga balkongerna blev kvar och därmed har husets exteriör bevarats åt eftervärlden. Nr 39 på amma gata var också på väg att förvanskas i samma veva, och även den kåken räddades. När jag passerade den idag var dock ett fönsterbyte på gång och de nya bågarna var inte snugga.

Men åter till nr 32 som trades av Ture Sellman 1935. Jag tycker att det är en ovanligt snygg kåk. I fronten två tvåor med jungfrukammare. Den sydvästra har öppen spis, den sydöstra har tvättställ i jungfrukammaren. Övriga lägenheter är ettor av olika slag. Rätt typiskt för tiden och området. Planlösningen hittar ni här.

Norrbottensgård med införkammare

I Sjulsmark

i_sjulsmark

Här och där finner man de, de välbevarade Norrbottensgårdarna som inte längre används. I detta fall är det bagarstugan, som står vinkelrätt intill, som blivit ett modernt bostadshus. Denna byggnad är verkligen vacker. Den står på en solid stengrund och har inte byggts om på många, många år. Till höger finner vi en stor sal med många fönster. I mitten en utsmyckad farstukvist som leder till en hall och innanför den en farstukammare. Till vänster ligger köket, som är stort och genomgående. Till vänster på yttersta flanken två införkammare. Det är väl knappast otroligt att anta att dessa byggdes till under 1800-talets senare del, när välståndet steg.

Till nackdelarna med byggnadstypen hör bristen på sovrum. Tack vare införkamrarna finns här hela tre lämpliga rum men har man inte dem, finns bara ett, farstukammaren, och det kan vara i minsta lagen för en barnfamilj. Är inte detta något problem har man en fantastisk bostad med stora ytor, stora och små rum, tämligen hög takhöjd och ett fin ljus från många och stora fönster. Ett riktigt prakthem skulle man nog kunna säga.

Måhända en Massey Ferguson FE 35

Massey Ferguson

Massey Ferguson

jag hittade en gammal påle på en traktor som jag tror är en Massey Ferguson 35 men säker är jag inte. Modellen kom vid 50-talets mitt som Ferguson med från 1960 ändrades namnet på grund av sammanslagningen mellan Massey och Ferguson har jag läst mig till. Jag är ju rätt förtjust i gamla traktorer och skulle gärna äga en sådan, som för övrigt är storebror till den välkända Grållen.

Låt rundade balkonger förbli runda!

Låt Runt Vara Runt

Låt runt vara runt

En illustrativ bild tycker jag. Mycket tyder på att de ursprungliga balkongerna hade rundade hörn men att man vid renoveringen valde att göra det lät för sig och samtidigt få lite större balkongyta. Trist, men inte alltför vanligt. Titta upp nästa gång ni passerar 30-talshus så kommer ni att se balkongplattor med rundade hörn som fått nya fronter med raka hörn!

Lasse Holmqvists Här är ditt liv

ISA

För ett par dagar sedan började tittade jag på Här är ditt liv, avsnittet med Viveca Lindfors. Jag minns serien från min uppväxt, men kan inte säga att jag såg så många avsnitt eller minns dem väl. enda undantaget är avsnittet som handlade om Lill-Babs. Att Lasse Holmqvist radade upp alla henens karlar kändes inte som en bra idé.

Får ett antal år sedan läste jag Lindfors memoarer som jag tyckte mycket om. Att nu se henne livs levande i ett gammal program var en upplevelse; vilken skönhet, vilken livlighet och vilken karisma! Jag blev verkligen imponerad. programmet var heller inte så dumt, men trots att det var 2 timmar långt kändes det inte som om Lasse Holmqvist gick riktigt på djupet. Programmet var dock underhållande och jag ville se mer och fastnade för avsnittet med Birgit Nilsson.

Nilssons memoarer har jag också läst och känner väl till. Dessutom har hon humor och är en verkligt speciell person. Jag gissar att hon var ungefär likadan redan som ung flicka när hon hjälpte till med med jordbruket. Hennes kvickhet är beundransvärd och hon har en humor som jag tycker mycket om. Detta avsnitt var faktiskt bättre än det första jag såg, framförallt eftersom så många intressanta människor medverkade.

Avsnitt nummer tre blev Isa Quensels och det är det bästa hittills! Fantastiskt program på alla sätt. Quensel måste vara en av de livligaste 75-årimgarna. Som en ung flicka! Jag är svag för gamla människor som är livliga och snabba i intellektet, det är verkligen en härlig kombination. Gästerna var dessutom perfekta, inte minst kände man historiens vingslag när hennes ungdomsväninna Dagmar Olsson  berättade att hennes manna hade varit verskam i gamla operahuset vid Gustav Adolfs torg! Dessutom tyckte jag om att se Gösta Kjellbergs, honom mins jag från några gama filmer och någon av hans plattor, kanske är det Svarta ögon, ligger i ett album någonstans. Dessutom sjöng Quensel Brels Ne me quitte pas i sin egen översättning. Fint!

Isa Quensel var född 1905 och var både opera- och operettsångerska samt aktris på Dramaten, Stadsteatern och privatteatrar. Hon var även pedagog och lärde ut scenisk gestaltning åt många operastjärnor i det yngre gardet, medverkade i TV-teaterns uppsättningar och mycket annat. Tyvärr avled hon hastigt året efter denna inspelning, 76 år gammal.

 

Åh, Goethe på romerska campagnan!

Denna målning älskar jag! Det ärGoethe på campagnan av Johann Heinrich Wilhelm Tischbein. Här en länk till målningen i färg. Vet inte när det målades, men tror 1780-tal ty under några år tillhörde han Goethes krets i Rom. Det var när jag bläddrade i Ord och bild från 1932 som jag fann en text om Goethe av Klara Johanson och där fanns verket avbildat. Jag tycker allt är bra med målningen: posen, miljön, rekvisitan och inte minst namnet.

Johann Heinrich Wilhelm Tischbein verkar inte ha hört till de största konstnärerna under sin tid, men detta verk har dock gått till historien. 1790 blev han direktör för konstakademien i Neapel och författade ett antal verk betydande verk som jag inte läst. bl.a. Collection of engravings from ancient vases in possession of Sir William Hamilton.

Ny dörr och toaletten blir förvaring

Ombyggnad 1

Ombyggnad

Som jag nämnt tidigare, så skall badrummet renoveras och den gamla toaletten blir överflödig då den förses med toalettstol. Därmed frigörs utrymme i hallen och den gamla pardörren kan sättas tillbaka.

Ombyggnad

På den ena sidan av ytterdörren fanns toaletten, på den andra finns dörr till vinden och en garderob. Den gamla toalettväggen har jag lyckats lossa och flyttat in nästan en meter. Närmast ytterväggen, där ni ser ljuset sila in, skall jag ta upp en garderobsdörr. På kortsidan, mot köksdörren, skall jag sätta ytterligare en dörr som leder till städskrubben. På detta sätt blir det bättre förvaringsutrymmen i den tidigare rätt trånga hallen.

Ombyggnad

Här den gamla dörren. Den borde nog tas isär och renoveras, men jag nöjer mig tills vidare med att spaka igen sprickor med linoljekitt, olja och sedan måla. Pluggarna måste också ses över. En karm har jag byggt och i den ingår ett överljus. Fortsättning följer!

Om AGA Baltics tänkande skivbytare

Img 4033

IMG_4033

Jag fick två AGA V42 i vintras. Den ena var komplett, denna andra inte. Ingen fungerade riktigt. Nu har jag emellertid satt den kompletta i fungerande skick (den andra saknar växlingspinne så den kan bli lite knepig att använda). I grunden var detta exemplar i bra skick, även visuellt, men den hade på något sätt hängt upp sig. Det visade sig vara pauskontrollen som var ur läge, den var inte 0 när den stod på noll. Apparaten har nämligen paus som kan sättas för varje skiva eller varannan och denna kan ställas in steglöst upp till 3 minuter.

IMG_4035

På drivaxeln finns ett sorts gummihjul som driver själva växlingsmekanismen. Gummit var slitet och lite mjukt (på den andra hårt). Jag tog loss det och kapade av en lämplig bit från ett spengummi som har nästan identiska dimensioner. Satte lite superlim på och satte monterade på plats. Efter denna operation fungerade skivbytaren som den skulle. Drivhjulet ses på bilden ovan som en gummiring något till vänster relativt högt upp i bild.

Pickupen var en AGA safir, ett magnetisk element med fastlödd safir. Den ersatte jag med en gammal Sonotonepickup, en keramisk. Minns inte numret men den är stereo. Eftersom armen klarar sig med 10 grams nåltryck, eller lite mindre, gick detta bra. Växlingsmekanismen är verkligen inte dum, det är ovanligt att så gamla apparater går att använda med så lågt nåltryck.

Detta är verkligen en trevlig skivbytare. Snygg och med alla finesser som behövs och dessutom lättanvänd. En toppenprodukt! Jag är mycket imponerad av konstruktionen och att man kunde släppa den mitt under brinnande krig 1942. Här en annons från 1942.

Med lite tur man kan se skivväxlaren i funktion här.

Cyrillus Johansson och Olle Engkvist

Vardagsrummet

Runebergsgatan mindre

1926 – 1926 uppfördes ett mycket intressant hus på Eriksbergsgatan 6. Bakom bygget stod Olle Engkvist, byggmästare, och ritade gjorde Cyrillus Johansson. Toppen är speciell och för att få ut mesta möjliga av den valde man att förlägga vardagsrum mm åt gården, och kök och jungfrukammare åt gatan till, en mycket ovanlig lösning vid denna tid.
vardagsrummen fick enorma glaspartier mot den grönskande gården och hör till de finaste i hela stan. Även serveringsrummen var påkostade. Planlösningen framgår av denna bild. Den svängda väggen i vissa vardags- och herrum är verkligen vacker! Dessutom ligger gården åt söder så den är ljus och trevlig.

En snygg glasbalkong i Västertorp

Glasbalkong I Västertorp

Glasbalkong i Västertorp

Balkonger, balkonger, balkonger! Här en glasbalkong som jag fotade i Farsta. Den verkar vara renoverad men på ett bra sätt så vitt jag kan bedöma. Denna typ av balkonger är mycket tilltalande! De kom på 30-talet och förekommer nog in på 60-talet, men jag gissar att de var som vanligast runt 1950. En ljusare och trevligare balkong kan man knappast få, men är man inte förtjust i insyn är konstruktionen naturligtvis inte så lämpad.

Elisabeth Schumann sjunger Adelbert von Chamissos dikter Frauenliebe und -leben tonsatta av Robert Schumann

Elisabeth Schumann

Ett besök på Myrorna resulterade i en bunt gamla plattor som tillhört biblioteket i Solna. några av dem, närmare bestämt 5, var Elisabeth Schumann som sjunger Frauenliebe und legen som är en samling dikter av Adelbert von Chamisso som bl.a. tonsatts av Robert Schumann. Inspelningen gjordes 1947 i studion på Abbey Road och vid pianot hittar vi Piano Gerald Moore.

Jag hade väl på sin höjd hört Elisabeth Schumanns namn tidigare när jag fann dessa skivor. Inspelningen gjordes 5 år innan henne död, 1952, så den hör till hennes senare. Schumann var stor i Österrike och var knuten till den statliga operan i Wien men 1938 emigrerade hon till USA där hon levde resten av sitt liv. Strauss Rosenkavaöjeren och flertalet av Mozarts operor stod på hennes reportar. Om hon var framgångsrik med Frauenliebe und -leben  vet jag dock inte. Det är dock en rar inspelning. Jag tycker om henens röst som har något tilltalande över sig och som jag tycker avviker en smula från det gängse. Inspelningen finns faktiskt på YouTube så ni kan också lyssna på Elisabeth Schumann.

 

En vacker junikväll kom myggen åter

Junikväll

Junikväll

Visst är de vackra, de ljusa juninätterna. I år har de dock mestadels varit kalla och regniga, det var först vid midsommar som de blev varmare. Tyvärr kom i samma veva mygg utan dess like och de gjorde kvällarna mindre njutbara. Vem vill vara ute när man måste smörja in sig med myggmedel eller vandra omkring helt svept i myggnät? Åh, om man slapp dessa vedervärdiga kryp! Jag vet att de har en funktion att fylla, men vad gör väl det när man blir komplett galen på dem.

Skogsplanteringen är nu mer eller mindre avslutad och jag ar precis snickrat en dörrkarm. Den blev väl inte i världsklass, men den är användbar och dörren som skall sitta där är knappast fullkomligt tät. Jag har också grävt ner några plaströr som är ämnade till golvvärme. Med hjälp av dessa skall jag bevattna fruktträden. Praktiskt på alla sätt och vis!

Gerdrud Fridh i Ibsens dockhem

Gertrud Fridh

Jag botaniserar vidare i Radioteaterarkivet och finner Ibsens Ett dockhem i en inspelning från 1953 i regi av Lars-Levi Laestadius och med Gertrud Fridh i rollen som Nora. Ibsen är något av en favorit, även om man knappast kan kalla hans pjäser för muntra. Hedda Gabler, t.ex, är en fantastisk föreställning!

Dockhemmet är Noras och där lever hon med sin make Torvald och sina tre barn. Julen står för dörren och mannen står i begrepp att tillträda en ny och välbetald tjänst som bankman. Nora gläder sig som ett litet barn åt de ökade inkomster som följer med anställningen och det ringer på dörren. Först kommer en gammal bekant på besök, Kristin Linde, sedan kommer doktorn som är god vän till familjen och allra sist kommer Noras fordringsägare och ställer ultimatum. Dockhemmet kommer slås i spillror men utgången är alls inte den man tror.

Gertrid Fridh är lysande som Nora! Jag hade gärna sett både Gunn Wållgren och Inga Tidblad i denna roll, men nu är det Gertrud Frids tolkning som blir min första Nora och jag blir allt annat än besviken. Barnsligt naiv i början och realistiskt klarsynt i pjäsens slutskede. Dessutom har hon verkligen en fantastisk röst!

Att Ibsens pjäs orsakade stort rabalder och blev en skandalsuccé vid premiären i december 1879 är inte svårt att tänka sig. Kvinnoemancipationen hade ännu inte trängt ut till de bredare lagren och det bör ha gjort pjäsen aningens svårsmält. Det borgerliga kvinnoidealet var nog inte så lämpligt för många kvinnor, Jag tror snarare att landsbygdens fruar hade det betydligt bättre, ty de hade en viktigt funktion att fylla med sitt arbete och det brukar gagna välbefinnandet.

 

HSB-komplexet Marmorns balkonger

Marmorns Balkonger 1

Marmorns balkonger 1

HSB-komplexet marmorn är tämligen sorgligt renoverat idag. Nya fönster och balkonger har tagit bort det mesta av den ursprungliga fasadens lätthet och fräschör. Husens norrfasader som helt består av balkonger har på detta sätt ändrat åtskilligt i karaktär. endast en byggnad har kvar sin ursprungliga fasad om jag inte missminner mig. På bilden ovan ser vi dock 30-talsfasaden i sitt ursprungliga utförande. Stram elegans, mycket tilltalande. Och nu ett minne blott.

Nu är kyrkstallets tak helt färdiglagt

Läggning

Spånhyvel

har ni sett den spånhyveln, eller spilken som vi säger här uppe? En fin pjäs som faktiskt fungerar. Snygg är den också och dessutom ett intressant stycke teknik från förr. Jag gjorde en del takspån, men tyvärr ar det svårt att få tag i tillräckligt bra tallar för att spånen skulle bli bra.

Läggning

Att lägga spån är inte svårt. är de färska lägger man dem direkt, är de ordentligt torra är det bäst att blöta dem. Först lägger man 15 cm långa spån, sedan 30 cm långa och sedan fullånga, 45 c. Detta gäller vanlig trelagerstäckning. Följande varv läggs sedan 15 cm förskjuta uppåt. När man kommer till nocken, lägger man 30 cm långa spån och avslutar med 15 cm, precis som i början.

Delvis klart

För att få raka linjer använder man riktsnöre eller -bräda. jag använde ögonmått för jag är inte så kinkig av mig och fodrar icke snärräta varv.

Klart 2

Här ser ni det färdiga resultatet och takfall två, det norra. Jämfört med korrugerad plåt är detta verkligen ett lyft.

Klart

Södra takfallet. Nockbrädorna ligger också på plats. Snyggt och prydligt och inom ett år är spånen vackert grå. Vill jag, skulle jag kunna tjära dem för ökad livslängd.

Luxors patenterade Johnson-ljud

Johnson Ljud 220px

Johnson-ljud-220pxJag har nog skrivit om Luxor och deras Johnson-koppling tidigare, men nu fann jag faktiskt en annons (klicka för större format) som förklarar det hela och dessutom berättar att det rör sig om ett Luxorpatent. Det hela går ut på att tonerna delas upp i höga och låga, dvs bas och diskant, och går till var sitt slutrör. Ljudet sätts sedan samman i en gemensam utgångstransformator och går till högtalaren. I början av 50-talet delade man ytterligare på tonerna och hade var sin utgångstransformator och högtalare för bas respektive diskant, precis som det som Philips i mitten av 50-talet kom att kalla bi-ampli! Jag är bra nyfiken på vem Johnson var, kanske en ingenjör på Luxors konstruktionsavdelning?

Än så länge saknar jag en Johnsonkopplad apparat i mina samlingar. Inte för att de var speciellt ovanliga, men den Luxor jag har från dessa år är en Luxor Empire i allströmsversion och dessa har istället push-pull-popplade slutsteg för att få upp effekten. Allströmsapaprater var vanliga på 30-40-talen eftersom likströmsnäten fortfarande var vanliga. I början av 50-talet blev de mer sällsynta men vissa enklare apparater för allström fanns kvar in på 60-talet.

Ebba Pettersons hem, Skeppargatan

Ebba Pettersons Våning 1

Ebba Pettersons våning 1

1967, strax innan huset Skeppargatan 52 gick igenom en genomgripande ombyggnad som helt omgestaltade interiören, tog Lennart af Petersens några bilder i huset, bland annat av Ebba Petterssons våning. Av ritningarna att döma var det en trerummare med en liren jungfrukammare (våning 1-2 trappor och våning 3-4 trappor). Det stora rummet, salen, har en trevlig grupp i nyrokoko.

Ebba pettersons våning 4

Närmare fönstret finns bord och två stolar, ett skåp och ett skrivbord. Stuckaturen är av 18880-talssnitt och inte alltför vräkig, men så innehöll ej heller huset några riktigt stora lyxvåningar.

Ebba Petterssons vånin 2

Intill salen ligger ett förmak som jag gissar även används som matsal. En bekväm schäslong bidrar till trevnaden. Notera också taburetten mellan som står intill.

Ebba Petterssons våning 3

Mot gården hittar vi sovrummet. Det har två fönster och en enkel vit kakelugn. Spegeln är verkligen barock i detta enkla lilla rum!

Ebba Pettersons vånings entre

Entrén är välbevarad och typisk för tiden, Jag är inte säker på ur mycket som sparades vid ombyggnaden på 70-talet.

Ebba pettersons vånings fasad

Fasaden som den såg ut på 60-talet.Idag är den återigen renoverad och återfick då en hel del av sitt ursprungliga utseende (som också försvann på 70-talet). Interiört finns nog bara något stucktak bevarat under de nya innertak som monterades för att sänka takhöjden.

Skillnaden mellan bra och dåliga spån

Bra Och Dåliga Spån 440 Px

Bra och dåliga spån 440 px

Att göra takspån är både lät och svårt. Har man utrustningen är det försvinnande lätt bara man har bra råvara vilket dock inte är det lättaste att hitta. Bilden visar två olika typer av spån. De vänstra är gjorda ur en rakvuxen och kvistfri tall. De högra från en tall som stått i utkanten av ett skogsskifte och som har både vresved ock kvistar (klicka på bilden för större format). Resultatet blir ojämna spån med många kvisthål. Dessa spån är i princip oanvändbara om man vill ha ett fint och hållbart tak.

I hörnet av Linnégatan & Grevgatan

Linnegatan Grevgatan 1

Linnegatan Grevgatan 1

Då och då när jag tittar på gamal bilder får jag syn på något hus som jag inte känner igen och då är det oftast rivet, åtminstone om det ligger på Östermalm, ty den stadsdelen känner jag utan och innan. I korsningen Linnégatan/Grevgatan fann jag en fasad med ett hörntorn som icke verkade bekant. Idag ligger Linnégården på dess plats så det är inte så konstigt.

Linnegatan Grevgatan 2

Huset var speciellare än jag trodde upptäckte jag när jag letade fram fler bilder. Tomten är rätt smal och av den anledningen har den lilla gården förlagts till Grevgatan, istället för ”åt gården”. Originellt och inte vanligt alls! Rosenborgska huset vid Stureparken har en liknande lösning.

Linnegatan Grevgatan 3

På bilden ovan syns tydligt gården en trappa upp. Ett balusterräcke har komponerats in tillsammans med entrén på ett enkelt men elegant sätt. Det är verkligen synd att huset revs!

I hörnan låg en halvstor femrummare med jungfrukammare visar ritningen. I ”gårdsflygeln” två mindre lägenheter verkar det som. Ett enkelrum, tror jag, och någon form av två-trerummare med minimalt kök.