Jag är ingen vän av att tänka på den tid som flytt och sitter följdaktligen aldrig hemma och tänker så trevligt det var förr! Nej, det är bra mycket bättre om det är trevligt nu. Men i fredags satt jag och drack vin med Björn och tittade film och så började vi prata om åren på Mjölkbaren. Jag plockade fram en gammal klippärm och började minnas.
Det var år 2003 som vi öppnade. Runt den 18:maj om jag inte missminner mig. Den sommaren sken solen nästan varje dag och på vår uteservering var det fullt mest hela tiden. Var och varannan vecka var vi i tidningen och de japanska turisterna älskade oss. Det var en märklig känsla, inte minst för att jag mått så psykiskt dålig ett halvår tidigare att jag med nöd och näppe tagit mig igenom det.
Ungefär ett år hade förberedelserna pågått. Jag hade ägnat mycket tid åt att sitta och läsa på KB, både kokböcker och arkitekturtidningar samt en och annan veckotidning. På kvällarna och helgerna provlagade jag för att ta fram recept på de som vi skulle servera.
Tyvärr har jag inga bilder alls från den första tiden. Bilden ovan kommer från det japanska magasinet Figaro, vars text jag inte kunde ta till mig; japanska tecken förstår jag mig inte på. Japanerna beställde oftast in smörgåsar med ägg och ansjovis, eller en köttbullsmacka med den goda rödbetssallad som jag utprovat receptet till. Första sommaren hade jag också en slags gubbröra som var populär och som ibland serverades på tunnbröd. Över lag var det fint dekorerade smörgåsar som inte skulle ha gjort en gammal kallskänka besviken.
Och kunden som förtretad vände på ryggen när han inte kunde få en gammal hederlig brie-smörgås.
Ibland var där även Dramatik!
Det var många kunder som jag tyckte mycket om. En särskild favorit var Ulla, en gammal dam som ständigt satt på uteserveringen, rökandes och med en koffeinfri latte. Hon hade varit med om en hel del och en del berättade hon, men hon hade samtidigt en enorm integritet. Hon var fin. Här ett porträtt som jag tecknade av henne.
Efter den första sommaren kom den första hösten. Då var det glesare bland kunderna, men det var å andra sidan första hösten med GBS, som förgyllde de långtråkiga vardagarna med sin säregna intelligens och stora charm. Vi studerade greven (Ditt ödes bok) och konstruerade nya, modernare, frågor, översatte Phil Spector-dängan He hit me (and it felt like a kiss) och lyssnade på musik.
När jag googlade Mjölkbaren fann jag en artikel som jag aldrig läst och som jag över huvud taget inte har något minne av. Ni hittar den här och vi finns med i slutet av reportaget.
Det var som sagt många år sedan nu och en mycket rolig tid, men aldrig att jag skulle vilja vrida klockan tillbaka.
