Besök hos moster Hildur i grannbyn

Moster Hildur

Moster Hildur

Moster Hildur var min farmors syster och hon bodde i grannbyn som för övrigt hade ett annat riktnummer till farmors förtret då det blev dyrare att ringa då. I sitt kök hade hon en öppen spis som murats upp i samband med att villan moderniserades och vedspis och kökspanna ersattes med elvärme. Bäst minns jag en tekanna som såg ut som ett hus. Tyvärr finns den inte på bild men jag har något minne av att den stod på spiselkransen och var dekorativ.

Moster Hildur var glad och trevlig. Hon hade nog fått jobba och stå i. Hennes man vistades ofta borta och tiderna var kärva. Tre barn fick hon och två lever fortfarande. Den äldsta är snart 90 och blir mer och mer lik min farmor för vart år som går.

Abrahamsberg, en förort i gult tegel

Abrahamsberg 3

Abrahamsberg 1

Abrahamsberg började byggas i slutet av 30-talet och stod klar vid 40-talets mitt. De flesta husen är i gult tegel och mycket fina. Tegel är ovanligt i Stockholm överlag och gult i synnerhet. Husen är smalhus och lägenheterna varierar i storlek från 1:or upp till 4:or och kanske något större. Öppen spis är inte särskilt ovanligt. Vanligast torde de lite mindre lägenheterna vara. Huset på bilden ovan är ytterst välbevarat med snygga balkonger och fönster och butikslokaler i bottenvåningen.

Abrahamsberg 2

Några av husen är i rött tegel. De ligger väster om Gustav III:s väg och eventuellt är lägenheterna lite mindre här. SKB-huset på bilden har kvar sina ursprungliga balkonger med småsinuskorrugerad plåt.

Troligtvis uppfördes dock de flesta av husen åt privata fastighetsägare. Än idag dominerar hyresrätterna och Allmännyttan har bara ett fåtal hyresrätter här ute.

Abrahamsberg 3

Här ett riktigt elegant hus med putsade burspråk och stora fönster. Port, balkonger och fönster, allt är i ursprungligt skick. Notera hur balkongen på 1 tr utgör skärmtak ovanför entrén.

Abrahamsberg 4

Här ett hus som jag gissar har lite större lägenheter. Rikligt med burspråk och i fint originalskick. Balkongerna är dessutom rikligt tilltagna.

Abrahamsberg 5

Här har vi en annan pärla. Balkongerna, som är från tiden, har en handledare som klätts in i trä. Snyggt och ovanligt.  De enkla skärmtaken är mycket eleganta och fönstren har delats upp i en övre och en nedre luft, en detalj som man ser lite här och var i området.

Abrahamsberg är en anonym förort som verkligen är ovanligt trivsam. Området är kuperat och husen mestadels i 3-4 våningar. Att de är i tegel gör dem ovanliga och dessutom minimeras underhållet.

Låt oss hoppas att de får leva vidare utan att förvanskas.

Nu är Tempofasaden i Uppsala borta

Tempo I Uppsala

Tempo i Uppsala

Minns ni att jag skrev om Tempo (Åhléns) i Uppsala och att huset skulle få en ny fasad? Det har nu skett och en vackra och faktiskt mycket elegant gamla fasaden är numera ett minne blott och finns endast kvar i Farsta. Hur blev då den nya fasaden? Rätt anskrämlig om ni frågar mig. Se ett inslag på SVT Play som visar eländet och döm själva.

Snödrypande bild från en svunnen jul

Vinter På Verandan

Vinter på verandan

Jag tycker att det är klent beställt med ljuset under julhelgen, åtminstone i Norrbottens kustland. Fast jämför man med Kirunas svaga dager är det naturligtvis väldigt ljust. För två år sedan tog jag en bild på verandan. Där hängde en trasa på tork i iskylan. Säker är jag inte, men nog tror jag att det är pappas gamla kalsonger som fortfarande var i tjänst, men nu som någon form av trasa, eller ”slarva” som man brukar säga. ”Slarvmatten”, ja så kan man säga om trasmattor och då förstår ni vad jag menar.

I bakgrunden de snötyngda granar som man gärna ser denna årstid. Ack, måtte det snöa till jul!

Gustaf Lettströms formidabla fyror

Arkitektvägen 28 30

Arkitektvägen 28-30

Ute i Abrahamsberg finns många fina tegelhus från sent 30-tal och tidigt 40-tal. Det rör sig i vissa fall om relativt påkostade hus. Ett av de finaste är signerat Gustaf Lettström den 4:e januari 1943 och ligger på Arkitektvägen 28-30. I fastigheten finns två 3:or och två 4:or på varje våningsplan fördelat på 2 uppgångar. Samtliga lägenheter är därför aningen genomgående eller gavellägenheter med fönster i 3 väderstreck. Alla har öppen spis och kök utan matplats. Istället finn det ett stort rum intill som antingen kan disponeras som matsal eller användas som sov- eller arbetsrum. Gavellägenheterna har ett nycker generöst matrum som, om man minns rätt, hade glasade pardörrar mot vardagsrummet som i sin tur har öppen spis som förlagts till en nisch som mer eller mindre ligger utanför rummet och med fönster ovanför. Det hela är ytterst elegant och bättre 4:or i storleksklassen går nog inte att finna (har för mig att de är 67 kvm – 3:ornat är 59). Här kan ni studera planlösningen. Tänk om man kunde bygga så här effektivt idag!

Skönhet även där cisterner huserar

Oljehamn 2

oljehamn_2

Dessa Bilder togs sommaren 2011. jag måste erkänna att jag är svag för cisterner. De är så enkla att de nästan aldrig blir fula. Ingen större möda läggs ned på att formge dem och då går heller inte så mycket fel.

oljehamn_5

Det var en mulen dag. Inte kall, utan snarare aningens kvav. Jag hade aldrig varit ute vid oljehamnen, utan bara hört dess namn. Utanför staden ligger mycket som man aldrig aldrig ser i normala fall, ty det finns egentligen ingen anledning att åka dit ut om man inte har sitt jobb där. Just därför är det extra trevligt att ta en tur dit ut och se sig omkring.

Hyperelegant NK-varuhus ute i Farsta

Nk I Farsta

NK i Farsta

1960 öppnade NK ute i Farsta, i den då nybyggda förorten. Farsta var nytt och modernt och dess centrum synnerligen elegant vilket framgår av bilden ovan och av denna bild. Frågan är om inte Farsta överglänste Vällingby på visa områden. Ritade gjorde Backström och Reinius, men jag måste erkänna att jag inte vet om de ligger bakom alla centrumbyggnader. Tyvärr har jag inte hittat några bilder som visar några av NK-interiörerna, men man får väl anta att de var både påkostade och snygga.

Sommaren -74 och rabatten prunkar

Farmor På Altanen

Farmor på altanen

En gammal instamaticbild från 1974. Farmor står på verandan som försetts med ett praktiskt tak i korrugerad, gul plast. Bredvid, till vänster, står en annan dam. Jag undrar vem hon kan vara, kanske är det tant Ronny som hälsar på. Hon var dessutom farmors hemsamarit under några år, innan tant Elna tog över.

Taket är numra ett minne blott, det rev jag ned. Rabatterna har ändrat karaktär och nedanför räcket växer idag brudspirea. Till höger, mer eller mindre ur bild, brer idag en rosenrabatt ut sig med kanadensiska buskrosor bl.a.

Byte av motorolja och rundsmörjning

Motorvård

Motorvård

Vård av bilen får inte försummas. Byte av olja och smörjning av framvagnens nipplar är ett måste. Till de senare använder man en smörjspruta vars smörjfettspatroner man byter då och då. Motoroljan tappas av genom att öppna en plugg under motorn. Jag brukar lossa den lite försiktigt innan jag varmkör motorn så är det lättare att få upp den. När den gamla oljan runnit ut och samlats upp i ett kärl, fyller man motorn med ny olja, skruvar fast pluggen och kontrollerar att oljetryckslampan släcks när man startar motorn.

Riktigt vackert i Sidenhuset och NK

Mitt emot NK låg Sidenhuset, ett varuhus inrymt i det vackra Hamngatspalatset som ritats av Johan Laurentz och stod klart 1899. Varuhuset övertogs av NK som hade en del av sin verksamhet förlagd dit. NK:s textilkammare fanns där, och kanske även NK Inredning, jag är inte säker. Huset revs 1969 och idag står Sparbankshuset på dess plats. Antagligen var byggnadens inre till stor del förvanskat vid rivningen, och med det menar jag att mycket ändrats genom åren. I bottenvåningen fanns dock denna vackra lokal. Och sså här elegant var entrén och här en interiör högt uppe i huset.

Bildena kommer från Stockholmskällan, en utmärkt webbplats.

Någon nytt om renoveringshysterin

Hans Lind Om Renovringar I P4

Hans Lind om renovringar i P4

Nyligen föreslog Hans Lind, professor i fastighetsekonomi, att reglerna kring hyressättningen i samband med renovering borde förändras. ”Med dagens bostadsbrist finns alldeles för starka incitament i nuvarande regelverk att göra renoveringar som varken efterfrågas av hyresgästerna eller sänker drift- och underhållskostnaden. Det handlar mer om att göra förändringar för att få höja hyran” säger Hans Lind (läs mer hos Hem och Hyra och sr.se). Bra, tycker jag. Resursslöseriet idag är enormt när fungerande byggnadsdelar kastas ut och ersätts med nya, ofta av sämre kvalitet och dessutom svåra att underhålla då de är underhållsfria och istället byts ut när de tjänat ut. Man bör ha i åtanke att det mesta som byggdes fram till ungefär 1960 håller hög kvalité och rätt skötta står sig dessa hus i hundratals år.

I Uppsala har Hyresgästföreningen genom ett konstprojekt uppmärksammat resursslöseriet och renoverat upp ett 60-talskök med hjälp av en möbelsnickare. Kostnaden blev inte så stor och resultatet utmärkt, vilket framgår av denna artikel. De flesta hyresgäster vill dock ha ett nytt kök, endast 10-15 % av de boende i Rikshems område Gränby och Diset valde att behålla 60-talsköket. Resterande föredrog ett nytt. Märkligt, om man betänker skillnaden i kvalitén på snickerierna. Dagens kök tål inte väta speciellt bra och åldra därför snabbt. Laminat, som ofta används är heller inte så bra om man vill måla om i framtiden. När man tänker på vilka mängder av snickerier som slängts de senaste 30 åren är är det bara att konstatera att vi kommer att stå inför ett jättelikt underhållsbehov om 20-30 år när alla billiga standardkök återigen måste bytas ut och denna gång är renovering knappast ett alternativ, även om vi då kanske inte riktigt har råd med utbyte.

Norra Djurgårdsstaden i januari 2010

Värtabanan Vid Norra Djurgårdsstande 2

Värtabanan vid Norra Djurgårdsstaden 1

Jag hittade några gamla bilder som togs för snart 6 år sedan, en mulen dag i januari 2010 när jag promenerade i det område som idag heter Norra Djurgårdsstaden. Tänk som mycket som förändrats där! Värtabanan finns visserligen kvar, och några ekar likaså, men i övrigt har platsen helt ändrat karaktär.

Värtabanan vid Norra Djurgårdsstande 2

På bilden ses en temporär järnvägsbro som jag har för mig användes när Norra länken byggdes. Huset till vänster är en byggnad som inte längre finns kvar. Den var riktigt tjusig och antagligen byggd på 1950-talet. Idag har marken schaktats ned och grundläggningsarbeten pågår för de nya bostadshus som skall uppföras på platsen. Den gamla väg som gick in och passerade detta hus, PrisXtra och Swanströms finns kvar, men jag vet inte vad den heter idag. I Swanströmshuset ligger idag Hemköp Nora Djurgårdsstaden, i Martin Ohlsons gamla lokaler.

Axel Holzhausens trädgårdslexikon

Svenskt Trädgårdslexikon

Svenskt trädgårdslexikon

I ett nolla på Myrorna fann jag Svenskt trädgårdslexikon av Axel Holzhausen, en utgåva från 1938. Jag är osäker på när boken verkligen skrevs, men det står inget om att detta är en andra eller tredje upplaga så den kom troligtvis i slutet av 30-talet. Den är rikt illustrerar, mest med svartvita bilder, men även en del i färg och dessa är så vackra! De kunde verkligen fota växter förr! Dessutom är det intressant att läsa en äldre bok vilket gör et lite lättare att förstå vilka växter som var populära då. Även om det främst är trädgårdsväxter som tas upp, finner läsaren också krukväxter. Texterna är välskrivna och utförliga. Detta är ett riktigt fint verk!

Det var soligt sent i oktober förra året

Bil Sent I Oktober

Bil sent i oktober

Jag hittade en gammal bild som jag tog för ganska precis ett år sedan. Ett tunt lager snö hade lagt sig och solen sken från en klar himmel. Det är verkligen något av ett favoritväder. Inte för kallt och inte för mörkt, det vill säga inte så mörkt som i december. Synd bara att det dröjer 4 månader innan det är lika ljust och trevlig som det var den sista oktober.

En fin HSB:kåk i Ormkärr, Hagsätra

Bostadshus I Ormkärr

Bostadshus i Ormkärr

Ett fint exempel på det sena 50-talets byggande, denna gång i Ormkärr i Hagsätra. Den är uppförd för HSB:s räkning och ritad av Curt Strehlnert. Framförallt fastnade jag för teglet och för de generösa vardagsrumsfönstren som har en snygg asymmetrisk indelning. Det finns en passage som går genom huset och den klädd i turkos mosaik. Påkostad och snyggt!

Nu har taket blivit grått på kyrkstallet

Kyrkstall På Hösten 2015

Kyrkstall på hösten 2015

Sommarn har gått och taket har blivit grått, längre tid tog det faktiskt inte. Jag har passat på att röja lite sly runtikring, eller framförallt framför, ty vid själva byggnaden växer det ingeting. Kanske är slyn mindre pigg om man tar den på hösten, men det är nog bara en from förhoppning. Snyggt blev det iallafall och byggnaden ser betydligt mer ålderdomlig ut. När taket en gång tjänat ut, åker nog pannplåten på igen, ty den har jag sparat.

Så otroligt gott med Pariservåfflor

Franska Våfflor

Franska våfflor

Pariservåfflor är verkligen underbart goda! Spröda och söta och fyllda med god smörkräm. Jag utgår från att de är en svensk uppfinning, inspirerad av fransmännens våfflor. Ett annat namn på dessa mumsig kakor är Franska våfflor

Det finns två olika varianter av Pariservåfflor och den ena bygger på plattor av fryst smördeg. Dessa recept kan man nog hoppa över misstänker jag. Rätt blir e däremot om man gör en deg på följande ingredienser:

2 tsk vaniljsocker
1/2 tsk bakpulver
200 g margarin
1 dl socker
3-4 dl mjöl
1 dl potatismjöl

Degen arbetas samman och får sedan stå kallt att vila. Kavlas sedan ut till ca halvcentimetertjock och tag ut runda kakor, ca 4 cm i diameter. Lägg socker på ett smörpapper och placera de runda kakorna där. Strö över socker och kavla dem så at de blir avlånga. Lägg dem sedan på smord plåt och grädda i drygt 225 grader så att de blir aningens gyllenbruna. Låt svalna och lägg samman med smörkräm emellan. Godast blir den franska, men det tar också tid att göra.

En variant på degen finner man i Vår kokbok. Det receptet lyder:
4 dl vetemjöl
200 g margarin, kallt
Blanda och smula.
Blanda 1/4-1/2 tsk ättikssprit med 5 msk kallt vatten och tillsätt degen. Arbeta raskt ihop till en deg. Låt stå kallt över natten.

Några villor i det avsomnade Boliden

Villor I Boliden

Villor i Boliden

Inte så lång från Skellefteå, men en bit söderut och inåt landet ligger Boliden, ett samhälle som gav ett något övergivet intryck när jag passerade förra sommaren. Ett par övergiva och vandaliserade hus angav tonen. Intill genomfartsgatan fann jag en rad med trevliga tegelvillor. Antagligen byggda på 50-talet eller något senare. Vem som ritat dem vet jag dock inte.

Boliden blev med stadsplan på 20-talet. TageWilliam-Olsson ritade stadsplanen och Johan Åkerlund ritade byggnaderna. Naturligtvis har samhället expanderat åtskilligt sedan dess och en stor del av bebyggelsen går nog att datera till den gyllene efterkrigstiden när samhället frodades.

Lyxgaraget, kanske med tennisbana

Garaget Förr Och Nu

Fasad 2015liten

Jag har skrivit om detta garage tidigare,läs mer här. Tyvärr skall skall det rivas och ersättas av bostäder. Byggnaden ritades av Arvid Bjerke 1938 och bör ha stått året därpå på ett ungefär.

Garaget förr och nu

Jag har skrivit om detta garage tidigare,läs mer här. Tyvärr skall skall det rivas och ersättas av bostäder. Bilden ovan visar fasaden vid 50-talets mitt, efter en ombyggnad, och det ursprungliga utseendet. På den lägre delen planerades en tennisbana. Om den kom till utförande eller ej vet jag inte. Vid ombyggnaden försvann den dock om den funnits.Högst upp i huset, på 4 tr mot ramperna, låg personalbostäder som också försvann vid ombyggnaden.

Med ögon väldigt känsliga för brunt

Brun Funkis

Brun funkis

Jag såg en 30-talsvåning till salu för några år sedan. Många tycks tro att allt var ljust, ja rentutav vitt, under dessa år. Så var det inte. Här en helt fantastisk lägenhet, som dessutom är mycket vackert inredd, där snickerierna i den offentliga delen är uteslutande målade i brunt. Golvlister, dörrlister, fönster och dörrar är har denna dekorativa nyans som gör sig så bra mot ljusa väggar. Här ytterligare en bild som visar ståten.

Jag undrar när gemene man skall få upp ögonen för annat än det vitaste vitt. En lyckad interiör kan inte bara vara ljus, det måste finnas ett samspel mellan skuggor och dagrar. Det är precis lika självklart som att öppna ytor måste kombineras med slutna för ett en tilltalande helhet skall uppnås.

Ack, du ljuva, kyliga midsommartid

Mormor

mormor

Midsommar 1975 gissar jag. Mormor är rejält påpälsad. Om hon var överdrivet frusen av sig har jag glömt, men midsomrar är inte alltid så varma som man kan önska.

Mormor hämtades i ett samhälle cirka 1,5 mil hemifrån där hon bodde i en liten lägenhet innan hon flyttade till hemmet som låg strax intill. Hon gillade inte säkerhetsbälten, men gick med på att för syns skull lägga det över kappan. Hon blev snabbt en smula glömsk (hon var över 70 när jag föddes) vilket gjorde det tacksamt att leka t.ex. kurragömma eftersom gömställena kunde återanvändas.

Apropå glömska. Känner en gammal dam som inte har mycket till minne alls. ”Hur kan du hitta så bra här” säger hon och jag svarar att ”jag varit här många gånger”. ”Det har jag också svarar hon då” och det har hon ju helt rätt i. Sen tidigt 40-tal har hon bott i samma våning som en gång var hennes mormors. Annars prisar hon glömska: ”så bra för dem som har hemska minnen från kriget” och ”man kan läsa om alla sina böcker”. Vore alla som hon skulle inga någonsin ha en dålig ålderdom.

Limnellska salongen, Malmtorgsgatan

Dubbelsalongen Liten

dubbelsalongen_liten

I hörnet Gustav Adolfs torg, på Malmtorgsgatan 1, låg herr och fru Limnells våning. I den av Carl Limnell konstruerade dubbelsalongen, som bestod av två ihopslagna förmak, samlades 1870- och 1880-talets kulturpersonligheter. Fru Fredrika, ofta kallad Tant, var bland annat nära vän med Fredrika Bremer (författare och kvinnokämpe), filosofen Pontus Wikner (som döpte sina söner efter sina älskare) och Geijers dotter Agnes Hamilton (morfarsmor till Olof Lagercrantz).

På somrarna samlades umgängeskretsen i familjens sommarvilla Lyran, vackert belägen vid Mälaren. H Under de varma sommarmånaderna strömmande gästerna till och sällan var värdparet för sig själva, Mot slutet av sommaren år 1873 skriver Fredrika i ett brev “Torsdag var den enda dag i sommar, då vi varit ensamma utan främmande. Det kändes helt skönt”.

Låt ta del av programmet en kväll i mars 1874 som det beskrivis i ett brev författat av Fredrika Limnell den 27 mars detta år. “Första gången sjöng Amalia (Riego), som nu återfått röst och mod, på ett utmärkt sätt; Hilda Thegerström spelte solo; två stycken af henens elever à quatre mains; direktör Ohlson och Valborg Lagerwall spelte Mendelsohns Lieder på orgel och piano; löjtnant Munthe sjöng arior ur Frondörerna, ackompanjerad av Torssell. Societeten var för övrigt briliant med grefvar, baroner och generaldirektör öfver en bank”.

Nätterna ägnade Fredrika åt att läsa. Dagarnas plikter i form av fruntimmersföreningar, hushållsbestyr och festligheter gjorde det omöjligt för henne att bilda sig i den utsträckning som hon önskade. Så blev småtimmarna hennes andrum och nattvandraren kunde se hur fotogenlampan lyste i hennes fönster ännu vid tvåsnåret.

Fredrika LimnellFredrika var en generös dam och hjälpte gärna till då medel saknades. Familjeförataget Wifstavarv gav god avkastning och resurserna var nästan obegränsade. Selma Lagerlöf fick ett bidrag så att hon kunde ta tjänstledigt och skriva klart Gösta Berlings saga, Victoria Benedictsson lämnades ett anonymt bidrag för inredandet av en skrivarlya och många föreningar mottog gåvor ur Fredrikas börs.

Det var också många föreningar och andra sammanslutningar som hade mycket att tacka Fredrika Limnell för. 1865 startade Jenny Rosander Aftonkursen för fruntimmer i vilkens styrelse hon ingick och dessutom understödde med monitära gåvor, precis som hon gynnade Fredrika-Bremer-förbundet och Handarbetets vänner. Fredrika Limnell var också medlem i sällskapet Nya Idun, enligt Nordisk familjebok “Ett i Stockholm, 7 febr. 1885, efter mönster av Idun stiftadt, fruntimmerssällskap” som än i denna dag existerar.

Så här i efterhand framstår det som en smula exotiskt att ett privathem kunde tjäna som en mer eller mindre offentlig arena för dåtida författare och musiker, men det var inte ovanligt vid den här tiden. I Uppsala hade  Malla Montgomery-Silfverstolpes hem under många år på 1800-talet stått öppet för allehanda kulturutövare och i Österrike fanns den omtalade Rachel Varnhagen. För att inte tala om Madame de Staëls mor Suzanne Curchod som höll hov i Paris.

Huset vid Malmtorgsgatan är idag ombyggt, det gjordes redan på 1890-talet. Byggnaden, som innehöll en banklokal, omdanades än en gång och idag håller Medelhavsmuseet till här. Villa Lyran ute i Bredäng finns dock kvar i relativt oförändrat skick och i huset finns idag ett kafé.

Nyenoverat på Furusundsgatan 15

Furusundsgatan 15 1

Furusundsgatan 15 1

På Furusundsgatan 15 står en fastighet från 1938 som behandlats lite si och så genom åren. Det är i grund och botten ett fint hus med många små lägenheter av olika fason. Planen är inte symmetrisk utan alla åtta lägenheter som finns per våningsplan är olika.

Åren gick och det var dags för reparation och underhåll. Någon gång på 60-70-talen byttes de ursprungliga vridfönstren ut mot nya som monterades i befintlig karm. Det blev inte så lyckat och glasytan minskade markant. 1988 var det dags för en ny renovering och då byttes balkongerna ut och burspråken tilläggsisolerades. Om det var i den vevan som fasaden försågs med grov puts skall jag låta vara osagt. På 30-talet var spritputs inte så vanligt, slät kalkputs eller terrasit var det absolut vanligaste.

Som av en slup bevarade man dock porten och den tillsammans med balkongdörrarna och de små fönstren i burspråken var vad som återstod av den ursprungliga fasaden. Balkongdörrarna var helt glasade och väldigt fina.

Furusundsgatan 15 2

I sommar har huset renoverats på nytt. De trista balkongerna har man låtit sitta kvar men fönstren har bytts ut. Bytet var välkommet, men tyvärr har de nya fönstren en annan konstruktion än de ursprungliga och så är de klädda i lackerad metall som inte direkt går att underhålla utan sakta men säkert tappar glans och lyster. Även de ursprungliga fönstren och balkongdörrarna byttes ut, vilket var synd. Det hade varit bättre att bara byta de redan utbytta och då mot vridfönster av perspektivtyp likt de ursprungliga.

Porten har också bytts ut mot en av standardmodell av ”fukistyp”. Den ser helt OK ut, men är långtifrån lika fin som den ursprungliga hade kunnat bli om man förkromat om den. En ny port kan aldrig bli lika värdefull som en ursprunglig, det borde fler fastighetsägare inse.

Slutresultatet av den senaste tidens renoveringar är inte så lyckat. Framförallt är det de nya fönstren med lackerade metallbågar och livlösa floatglas som drar ner helhetsintrycket. Det är precis så här som man inte skall behandla gamla 30-talshus.

Luxor Parkett från TV:ns barndomsår

Luxor Parkett

Luxor Parkett

På hösten 1956 började Radiotjänst sända TV på reguljär basis. Det första programmet lär ha varit Tänker ni rösta? med Lennart Hyland och det sändes den 4:e september. Det kom dock att dröja till 1958 och fotbolls-VM innan försäljningen tog fart på allvar. När TV:n väl slagit igenom minskade marknaden drastiskt för påkostade radiogrammofoner, ty det räckte med en dyr apparat i hemmet. På bilden ovan ses en Luxor Parkett från ca 1956, den finns i vart fall med i katalogen för det året. Det är en rätt bred möbel som också har FM-mottagare så att man kan lyssna på radio. Ev finns också ingång för grammofon på denna modell och då kan man lätt ansluta en skivväxlare som man ställer ovanpå och vips har man en multimediamöbel!

Spektrumhuset vid järnvägsstationen

Spektrumhuset

Spektrumhuset

Mitt emot järnvägsstationen i Umeå ligger två svängda byggnader. Den högra gick under namnet Spektrumhuset och stod klar 1954, den vänstra först 1961. Arkitekter var, åtminstone för det första huset,  Jan Thurfjell och Carl Grandinson. Jag är svag för denna typ av hus från den första byggruschen efter andra världskriget. Husen som byggdes då är onekligen påkostade, de sticker ut och är säkerligen rätt välbyggda. Dessutom ramar just dessa två bågar in järnvägsparken på ett alldeles utomordentligt sätt.

Frälsningsarmens byggnad i Kiruna

Frälsningsarmen Kiruna

Frälsningsarmen kiruna

Centralt i Kiruna ligger Frälsningsarmens gamla kåk från tidigt 1900-tal. Antagligen behövdes det en hel del frälsning även på dessa breddgrader. Det hårda arbetet i gruvorna gjorde nog att många så att säga tog till flaskan när de var lediga och därmed blev de kvalificerade för frälsning eller hur man nu skall uttrycka det. Huset är i vilket fall som helst fint och frälsningsarmens historia i gruvstaden är säkerligen också intressant.

En gaseldad tvättmaskin från 20-talet

Gasdriven Tvättmaskin Från 20 Talets Andra Hälft

Gasdriven tvättmaskin från 20-talets andra hälft

Mycket har gjorts under de senaste 100 åren för att underlätta hemmets skötsel. En av de bättre uppfinningarna är tvättmaskinen. Att som förr koka tvätten i gryta och med hjälp av tvättbräda och lut för att få den ren skulle nog vara fullkomligt otänkbart idag. På 20-talet såg denna gasbelade tvättmaskin dagens ljus. Jämfört med dagens maskiner är den nog rätt enkel, men när den var ny lär den ha varit ett under av modernitet. Utan att känna till modellen gissar jag att man fyllde den med vatten och sedan startade motorn som sköter tvättningen. När tvätten börjar bli ren, tappar man av vattnet och tappar i nytt för att skölja, en eller flera gånger. Dagens helautomatiska tvättmaskiner är verkligen ett under av smidighet.

Vinterfönster som sitter på utsidan

Utanpåfönster

Utanpåfönster

I de norra delarna av vårt land börjar det snart bli dags att sätta in innanfönstren för att stänga ute kylan inför den annalkande vintern. Som namnet antyder monteras innanfönster från insidan och ligger an mot en fals på karmen. I vissa trakter, framförallt runt Skellefteå om jag inte har fel, monterar man de extra bågarna från utsidan. De inre bågarna sitter alltså kvar året om och de yttre tas av under den varma årstiden. Om detta förekommer i de södra delarna av landet vet jag dock inte. Fönstret på bilden ovan sitter i ett hus i Haparanda (klicka på den för att se en större bild). Om det var en vanlig lösning även där skall jag dock låta vara osagt.

En gång var den en modern ladugård

Modern Ladugård

Modern ladugård

Jag vet inte när ladugården byggdes, men i början på 70-talet var den nog tämligen modern. Till vänster skymtar en högra byggnad som jag gissar är från 50-talet. Förmodligen byggde man ut i slutet på 60-talet och fick på så sätt ett KR-jordbruk. KR stod för koncentrerad rationalisering och uppmuntrades av statsmakten. Lånen till ett sådana byggen var mycket fördelaktiga så de flesta KR-bönder fick goda inkomster och dessutom kunde man tanka sin dieselbil hemma på gården, från farmartanken som också gav bränsle till gårdens traktorer. Idag har landets bönder en helt annan ekonomi och därför är de betydligt färre.

En Philips F5S03AR med efterklang

Philips F5s03ar Exteriör

Philips F5S03AR exteriör

1960 kom Philips med radiogrammofonen F5S03A som är en typisk modell från tiden. Liten och nätt och försedd med en vanlig enkelspelare. De stora 50-talsmodellerna var i princip ett minne blott detta år, åtminstone för svenska Philips. Apparaten har stereoförstärkare och stereopickup, vilket var vanligt vid denna tid när stereoskivorna kommit till Sverige.  Slutsteget består av 4 stycken ECL82 och ett ECC83. Trodts detta är det ingen kraftig förstärare, bara 2x5W. I vardera änden av möbeln sitter en bredbandshögtalare på 800 ohm. Slutsteget är för den skulle inte transformatorlöst utan en liten transformator sköter anpassningen mellan slutrör och högtalare.

Det som gör apparaten intressant är att mitt exemplar heter F5S03AR och är en specialversion som är försedd med efterklang. I taket sitter nämligen ett fjäderreverb som jag tror är av amerikansk konstruktion. Detta kopplas in med en knapp och styrkan regleras med en liten ratt (se bild). Efterklangen är förvånansvärt bra, det låter verkligen som orkestern spelar i en stor kyrka om man slår på det och vrider det till lämplig nivå. När det ett talprogram låter det mest bara märkligt. Det är synd att inte apparaten är kraftfullare och har bättre bas och diskant.

Hemmens forskningsinstitut, HFI

Hfi

HFI
t
1944 bildades Hemmens forskningsinstitut (HFI) som en reaktion mot 30-talets styvmoderliga behandling av köksregionerna. Årtiondets förkrymta kök var oftast av modell kokvrå eller sekundärkök, dvs köket beläget innanför matplatsen och avskilt medelst glasparti, då tidens arkitekter ansåg att det var främst hel- eller halvfabrikat som skulle beredas. HFI ville ändra på detta och tog som sin uppgift att genom utförliga studier skapa ett kök optimerat för rationell matlagning.

Scheman uppgjordes för att ta reda på hur antalet steg kunde minskas genom lämplig placering av de olika arbetsytorna. Arbetet delades också upp i olika moment, så som rensning, beredning, bakning, diskning mm. Arbetsbänkarnas höjd anpassades efter dåtidens kvinnor (inga män här inte) och förvaringsskåpen dimensionerades efter de saker som skulle lagras. Standardiserade moduler blev resultatet och beroende på kökens storlek användes lämpligt antal förvaringsskåp och längd på arbetsytor.

Även bostadens garderober fick sig en genomgång. Enheter avsedda för olika sorters förvaring skapades. Exempelvis fick vi linneskåp med praktiskt utdragbara backar, skoskåp med ventilation och välgenomtänkta städskåp med plats för strykbrädor, dammsugare och hink.

HFI:s arbete resulterade 1950 i den första svenska köksstandarden som till viss del lever kvar än idag. Dock är det numera vanligt att man inreder kök efter andra kriterier än de praktiska vilket antagligen har sin grund i att köket numera tillhör lägenhetens offentliga del och ofta integreras med vardagsrummet. Värst av allt är nog de nya diskbänkar i trä med endast en nedsänkt diskho. Var man skall hälla ut avfall när man fyllt hon med diskvatten är mig en fullständig gåta. HFI:sgrundare, Carin Boalt, för övrigt Sveriges första kvinnliga professor, undrar nog i sin grav vart vi är på väg.

Vackra höstfärger uppe i Norrbotten

Höst

Höst

Min favoritvy i alla väder. Telefonstolpar, lite rosig plåt på ladan och åkern som just nu är fylld av korn som väntar på att bli tröskat. Torrt och mogen och nästan rågblont. I fonden, vid ån, syns allt för många björkar. Till vänster en skymt av den gamla byaskolan.