Hamngatsbacken, numera ettminne blott, i vinterskrud. Till vänster i bild Hästskopalatset, en riktigt fin kontorsbyggnad från 30-talets mitt ritad av Allan Christensen. En ombyggnad 1971 ändrade dock utseendet till det sämre och dagens plåtklädda fasad gör ingen glad. Mittemot NK syns Sidenhuset, en byggnad som revs när Hamngatan breddades. Jag tycker det är mycket tråkigt att så mycket revs. Hötorgscity var ett välkommet tillskott, men sedan gick det för långt. Tråkigt är det också att mycket av det som byggdes på 60-talet redan byggts om och förvanskats, precis som miljöerna från tidigt 70-tal.
Funkis i kv Frigga på Drottninggatan
Det är intressant att titta på gamla bilder på Stockholmskällan och se hur det såg ut förr, framförallt studera byggnader som inte länge finns kvar eller är kraftigt ombyggda. I samband med ombyggnaden av Stockholms city revs otroligt många byggnader och kvarter slogs samman och resultatet blev något helt annat. Många hus var mycket gamla, andra var av modernare snitt. På bilden ovan ses två byggnader i kvarteret Frigga vid Drottninggatan. Detta kvarter motsvaras idag av kvarteret Skansen och ligger mellan Drottninggatan och Brunkebergstorg (dagens Skansen är en sammanslagning av Frigga och Skansen). Mot nämnda torg låg Odeonteatern som revs ca 1969.
Det högra huset på bilden (Frigga 2) ritades 1929 av Allan Christensen som också ritade Hästskopalatset vid Hamngatan. Det var ett kontorshus men i gårdshuset fanns lägenheter. Huset till vänster har Albin Stark ritat 1940. Däremot är jag inte så säker på om det verkligen byggdes. På en bild från rivningsåren ser vi byggnaden,det andra huset från vänster, och det verkar som om man istället för att bygga ett nytt nöjde sig med ett fönsterbyte och en lätt fasadhyvling. 1936 hade man nämligen gjort vissa ändringar vilket framgår av denna bild. Krigsåren och planerna för nedre Norrmalm gjorde säkerligen att man inte realiserade planerna.
Bokslut, Mia Leche-Löfgrens memoar
Mia Leche-Löfgren avslutade sin litterära bana med två memoarer, Upplevt och Bokslut. Leche-Löfgren föddes i lund men flyttade till Stockholm och gick i den Whitlockska samskolan och blev sedan medarbetare i Vårt land, en konservativ publikation. Efter ett kort äktenskap med Fredrik von Frisen, gifte hon sig med Eliel Löfgren.
Bokslut behandlar åren 1930-1960, en tid som präglas dels av det oroliga 30-talet och efterkrigstidens fredsarbete i Fred och Frihet där hon stred mot kommunismen som börjat ber ut g efter andra världskriget. Leche-Löfgrens bok får mig att tänka på Elsa Björkman-Goldschmidts minnen som kom ungefär vid denna tid. Leche-Löfgrens skildringar är inte alls tåliga, men B-G är faktiskt snäppet bättre.
Det är intressant att läsa om Leche-Löfgrens föredragsturnéer i Norrbottenvintern 1938 när nazistiskt sinnade ungdomar gör sitt bästa för att förstöra tillställningarna som verkar ha ordnats av Fred och Frihet. Endast vid folkhögskolan i Sunderbyn kände hon sig verkligt välkommen. Även om norra Sverige på det stora hela hade få nazianlupna så fanns de naturligtvis också där.
Lika spännande är det att läsa om flyktingar och asylrätten under 2:a världskriget. Under krigets första år var det ytterst få som gavs tillfälle att stanna i Sverige. Motståndet var stort och när det var på förslag att några medicinare, jag antar att de var judar, skulle ges möjlighet att komma till Sverige demonstrerade de svenska studenterna, rädda som de var att de skulle bli utan jobb, trots läkarbrist i norra delarna av landet (det så kallade Bollhusmötet). Mycket har som bekant hän sedan dess.
Privatlivet, vänner och bekanta både i Stockholm och Göteborg, makens död och det egna åldrandet ges också stort utrymme. Både genom födsel och giftermål kom hon i kontakt med många framstående från den tiden. Arbetet med flyktingar och fredsfrågan förde henne också samman med många intressanta personer. En av dem var Marika Stiernstedt, vars vänskap dock tog en paus under de år hon anslöt sig till den kommunistiska läran.
Bokslut är en läsvärd och intressant bok som kan rekommenderas. Återstår för mig att läsa Upplevt också, så jag får veta hur det hela började
Hälsningar från ett snöigt Norrbotten
Julsnön ligger inte precis meterdjup, men det är vitt och flingorna sänker sig sakta ned mot marken. Temperaturen ligger vid nollan och dagtid är det en smula blött, men det renar iallfall inte. Jag eldar brasor och vilar mig.
God jul!
Norrfjärdens nya kyrka av Lundström
Norrfjärdens kyrka, ritad av Göte Lundström och invigd 1967. På platsen stod tidigare en kyrkobyggnad signerad Torben Grut som brann 1963. Jag som inte upplevt den gamla kyrkan, gillar den nya. Den är vacker på ett modernistiskt sätt och det finns många vackra detaljer. Framförallt är det koret som vunnit mitt gillande, men även teglet och de fina 60-talsbänkarna. De ursprungliga kronorna har dock ersatts av de som satt i den gamla kyrkobyggnaden.
Schweizaren Traugott Oertlis Turmix
Detta är en Turmix, min egen Turmix, antagligen från 1950-talet. Enligt uppgift var det schweizaren Traugott Oertli som år 1944 konstruerade denna mixer. Den är inte så tokig, även om mitt exemplar är lite slitet. Framförallt är det några plastdetaljer som borde bytas och så är nog knivarna rätt slitna, men den gör sitt jobb och är riktigt dekorativ!
Bättre än denna varma och blöta jul
Utsikterna för en vit jul är verkligen inte de bästa detta år. Även i norra Sverige är det si och så med snön och kylan. Även om det finns snö, töar och regnar det med jämna mellanrum och jag tar därför fram en bild från julen 2011 när snön visserligen inte låg alltför djup, men när den iallfall var någotsånär fluffig och kall. Vackra var de också de korta dagarna när solen knappt når över trädtopparna.
Köket i Papyrus disponentbostad -65
På Digitalt Museum fann jag många bilder från Papyrus disponentvilla, Villa Korndal, som den egentligen heter, byggdes 1870 och ritades av Axel och Hjalmar Kumlien. Jag tyckte att det extra roligt att man faktiskt tagit en bild från köket, det hör väl knappast till vanligheterna. Året var 1965 och inredningen var väl redan något till åren kommen, men väldigt snygg om ni frågar mig.
Så såg det ut i Hornstull runt 1950
Känns den igen, kontorsbyggnaden i kvarteret Sågen vid Hornstull där tunnelbanans nedgång ligger? Fotot är taget 1959 från Hornsgatan och huset till höger är rivet idag och ersatt med en tegelbyggnad om jag inte minns fel. I denna korsning har mycket förändrats. Många hus har rivits, nya hus har relativt nyligen byggts på Hornsgatans andra sida och så har vi hela Drakenbergsområdet från tidigt 70-tal. Hur såg det då ut tidigare?
Här en bild av kvarteret Sågen från 1950. I bottenvåningen mot Hornsgatan syns en Linoleumaffär och till höger i bild ses Långholmsgatan mot Västerbron. Notera också skorstenspiporna! Som ni ser var det två byggnader mot Långholmsgatan som ersattes av kontorshuset.
Här samma kvarter men från andra hållet, dvs i hörnan av Lågholmsgatan och Bergsunds strand (då Brännkyrkagaatan). Långt borta till vänster i bild skymtar funkiskomplexet där Friskis och Svettis ligger idag. På den tiden låg biografen Flamman där. Som ni ser ligger det fortfarande gatsten på gatorna, en snyggt men kanske inte alltid så praktisk beläggning som kan bli väldigt hal. Å andra sidan släpper den igenom dagvattnet och försvårar översvämning.
Tyvärr har jag inte hittat några ritningar över de två husen ovan så jag vet inte något om lägenheterna som fanns i huset. Antagligen var det mest mindre våningar, Hornstull var inte något populärt område för den övre borgarklassen. Mycket har hänt i området sedan bilderna togs, ty idag är områdets lägenheter mycket eftertraktade.
En måltid i juletid för några år sedan
En ovanlig samling gamla plastkassar
Gamla plastkassar oanvända är det få som sparat och därför är de ovanliga idag. Hur väl de motstått tidens tand är en annan faktor att beakta. Plast åldras som bekant inte alltid så bra. Bakelit, en slags föregångare till dagens plaster, brukar klara sig riktigt bra, men värre är det med mjuka plaster som antingen mer eller mindre smälter eller spricker. På Stockholmskällan finns en samling plastpåsar från 60-80-tal. Se dem här och minns!
Elisabeth Östmans Husmodersskola
På Jakobsbergsgatan 34 låg en gång i tiden en gamma kåk och där drev Elisabeth Östman en husmodersskola. På Stockholmskällan fann jag 4 bilder som enligt uppgift är tagna 1912. På bilden ovan ser vi en av dem, köket där kursdeltagarna fick öva sig i matlagning. Det verkar dock som om skolan flyttade till Klarabergsgatan 40 strax därefter ty redan 1914 annonserar Östman i Idun att hon även kommer att hålla kurser i vegetarisk matlagning i det nyinredda köket på Klarabergsgatan. Här syns fastigheten till höger i bild. Huset måste ha varit nyuppfört när husmodersskolan flyttade in. Intressant att notera är att det fanns både dagkurser för fruar och kvällskurser (kanske för ogifta yrkesarbetande?).
Men åter till den gamla skolan på Jakobsbergsgatan. I matsalen ser vi eleverna prydligt uppradade vid matsalsbordet. Klädseln är av allt att döma oklanderlig och man får anta att det rådde sträng disciplin i skolans lokaler.
Bilderna på Stockholmskällan gör mig dock lite konfunderad. En av dem visar eleverna i ett trångt kök med vedspis. Kanske är det så att den bilden när tagen på Jakobsbergsgatan i de gamla lokalerna och bilden högst upp i detta inlägg är tagna i de nya på Klarabergsgatan. Huset där ritades 1910 av Höög och Morsing och bör ha stått klart ca 1911-1912. Här en ritning som visar vindsvåningens lokaler som är anpassade efter hushållsskolan.
Vinter och en förfallen uthusbyggnad
Dörrarna hänger, putsen har lossnat och hela byggnaden har bestämt satt sig. Synd, för det är en grann ladugård (jag tror faktiskt att det är en ladugård) med murad nederdel och en regelstomme över. Dörrarna är klassiskt gröna som de ofta var förr. Varifrån detta mode kom har jag ingen aning om, men snyggt är det.
Disponentvillan vid Tanto Sockerbruk
Jag tror inte det är många som känner till eller minns Tanto Sockerbruk som lades med runt 1956 och revs i början av 60-talet för att sedan ersättas av 5 höga och svängda huskroppar med fantastisk utsikt över Årstaviken. På platsen har det funnits sockerbruk sedan 1700-talet, menen det var först på 1850-talet som produktionen tog fart på allvar i och med att en ny, stor anläggning byggdes upp.
Så sent som 1950 ritades en disponentbostad till Tanto Sockerbruk. Om den ersatte en tidigare skall jag låta vara osagt. På ritningen ovan syns två av fasaderna och här den tredje, östfasaden. Arkitekt var vad jag kan förstå Gösta Callmander., som till Ivar Callmander.
Villan innehåller stora ytor för umgänge, två sovrum och ett rymligt kök. Det stora rummet med eldstad ligger ett par trappsteg ned från omgivande rum. En elegant lösning. Som ni ser finns det gott om garderober och badrummet är generöst tilltaget och har bidé. Det enda som förvånar mig är att det inte finns någon jungfrukammare. 1950 var det legio i hus av denna typ.
Villan kom dock att rivas redan vid 1960-talets början när sockerbruket jämnades med marken. Synd, för det verkar ha varit en elegant villa.
Gamla EPA-varuhuset vid Odenplan
Där Åhlens huserar idag låg sedan 1931 EPA, Enhetsprisaktiebolaget. Under åren 1930-1932 öppnades ett flertal varuhus i Stockholm, Örebro, Västerås, Helsingborg och Lund som bar namnet EPA. Expansionen fortsatte sedan och EPA kom så småningom att bli synonymt för varor med lite lägre kvalité.
De två husen på bilden ovan vid Odengatan stod klara 1930 (det östra) respektive 1940 (det västra) och ritades av Ivar Tengbom.
Luxor Melodi, radio från sent 50-tal
I slutet av 50-talet var detta en av Luxors mindre bordsradioapparater men snäppet upp från den lilla Luxoritan. Skillnaden modellerna emellan är inte särskilt stor, denna har magiskt öga och lite större högtalare samt är förberedd för klangregister (som antagligen kopplades i någon annan radio eller radiogrammofon). Måtten är rätt kompakta och radion ser riktigt trevlig ut.
Som många andra Luxorapparater har denna radion en stor fördel gentemot sina tyska och amerikanska märkens apparater: den har nämligen FM-band upp till 108 MHz. Orsaken till detta är troligtvis att Luxor köpte in FM-enheter från någon europeisk leverantör och fick exportvarianten som var avsedd för den amerikanska marknaden (som hade FM upp till 108).
Radion var mer eller mindre död när jag köpte den så jag bytte så gott som samtliga papperskondensatorer. Detta hjälpte inte alls. Efter mycket om och men visade det sig vara glapp i omkopplaren mellan radio och grammofon. När detta var åtgärdat fungerade radion riktigt bra. Kontrollmätte en del motstånd och de visade sig att de faktiskt höll rätt värden, något som inte alltid är fallet på svenska apparater från denna tid.
Sellmans Finn Malmgrens väg 27-29
Ture Sellman är en doldis som har ritat några riktigt fina funkisbyggnader. Katarinastiftelsens ultramoderna hus på Åsögatan 95, den eleganta fasaden på Allhelgonagatan 7-9 och så detta på Finn Malmgrens väg 27-29 i Hammarbyhöjden.
Sellman tog examen från KTH 1914 och öppnade eget 1917. Innan dess hade han jobbat med både Lars Israel Wahlman och Carl Bergsten. Redan runt 1940 övergav Sellman arkitektbanan och övergick till att sköta sitt nya företag Sellmanfilm, som bl.a. experimenterade med färgfilm.
Huset på Finn Malmgrens väg stod klart 1939 och innehåller ettor med alkon och matrum samt tvåor med matrum vilket framgår av planritningen. Trapphuset är originellt placerat och dessutom mot gatan. Jag tycker att planlösningarna är fina, men rätt så originella. Ettorna med alkov och matrum kan användas som små treor och gavellägenheterna är riktigt fina tvåor med matrum.
Det är skillnad på vinter och vinter
Vintern i december och januari är verkligen mörk och kall (åtminstone om vädret är någorlunda normalt). Annorlunda ter den sig i mars när solen fått tillbaka sin kraft och varma dagar följs av kalla nätter. Snötäcket sjunker ihop och blir hårt och marken blir bra i sluttningar och skogsbryn. Det är en härlig tid! Dessutom blir dagarna längre och längre och kvällarna ljusare och ljusare. Det är en fantastisk årstid!
Men nu är det som sagt december och varmt, blåsigt och regnigt. Skönt på sitt sätt, men det kompakta mörkret är inte något som jag gillar, bättre då om marken ligger vid och gatlyktornas ljus lyser upp.
Soffhörnan för rätt många år sedan
Jag hittade en gammal bild som jag tagit med en gammal Agfa Optima, men säker är jag inte. På bilden ser man soffhörnan för rätt många år sedan, komplett med palm och piedestal. Det blir så vackert ljus när man fotar analogt och utan blixt. Kanske inte så smidigt om människor skall vara med på bild, då får de verkligen sitta still.
Och det närmar sig jul ute i stugorna
Ett bra sätt att påminna sig orsaken till den jul vi firar här uppe i orden kan vara att plocka fram flanellografen ur gömmorna och berätta sagan om det lilla Jesusbarnet, de tre vise männen och jungfru Maria. Även om vi i Sverige är tämligen sekularisrade och jag inte är troende tycker jag om att tänka på den kristna julen, varför vi firade den och hur annorlunda det måste ha varit för knappt 100 år sedan när kristendomen på ett annat sätt präglade Sverige.
En flanellograf är en flanellklädd tavla på vilken man fäster olika figurer och bilder. Som ni förstår hörde den hemma i en era när man hade helt annorlunda möjligheter att presentera bilder. Idag framstår den nog som rätt mossig, men kanske just därför blir den också intressant. Här en äldre bild som visar hur man kunde använda flanellografen så sent som på 60-talet på Bergs reklamskola.
Tö och en skogskoja nyss hemtagen
Vitslaskig jul, det är verkligen inget vidare, men tyvärr är det inte så ovanligt idag. Denna jul drog jag hem skogskojan från skogen där den stått och förfallit så att masoniten på taket lossnat och rötan var på väg att förstöra regelverket och takets underlag. Nu är den reparerad och ser inte så tokig ut, även om underredets medar nog skulle behöva bytas men å andra sidan står kojan parkerad idag och det finns inget större behov av att flytta den.
Ett gammalt 1880-talskök på 70-talet
I köket på Valhallavägen finns spår från många epoker. Gasspisen och tillhörande hurts verkar vara moderna tillskott i detta hem. Värmeskåpet ovan spisen är av äldre datum. Hur det är med vattenberedaren ovanför slasken skall jag dock låta vara osagt. Den ser inte så gammal ut.
Jag har för mig att huset moderniserades lite på 20-talet, det var nog då det fick centralvärme. Kanske härrör marmorbänken och elementet från den tiden. I vilket fall som hest är det ett intressant kök av en typ som inte är vanlig idag när man för det mesta gör om allt från grunden.
Det var en kall och snörik vinter 2010
Det är några år sedan nu som Stockholm hade snörika och kalla vintrar men i början av 10-talet var det verkligen riktigt kallt och snöigt. Bilden tog jag februari 2010 på Tegeluddsvägen och det är Frihamnens silos som tornar upp sig i bakgrunden. Jag minns hur vackert det var detta år och hur tyst det var på Östermalms gator. Biltrafiken dämpades av den myckna snön och nätterna blev ljusa när gatubelysningen reflekterades i allt det vita. Nu när höstmörkret är kompakt regniga kvällar och nätter är det lätt att längta tillbaka.
Riktigt vackert badrum från 30-talet
Idag är e ovanliga, de gröna och blågröna halvkaklade badrummen som var så vanliga under 1930-talet. På bilden, som är tagen i Ekhagen, syns ett elegant som även har bidé. Ingång finns både från vardagsrum och sovrum. Toalett saknas och finns i ett separat utrymme intill kapprummet. Visst är det vackert med halvkaklade badrum! Oljemålad puts och kakel är en mycket tilltalande kombination. Även handfatet är snyggt och har kvar sina kranar, precis som badkaret. En ovanlig syn idag och jag gissar att även detta badrum är stambytt idag.
Alice Babs i Din egen rösts studio -38
På 30-40-talen var det nästintill omöjligt att göra inspelningar hemma. Det var först i slutet av 40-talet som Luxors Magnefon gjorde detta möjligt. På Regeringsgatan 30 låg studion ”Din egen röst” som drevs av Dagmar Sandström. Där kunde man göra inspelningar som graverades på 78-varvsskivor som jag tror oftast bestod av en metallskiva som med ett plast- eller lackskikt ovanpå. Ljudkvalitén blev var kanske inte så tokig, men skivorna slets snabbt ner av de grammofoner som fanns på den tiden så inspelningarna blev inte alltid så långlivade.
På bilden (från Stockholmskällan) från 1930 ser vi Alice ”Babs” Nilsson som gör en av sina första inspelningar i Din egen rösts studio. Dagmars söner Ulf och Dag medverkade i orkestern som bestod av stadens yngsta förmågor i jazzgenren.
Östermalmsgatan en morgon i april
Det var på våren 2008 som jag började polaroidfotografera efter att ha köpt några förpackningar av Polaroids klassiska 669-film. I början använde jag en enkel kamera i plast, men efter en tid köpte jag en Land Camera 450. Bilderna blev många, men till sist gick det inte längre att köpa någon film och jag slutade. Lite sorgligt, men ingenting varar ju för evigt.
På bilden ovan ser vi Östermalmsgatan en morgon i april. I fonden anas Engelbrektskyrkans torn. Det var en fin morgon som bar löfte om våren
En ursprunglig och en renoverad
Här ett mycket pedagogiskt exempel på en ursprunglig balkong från ca 1934 och en som renoverats för 10-15 år sedan. Den ursprungliga har eleganta kramlor som fäster den släta balkongplåten vid den stålbalk som omger balkongplattan. Den renoverade saknar kantbalk, är i lättmetall och därför klumpigare och dessutom större än plattan. Infästningarna är inte alls eleganta och kupigt fästa i betongen. Kanske inte så lätt att se för den oinvigde, men börjar man titta så ser man snart vilken stor skillnad det är!
Tiden går och ladorna har försvunnit
En gammal instamaticbild från 1974 om jag inte tar fel. Det är vår, säkerligen tidigt i maj och någon kommer på besök. Mycket är sig likt från då, men de lador som syns på bilden är idag ett minne blott. Är det något som verkligen förändrats i åkerlandskapet under de senaste 50 åren så är det att dessa byggnader försvunnit. En hel del mark har visserligen vuxit igen, men just avsaknaden av lador har på allvar förändrat bilden och slätat ut landskapet. Eftersom ängsladorna var små, behövdes det många för att rymma allt hö och dessa byggnader gav en rytm åt åkerlandskapet som idag till stora delar försvunnit.
Äntligen kom novembersnön up north
Nog är det snyggt med snö alltid! Förre veckan kom den första i Norrbotten, åtminstone de första flingor som fått ligga kvar. De mörka kvällarna har därmed blivit lite ljusare och växtligheten skyddas mot vinterns stränga kyla.
Biltur i Västerbotten en sommardag
Om gräset hade varit slaget hade man kunnat misstänka att bilden varit tagen på 60-talet, men så är inte fallet, det var i juli 2010 när jag passerade några byar i Västerbottens kustland på väg norrut. Huset är fint! Litet, men välbevarat och enkelt. Jag är svag för glasverandor. De blir stekheta på sommaren och doftar så gott. Min mormor hade en sådan och den doften glömmer jag aldrig.
Det finns gott om övergivna hus längs med vägarna i dessa trakter. Övergivna och övergivna, men de står iallafall mestadels öde och kanske tittar någon till dem en gång på sommaren. Tråkigt, de förtjänar ett bättre öde, men å andra sidan slipper de råka ut för ovarsamma ombyggnader.
Vid Holländarvägen på Södermalm
Det är inte lätt att känna igen sig när man ser deba bild som är tagen någon gång runt sekelskiftet 1900. Vi befinner oss ungefär där kvarteret Vågskivan ligger idag, någonstans i krokarna av korsningen mellan Hallands-/ och Västgötagatorna. När området kring Helgalunden byggdes upp i slutet av 1920-talet hade Holländarvägen blivit Skånegatan. Idag har den delen av Skånegatan fått namnet Hallandsgatan och av den gamla bebyggelsen finns inte mycket kvar förutom Mjölnarens stuga. På platen fanns nämligen an kvarn en gång i tiden. Det var Helge Helgessons kvarn Helgan som sattes upp på 1600-talet. Kvarnen revs i början av 1900-talet och då uppfördes et enkelt kapell, Helgalundskapellet som idag är rivit och ersatt av Allhelgonakyrkan. I området finns också två stora kvarter uppförda av HSB, Metern och Vågskivan (som dock inte bara består av HSB-hus).
Stockholms stadshus i skymningen
En varm sommarkväll. Solen står lite lägre och några moln passera på himlen. En utmärkt miljö för ett vackert stadshus och de stiliga gatlyktorna.
Luxor Empire i katalogen från 1945
I en gammal katalog från 1945 presenteras Luxor Empire, Luxors flaggskepp under många år. Troligtvis var det detta år modellen kom, men säker är jag inte. Redan från början fanns magiskt öga, lokalknapp och Luxor Swing-inställning. Lokalknappen fungerade som så att man köpte en burk som monterades i radion och som var avstämd för den sändare som fanns i trakten. Med hjälp av lokalknappen slapp man ratta i den stationen. På den tiden fanns som bekant bara en radiokanal. Swing-inställningen var en reduktionsväxel som gjorde att man lätt kunde finjustera kanalinställningen. Praktiskt och elegant.
Möbeln var fanerad i hundurasmahogny med intarsia och förgyllda beslag. Den tillverkades i Svenska möbelfabrikerna i Bodafors. Jag vet inte vad den kostade, men billig var den inte!
Så såg Kvarnholmen ut för 4 år sedan
Sommaren 2011 var jag på Kvarnholmen. Det stora byggprojektet hade precis dragit igång, men det mesta var sig likt. Till vänster ser ni Munspelet från 1966 (Olof Thunström/Claes Tottie), i mitten magasin IV från ca 1931 och till höger Havrekvarnen från 1928 (Artur von Schmalensee). Jag är osäker på vem som ritat magasinet, men kanske var det Schmalensee då det var KF:s arkitektkontor som ritade det mesta på Kvarnholmen.
Här syns Havregrynskvarnens silorör. 9 av de 15 bevarades, resterande revs. Magasinet intill har förvandlats till bostadsrätter och fasaden har fått större fönster. Det gamla ruffiga kvarnområdet har förvandlats till ett modernt bostadsområde som osar av medelklassfräschör. Man får dock vara tacksam att så pass många byggnader bevarades.
Nyinredning 1924 av Joel Norborg
En pampig, men lite mindre Östermalmsvåning är nu ute till försäljning hos Per Jansson. Liten och liten, den är nästan 100 kvm, men när man ser interiören inser man att den har varit en del av något större.
Huset på Karlavägen 1/Östrmalmsgatan 2 stod klart 1916 och ritades av Per Benson. Åt Karlavägen till fanns två lägenheter per plan, en 6:a med jfr och en 5:a med jfr. Rummen är stora och planlösningen fin De har stora serveringsrum med vad som verkar utgång till en vädringsbalkong. .
1924 var det dags för en ombyggnad. De två lägenheterna slog samman. Den stora lägenhetens sovrumsdel slopades helt och på dess plats inredde man ytterligare ett sällskapsrum samt ett påkostad bibliotek och det är denna inredning vi ser i den våning som är till salu idag. Arkitekten bakom ombyggnaden var Joel Norborg som också ritat Allhelgonakyrkan vid Helgalunden i Stockholm samt Mannagrynskvarnen i Saltsjökvarn, Nacka.
I samma veva passade man på att bygga ett stort och generöst badrum. Vad som hände med den lilla lägenhetens kök, det i 5:an. Vet jag inte. Kanske blev det kvar. Jag är också bra nyfiken på hur salong och sal i den delen användes. De två sovrum som fanns där var kanske tillräckliga för den familj som då bebodde lägenheten.
Åren gick och våningen delades 1989 i två delar. På senare år har dock denna del styckats av från den större våningen.