Aga V203 S – först i Sverige för vinyl

Aga 203 S

För en tid sedan kom jag över en AGA 203 S som är vara den första svenskkonstruerade skivbytaren för vinylskivor. Philips kom med en redan 1950, men den är i princip identisk med holländska Philips apparat. AGA:n är en vidareutveckling av den växlare som kom redan 1943 men med vissa skillnader. Dels har man lagt till hastigheterna 33 och 45 varv, och dels har man gjort det möjligt att spela 7-tumsskivor. Precis som föregångaren är den försedd med mellanhjul istället för direktdrift via snäckväxel som 1943 års apparat hade. Det är knappat den mest sofistikerade apparaten, men den fungerar och är rätt speciell vilket framgår av denna bild. Klippet ovan visar växlaren när den byter 78-varvsplattor.

När jag kom över skivbytaren fungerade den delvis men en fjäder som ser till att 25- och 30-centimetersplattor hade kommit ur läge så jag fick ta isär den och lossa på det stora kugghjul som sköter det mesta. Där såg jag också att en pigg saknades på en länkarm så den ersattes med en liten skruv och en mutter. Tro det eller ej, men sedan funkade den! Nu återstår att göra något åt mellanhjulet som inte är riktigt runt och att göra vissa justeringar. Men på det stora hela fungerar den faktiskt!

En solblekt plåtfasad och en grävare

Plåtfest

Plåtfest

En bild tagen för några år sedan. Maskinhallen har plåt på fasaden, inte så snyggt men tidstypiskt och praktiskt. Tyvärr har färgen en tendens att chansers och att börja måla den är väl ett något diskutabelt alternativ, men vi får se hur jag gör i framtiden.

Den gamla traktorgrävaren baxade jag ut, eller snarare körde ut. den fungerar, men bränslesystemet behöver ses över och så behövs en ny termostat. Om jag hinner skall jag åtgärda det i sommar.

Så snygga balkonger på Taptogatan 6

Taptogatan 6

Taptogatan 6

Äntligen en mycket lyckad balkongrenoverng! De är bostadsrättsföreningen Infanteristen 3 som har renoverat sina balkonger så att de är precis lika snygga som de var innan. jag vet att det inte var lätt och att man fått ändre lite på själva konstruktionen, men slutresultatet blev allra bästa tänkbara. 5 av 5 är mitt betyg.

Huset är ritat av Sture Frölén och bör ha stått klart runt 1958. Fasaden är snygg och det finns gott om burspråk. Planlösningarna är snäppet bättre, titta bara på de vanliga våningsplanen! Högst upp finns etagevåningar och de är naturligtvis i en klass för sig. Det är mycket effektfullt med vinklar som inte är vinkelraka. Dessutom gillar jag de djupa vardagsrummen som har en mörd del i anslutning till den öppna spisen. 50-tal när det är som bäst.

Parisiskt i Stockholms vackra villastad

Paris I Villastan

Paris i Villastan

Visst är det en vacker Gårdsfasad? Det är Engelbrektsgatans gårdsfasader som skymtar från Villagatan högt över takåsarna i Östermalms paris. Vackrare kan man knappast bo. Nytt och gammalt om vartannat. Engelbrektsgatan 16 byggdes om rejält på 1940-talet och då kom de originella våningarna högst upp till. De hör till mina favoriter men jag tror dessvärre att de fullständigt moderniserats sönder.

Carmine Jewel, härdig körsbärssort

Carmine Jewel

Carmine Jewel

Det kommer nya, härdiga körsbärssorter med jämna mellanrum. Här en sort som jag aldrig sett tidigare men som nu går att få tag på. Den heter Carmine Jewel och är ett så kallat surkörsbär vilket innebär att bären är lite sura att äta, men att de å andra sidan blir väldigt bra till sylt och saft. Sötkörsbär, bigarråer som de odlade heter, klarar sig med nöd och näppe upp till zon 4, ev bra lägen i zon 5. Carmine Jewel bör klara sig i zon 6 om läget inte är väldigt utsatt. Plantan är rotäkta och i form av en liten buske, inte ett träd. Praktiskt, då det inte tar så stor plats och är lätt att täcka och skydda bären från fåglarna.

En vacker 50-talsgård i Bagarmossen

Snyggt I Bagarmossen

Snyggt i Bagarmossen

Det här är så snyggt! 50-talets gårdsbildningar tycker jag är mycket tilltalande och denna är inte bara vacker, den är också helt intakt vilket är mycket ovanligt. Portar, fönster och balkonger är orörda och i relativt bra skick. Strax intill ligger dock några hus som fullständigt renoverats sönder och där allt är bytt. Det är väl inte orimligt att anta att även dessa vackra hus går samma öde till mötes.

Knut Wallenbergs villa på Brahegatan

Wallenbergs Villa 1

Wallenbergs villa 1

På en nöjd i utkanten av Ladugårdslandet byggdes 1876-1877 en ståtlig villa av  grosshandlaren och generalkonsuln Otto Blanck. Norr om Östermalmsgatan var det rena rama landet vid denna tid men efter cirka 10 år hade grannhusen växt upp som svampar ur marken.

Wallenbergs villa 2

1883 övertogs villan av Knut Wallenberg byggdes om i slutet av 1890-talet. Sedan stod den emellertid tämligen orörd fram till 1962 då den revs och ersattes av ett bostads- och ett kontorshus.

Wallenbergs villa 3

Som ni förstår var interiören magnifik. På Stockholmskällan. där jag hittade dessa bilder, finns fler som visar de vackra interiörerna. Om jag inte minns fel fanns även en stor fontän i ett av rummen.

Det är synd att huset försvann, men jag gissar att det var en ytterst god affär att sälja tomten och bygga något höggs. Så gör man som bekant ännu idag.

Svenska kulturbilder – ett praktverk!

Svenska Kulturbilder

Svenska Kulturbilder

Ibland häpnar jag verkligen vilka fina böcker man kan köpa för en spottstyver. Svenska kulturbilder är ett praktverk som utkom första gången 1929-1932 och det kostar inte många kronor. Jag betalade 700 vilket kanske var lite billigare än normalt men med tanke på innehållet borde det kosta betydligt mer. Ett digital version finns på Projekt Runeberg, men det är mycket roligare att bläddra i böckerna och dessutom lättare att få en överblick och hitta intressanta reportage. Redaktörer för verket är Sigurd Erixon, Fil. dr., intendent och föreståndare för Nordiska museets allmogeavdelning och Sigurd Wallin, Fil. lic., intendent och föreståndare för Nordiska museets högreståndsavdelning.

Den första av texterna som jag läste blev Oscar I:s götiska rum på Stockholms slott och den romantiska ådran i nyklassicismens konst . En annan intressant text ser ni uppslagen på bilden ovan: Finländsk herrgårdsstil vid svenska tidens slut. Rikt illustrerad är artikeln en verklig pärla. Jag skulle kunna fortsätta att nämna den ena intressanta texten efter det andra, men gör det ej. Läs istället och köp verket om det skulle vara till salu på något antikvariat eller på Bokbörsen.

Nya balkonger på Askrikegatan 19

Askrikegatan 19

Askrikegatan 19

Ett efter ett har husen på Askrikegatan renoverats under senare år. Inte så konstigt, ty många av dem har nog inte rörts sedan 1970-80-talens renoveringsvåg. Så här såg fasaden ut innan 2015 års uppfräschning. Balkonerna var av tristaste modell, en standardbalkong från 1970-80-talen, underhållsfria och därför i tämligen bedrövligt skick. Täk på det, när ni väljer underhållsfritt, så här blir det efter 30-40 år! Askrikegatan 15-19 är alla byggda av samma byggmästare, Lennart E. Hellstedt, och ritade av Sture Frölén. De stod klara runt 1937.

Resultatet efter renvering är bättre än innan renoveringen, band annat har balkongerna återfått sina rundade hörn. Troligtvis såg de dock ut som grannhusets, nr 17, när de var nya. Den balkongen är inte godkänd idag så att återskapa det utseendet är helt enkelt inte tillåtet. Det som är så fint med den lägre höjden är att balkongen upplevs som mindre massiv. Ett sätt att komma runt detta är att montera en extra överliggare och trådnät i mellanrummet mellan plåten och den ursprungliga handledaren. Ett förslag kan ni se här.

Det är inte lätt att sätta betyg men det får bli en 3:a på en skala av 5. Den balkong som valts ser ut som en modern standardbalkong i funkisstil. Underhållsfri antar ja, så ni vet hur den ser ut om 30-40 år.

Att rekonstruera balkonger kan vara svårt, och av den anledningen är det extra viktigt att värna de balkonger som finns kvar i ursprungligt skick.

Luxor AW och den fantastiska Robot

Luxors Vanliga Och Robot

Luxors vanliga och Robot

1935 konstruerade Luxor den första svenska skivbytaren som kom att bli en stor framgång. Den var enkel och därför billig och dessutom pålitlig eftersom den inte var speciellt avancerad. Till nackdelarna hörde dock att den bara klarade 10-tumsskivor så den som köpte 12-tumsskivor med klassisk musik kunde inte spela dessa. Efter att AGA 1942 släppt sin genial konstruktion började ett intensivt utvecklingsarbete hos Luxor och resultatet av det blev Luxor Robot som klarade både 10- och 12-tummsskivor. På bilden ovan ser ni både den gamla och den nya skivbytaren intill varandra. Eftersom Robot var dyr, sålde den gamla konstruktionen fortfarande rätt bra. Jag äger själv ett exemplar av den äldre modellen, dock i ett lite senare utförande, från ca 1949, se den byta skivor på denna film. Luxor Robot i full aktion finner ni här, men tyvärr äger jag inget exemplar av denna första generation, bara av dess ersättare Luxor RKW från ca 1949.

Classic car catalogue & nya Opel -64

KAD

1964 presenterade Opel inte bara en ny Kapitän, utan en hel serie med lite större bilar. Kapitän och Kapitän L hade ersatts av Kapitän, Amiral och Diplomat där den sistnämnda var mest påkostad och försedd med V8 från GM (först 283:an, sedan 327:an). Det var stora och påkostade bilar som tyvärr är mycket ovanliga idag. Den första generationen, som tillverkades mellan 1964 och 1968, är mycket lyckad och en fullträff rent formgivningsmässigt.

På sajten Classic car catalogue finns mängder av gamla kataloger och reklambilder, både på Opelbilar och på andra märken och modeller. En riktig guldgruva som jag verkligen kan rekommendera!

Pittoresk sommarkväll i slutet av juli

Sommarkväll I Juli Augusti

Sommarkväll i juli augusti

Pittoreskt har kanhända ändrat något i betydelse genom åren. Betydelsen värd att avbilda tycker jag stämmer bra överens med bilden ovan som är tagen i slutet av juli för några år sedan. Skuggorna har blivit längre och plastbollarna står svällande på åkrarna. Stora sjuk av rallarros brer ut sig på den brukade marken. Och telefon- och eller om det är elektricitetsstoplarna! En syn som snart är ett minne blott när det fasta telefonnätet avvecklas och elen grävs ned tillsammans med de nya fibrer som som förses glesbygden med bredband.

De vackra punkthusen i Blackeberg

Brf Norrmannen 1

Brf Norrmannen 1

Jag gillar punkthus och under 50-talet byggdes många fina hus av denna typ som ofta har mycket fina lägenhetsplaner. Brf Norrmannen i Blackeberg förvaltar 3 9-våningshus som är exemplariskt renoverade, åtminstone exteriört. Husen byggdes 1951-1953 på uppdrag av AB Familjebostäder och ritades av Per B. Persson på HSB:s arkitektkontor. Som trädgårdsarkitekt anlitades Ulla Bodorff.

Brf Norrmannen 2

De tre husen ligger på Björnsonsgatan 138-140 och Ibsengatan 37-43 och är i princip identiska bortsett från färgsättning. Våningsplanen är förskjutna vilket gör att 3:orna i bakkant ligger ett halvplan högre än 1:ornat och 2:ornat i framkant.  Planlösningen framgår av denna bild. Totalt finns det alltså 6 lägenheter per plan, 2 1:or, 2 2:or och 2 3:or. Huset är smalare i framkant än i bakkant vilket gör att även de lägenheter som inte ligger i hörnen har fönster i två väderstreck. Halvplanslösningen gör dessutom att det inte är mer än 4 lägenheter per plan.

Uppenbarligen har både Familjebostäder och dagens bostadsrättsförening gått varsamt fram och både fönster och balkonger är i ursprungligt skick och en prydnad för stadsdelen. Balkongerna är dessutom kvadratiska och rejält tilltagna och ger verkligen de boende en riktig uteplats.

 

Alice Lyttkens Leva om sitt liv, del 1

Leva Om Sitt Liv

Leva om sitt liv1977 kom den första delan av sju som utgör Alice Lyttkens självbiografiska serie Leva om sitt liv. Lyttkens föddes 1897 och växte upp i Malmö och denna volym behandlar åren 1900-1920.

Fader Johan Cronquist var läkare och hade både egen mottagning och anställning som bataljonsläkare. Modern var danska och hade sin verksamhet förlagd till hemmet. Familjen hade det gott ställt men tack vare sin socialt engagerade far fick Alice redan som liten inblick i arbetarebefolkningens hårda liv, inte minst fick hon stifta bekantskap med änglamakerskornas fruktansvärda ”yrke”. Fadern var också läkare åt familjen Coyet på godset Torup under många år. När grevinnan Coyet vägrade reparera de förfallna statarbostäderna sade han emellertid upp sig, men efter 2 år, när greven fått en svår hjärtattack, åtog han sig åter tjänsten mot löfte att bostäderna skulle få sig en rejäl upprustning.

Lyttkens barndomsskildring är underhållande och intressant och verkligen värd att läsas, inte minst för att hon kom att bli en av de mest lästa författarna under 1900-talet och dessutom en stor kulturpersonlighet. Det är med spänning jag ser fram emot följande volymer, framförallt 20-50-talen som jag gissar är mycket intressanta.

Från Gärdet norrut mot Hjorthagen

Mot Hjorthagen

Mot Hjorthagen

En bild tagen innan Norra länken byggdes. Idag går en motorvägsramp framför husen i bildens mitt. Jag vet inte, men jag misstänker att de skall bort ty de är i dåligt skick och verkar inte underhållas. Till höger om bilden reser sig idag det nya värmeverket.

Det är mycket som hänt i denna del av staden under de drygt 5 år som förflutit sedan bilden togs. Sommaren 2010 hade bygget av Norra Djurgårdsstaden knappt påbörjats och gasverksområdet var fortfarande intakt. Det är intressant att se en stadsdel växa farm även om man inte gillar allts som byggs.

Bort åkte den, Björn Hedvalls basar

Basarbyggnaden Nu Borta

Basarbyggnaden nu borta

Nu rivs basarbyggnaden på Hantverkargatan, om den inte redan är jämnad med marken. Synd tycker jag, som anser att den är vacker och dessutom utgör upptakten till det intilliggande bostadsområdet från 30-talet, ner mot Pontonjärgatan till. Det är klart att det på ett sätt är slöseri med mark att ha en byggnad i bara 2 plan, ,men å andra sidan är det i så fall slöseri med mark att inte riva alla låga 5-6-våningshus och ersätta dem med skyskrapor. kanske en smula hårdraget men ni förstår nog vad jag menar.

I byggnaden fann man en väggmosaik som enligt uppgift kommer att bevaras, läs mer om det här.

Karin Åkermans Petit café, Petissan

Petissan

Petissan

Här ett café som inte lägre finns kvar, och tillika ett franskt cafe! I korsningen Drottninggatan/Kungstensgatan öppnade 1870 Karin Åkerman Petit café som i folkmun kom att kallas Petissan. Byggnaden uppföres i liggande timmer i samma veva som det intilliggande Spökslottet vid sekelskiftet 1700 och var en del av den ursprungliga anläggningen. Panelen är dock av senare datum och sattes upp på 1700-talet. Petissan var ett populärt tillhåll för studentena på Teknis och flyttades till Skansen 1907 när Stockholms högskola bygge nytt på tomten. Bilden kommer från Stockholmskällan denna fantastiska webbplats.

Det är så vackert och ljust med snö

Snö

Snö

Jag gillar snö men jag gillar inte slask. Däremot tycker jag om när det tinar i mars, april. Vackrast är det dock när luftig och kall snö täcker naturen. Markerna, vattendragen, träden och alla taken. Tyst blir det också och det behövs inte mycket ljus för att det inte skall var mörkt. Skillnaden är stor jämfört med en regnig novembereftermiddag.

Den gamla Sveahallen på Sveavägen

Saluhallen Vid Sveavägen

Saluhallen vid Sveavägen

I en gammal bok från 1945 fanns bilder från ett svunnet Stockholm. En av bilderna fångade verkligen mitt intresse, ty dels skymtade något som såg ut ungefär som spårvägshallarna eller en gammal saluhall, dels en stor jugendbyggnad som jag mycket väl kände igen. Huset ligger vid Sveavägen, mellan Rehns- och Kungsstensgatorna. Först trodde jag det var fasaden mot Sveavägen som tornar upp sig mot bildens mitt, men så insåg jag att det var en felaktig slutsats, det var den åt Kungsstensgatan.

I början av 1900-talet var Sveavägen fortfarande en smal gata och i höjd med Kungsstensgatan kantades dess västra sida av gamla, låga hus. Tegelkomplexet måste således ha legat vid Sveavägen, men på dess östra sida i kvarteret Sjökatten. En titt i Stadsbyggnadskontorets arkiv gav vid handen att ritningar till en saluhall fanns för tomten Sjökatten 13, på Sveavägen 90 (Stora Badstugatan 68 som den hette tidigare). Ritningarna är från 1889 och arkitekten var Wilhelm Nerman. Det verkar ha varit en mycket elegant byggnad, omän inte lika stor som Östermalmshallen. Här ser ni fasaden vid Stora Badstugatan.

I slutet av 20-talet var dock dess saga all och på dess plats reser sig idag ett mäktigt funkiskomplex från 30-talets första år.

Högskolans institut för försäkrings- matematik och matematisk statistik

Institutet För Försäkringsmatematik Fasadbild

Institutet för försäkringsmatematik fasadbild

Alldeles intill Norrtullsgatan uppe vid Vanadisvägen låg Institutet för försäkringsmatematik och matematisk statistik, ritat av George Scherman och uppfört 1940. Precis som Werner-Grensinstitutet revs det dock i slutet av 1980-talet och ersattes av moderna hyreshus. Byggnaden hade sin entré mot gården, vilket syns på bilden där husen på Norrtullsgatan skymtar (klicka på bilden för att se den i större format och icke beskuren). Fasaden var i gult tegel och även inomhus, i trapphus och entréhall samt i biblioteket hyst upp, kom materialet till användning. I övrigt var samtliga snickerier i ek, utom fönstren.

Byggnaden var inte alls stor och dess disposition framgår av planlösningen för respektive våningsplan. Högst upp hittar vi föreståndarens rum. Balkong och burspråk syns tydligt på bilden ovan, en annan bild visar interiören. Husets vackraste rum torde dock ha varit biblioteket/läsesalen som låg intill föreståndarens. Här var även väggarnas insidor i tegel och en stor öppen spis skänkte trevnad.

Byggnadens exakta läge framgår av situationsplanen. Det är bara att beklaga att detta vackra institut inte fick leva vidare.

Luxor RT, smart svensk konstruktion

Luxor Rt

Luxor rt

När de nya moderna vinylskivorna kom till Sverige i början av 50-talet vållade det vissa problem. Dels behövdes det nya grammofoner, och dels var dessa inte alltid så lätta att använda. Skivbytare var populära men skiftande hastigheter, storlekar och nålyper krävde att konsumenterna visse vad de gjorde när de skulle använda sina nya radiogrammofoner. I slutet av 1952 eller möjligtvis i början av 1953 släppte Luxor en ny skivbytare som kom att bli mycket populär. Den kallades Luxor RT och hade en så kallad rullpickup. Tonarmen satts ned en bit in på skivan och rullade sedan ut mot kanten och när den kom dit, stannade den och fällde ned nålen. En mycket smart konstruktion som attesterades och som även Dual kom att använda sig av.

De gamla 78-varvsskivorna avspelades med en grövre nål än de nya mikrospårsskivorna i vinyl och följaktligen behövdes två olika sorters nålar på 50-talets grammofoner och det gällde att komma ihåg att byta när man bytte skivtyp. Bytet var inte svårt, ofta vred man bara på ett litet reglage, men det var lätt att glömma. Luxor RT bytte automatiskt nål när man valde hastighet. Endast en spak behövdes för att sköta apparaten. Man förde reglaget åt höger eller och vänster för att välja hastighet och sedan sköt man det framåt för start, eller bakåt för stopp. Enkelt och genial! Läs också hur Luxor själva presenterar underverket. Här en film som visar hur skivbytaren fungerar.

Albin Starks kollektivhus från 1941

Kristnehovsgatan 5

Kristnehovsgatan 5

Efter att ha ritat Yrkeskvinnornas hus på Furusundsgatan tillsammans med Hillevi Svedberg fick Stark i uppdrag att på egen hand utforma ytterligare ett hus i samma genre på Kristinehovsgatan (som på den tiden hette Gubbhusgatan).  Som byggmästare stod Olle Engqvist, precis som vid de flesta andra byggen under 30-50-tal.

Huset byggdes på uppdrag av en stiftelse som i form av bostadsaktiebolag vänder sig till yrkesarbetande kvinnor. I huset fanns restaurang med tillhörande mathissar samt en storbarnkamamre för 10 barn. På nedre botten fanns också tre små rum med gemensam kokvrå och badrum avsedda för städerskor.

Kristnehovsgatan 5 interiör

Matsalen var ljus och vardagselegant. Vem som inrett vet jag dock inte. På bottenvåningen, i foajén, hade man murat in en öppen spis vilket verkligen för tankarna till lyx och flärd (i Marieberg finns ytterligare ett hus med denna trevliga detalj). Över lag tycker jag nog att interiörerna är påkostade. Öppna spisar finns i 2- och 3-rumslägenheterna och garderober, köksinredningar mm håller hög klass. I huset fanns naturligtvis även mindre lägenheter, olika typer av 1-rummare med kök eller med kokvrå samt dubletter. Här hittar ni planlösningarna.

Kollektivhuset kom dock att avvecklas och idag är det ett helt vanligt bostadsrättshus. Huset är till stora delar välbevarat, men fönstrens ytterbågar har ersatts av nya i lackerad metall.

Snyggt tak i ett förfallet vardagsrum

Snygg Interiör

Snygg interiör

En gammal förfallen 30-talsvilla som man verkligen hade önskat en varsam renovering. Vardagsrummet ligger på gaveln och har fönster i tre väderstreck, på bilden ses bara de små, blyinfattade rutorna. Taket tycker jag mycket om. Det var nog rätt vanligt under 30-talets första år. Mörkbetsat plywood tror jag att det är som delats in i kassetter. Ett kassettak i funkistappning skulle man nog kunna säga. De flesta tak i den här stilen har målats vita så det vore verkligen  önskvärt om man kunde bevara de få som finns kvar i oförändrat skick. Övriga snickerier är också betsade, listrna kan också vara ådringsmålade, det är svårt att se. Snyggt i vilket fall som helst och säkerligen ett minne blott idag.

Det första snöfallet i slutet av oktober

Ute På Skiftet

Ute på skiftet

Det är vackert med ett tunt lager snö som inte ens täcker åkermarken. Bilden är tagen i slutet av oktober, när jag gick omkring med min Polaroid Land Camera och fotograferade. Stundtals lyste solen och det var otrolig vackert, stundtals tog molnen överhanden och naturen blev kall och grå, men lika vacker.

Ett lämpligare klimat för min Kamelia

Kameilans Nya Hem

Kameilans nya hem

Kamelior trivs i svalt klimat vintertid och vill heller inte ha alltför torr luft. Ingetdera stämmer in på vanliga svenska hem. För 100-150 år sedan, när de stora salarna mestadels stod oeldade vintertid, trivdes Kamelian utmärkt men det gör den av naturlig orsaker inte idag. Min planta, som jag köpte till nedsatt pris på Hemköp för ett år sedan trivdes relativt bra över sommaren men tappade blad då och då och knopparna föll alltid av. I höstas kom jag på den geniala idén att trä en plastpåse över krukväxten. Inte så snyggt, men knopparna fick sitta kvar och slog ut!

Påsen hade dock sina nackdelar, framförallt såg man knappt de blommor som slog ut. Att hitta någon form av drivhus för en rimlig peng gick inte alls, även om jag hade lagt en bra slant hade det varit svårt. På IKEA fann jag dock en stor vas, 65 cm hög och 27 cm i diameter. Vänd uppochner blev den perfekt hem för Kamelian. Längst ned har jag ett fat med vatten på och i det stor det vanliga fatet och krukan. Jag skall försöka skaffa ett lämpligare fat, lägga grus i botten och ställa krukan på det för att på så sätt få ett lagom fuktigt klimat. Lutning kan lätt ordnas genom att peta in något under vasens nederkant (egentligen dess överkant).

Ett öde hus omgivet av skog och sly

Aocha 2

AochA

Idag går det nästan inte att komma fram till huset som övergavs i början av 1970-talet. Sly har växt upp och vissa har blivit stora träd. Det är både sorgligt och fantasieggande på samma gång. Och givetvis vackert.

AochA

En gång i tiden hade huset en liggande panel och var rödmålat. Idag är det inte mycket kvar av färgen och panelen har nog sett sina bästa dagar, men helt genomrutten är den faktiskt inte. Värre är det med golvet i stora delar av byggnaden.

AochA

I takt med att bjälklaget har gett med sig har inneväggarna förlorat i form och fason. Tapeterna har stora fuktrosor och en hel del fönsterglas har gått sönder. Denna byggnad kommer nog aldrig bli sig lik.

Det vackra Wenner-Grensinstitutet

På Norrtullsgatan uppe vid Vanadisvägen, restes två byggnader i gult fasadtegel under några år i slutet av 30-talet och början av 40-talet. Det första var Wenner-Grensinstitutet som ni ser på dessa bilder. Jag tror att dess fullständiga namn var Wennergrens mikro-biologiska institut. I Byggmästaren anno 1939 presenteras anläggningen, därifrån är bilden ovan hämtad. Som ni ser var det en riktigt fin anläggning, typisk för sin tid, men med mycket fina linjer och eleganta fönster. Arkaden vid entréns pelare tycker jag mycket om, likaså trappan dit upp. Den intresserade kan också studera fasadritningen. På Stockholmskällan fann jag ytterligare en exteriörbild, denna från 1940-talet.

Wenner-Gren-institutet baksida

Enligt situationsplanen låg huvudfasaden mot gården och ”baksidan” som syns på bilden ovan åt Vanadisvägen till. De två gavlarna var snarlika och väldigt snygga! Trapphuset ligger i det högra hörnet och fönstren med tillhörande franska balkonger är anordnade på vilplanen vilket ger fasaden liv. På Stockholmskällan hittade jag en interiörbild från 1956. Institutet låg en bit in från Norrtullsgatan sett.

Arkitekt var Georg Scherman som bl.a. ligger bakom Historiska museet på Narvavägen och Patentverkets annex från 50-talets mitt. En annan av hans byggnader är denna som ligger i Västberga och var datamaskinen Servus vackra hem. Scherman tog studenten i Umeå och läste sedan vid KTH och Konsthögskolan och fick anställning på Byggnadsstyrelsen. Under många år drev han också eget arkitektkontor.

Denna byggnad och den intilliggande för försäkringsmatematik och matematisk statistik revs vad jag kan förstå 1987 och på platsen uppfördes bostadshus.

Åter en timmerbyggnad stadd i förfall

Förfalled Invid Bygdegården Tror Jag

Förfalled invid bygdegården tror jag

En bit från vägen, nästan inne i skogen. Mer eller mindre helt omringad av växtlighet och utan något tak står den gamla timmerbyggnaden. Det var nog ett tag sedan taket rasade in men de stockar som finns kvar är dock förvånansvärt fina.

Man ser dem  överallt, lador och andra överloppsbyggnader som lämnats utan underhåll. Förr eller senare störtar de samman, eller ruttnar nerifrån då stockvarv efter stockvarv försvinner i den fuktiga jorden.

Två rivna hus invid Humlegårdsgatan

Humlegården 8

Humlegården 8

Humlegårdsgatan var en mycket fin gata en gång i tiden, men tyvärr revs en hel del av husen på 1960-talet. Två av dem var särskilt eleganta och låg i korsningen med Brahegatan. Det hus som syns  på bilden ovan, Humlegårdsgatan 20 (kv Humlegården 8) är ritat 1895 och ersatte då ett hus från tidigt 1870-tal. Arkitekt var Carl Kleitz som ritat en hel el i området, bl.a. Birger Jarlsgatan 12, Stureplan 19 och Artillerigatan 12. Huset inrymmer 3 lägenheter åt gata till och två gårdslägenheter. Hörnlägenheten är störst och består av 6 rum åt gatan samt kök, jungfrukammare och barnkamamre åt gården vilket framgår av planlösningen. Huset revs ca 1962.

Skvalberget 24

Humlegårdsgatan 18 (kv Skvalberget 24) ritades 1884 och bör ha stått klart året därpå. På varje våningsplan fanns 8 rum och kök och på vinden två små tvårummare. Planlösningen 1884. Fasaden var mycket elegant.

1915 var det dags för ombyggnad och jag gissar att man drog in centralvärme då och dessutom inreddes badrum. Så här ser planlösningen ut efter ombyggnaden.Ändringar görs också på vinden, men jag blir inte klok på vad som inreds. tvårummare med stora badrum och kokvrå eller inget kök? Fasaden påverkas till viss del men mycket är sig också likt. Huset revs ca 1966.

Mindre remskiva minskar hastigheten

Aseamotorns Drivhjuö

Aseamotorns drivhjuö

I somras gjorde jag takspån. Det var inte så enkelt, mycket beroende på att det är svårt att få tag i gott material. En annan detalj som ställde till det var att spilken gick lite för fort. Orsaken till det är sannolikt att den drevs med tändkulemotor från början och en sådan går allmänt lite långsammare än en elmotor. Att sätt att minska hastighets är att öka diametern på spilkens drivhjul och det är redan gjort. Återstår då att minska diametern på elmotorns remskiva. Idag är den 18 cm och jag hoppas att det går att hitta en som är något mindre så blir arbetet vid hyveln mindre stressigt och spånen troligtvis av bättre kvalité.

Och så önskar jag er ett gott nytt år!

Kapellet 1

kapellet_1

Nyårsaftonen hör inte till mina favorithögtider. Egentligen är den på många sätt fantastisk, men jag tycker att firandet sällan blir vad det borde. Alltför stojigt och raketer som smäller är inte det jag uppskattar mest. Dessutom tenderar folk att blir alltför käcka denna årets sista kväll.

Här en bild av ett vackert kapell i Västerbotten. Må snön hinna falla även i år så att nyårsnatten blir vackert vit och mjuk. Och ett gott nytt år!

Den nygamla dörren en vinterkväll

Dörren på vintern

Här har vi dörren en vinterkväll. Temperaturen var dock bara ett par minusgrader och således långt från de 30-35 minusgrader som brukar infinna sig längre fram under vintern. Dörren håller dock kylan ute och det gläder mig! Isoleringen gör att den inte alls blir kall och tätningslisterna håller draget borta. Det är bara nyckelhålet som släpper in kall luft och det råder man bot på genom att sätta en strumpa eller en bit skumgummi på insidan. den gamla hallen, som var trång, var aldrig speciellt varm. Kylan kom inte bara från dörren utan även från omgivande kallt rum och dörren upp till den likaledes kalla vinden. Det finns således en hel del att göra för att ytterligare förbättra klimatet i hallen.

Stilla vid Stureparken på Östermalm

Stureparken

Stureparken

En doft av det gamla Östermalm, nej, så kan man nog inte alls utrycka sig, men Stureparken och kvarteren intill i Villastaden, är verkligen trivsamma och mycket lugna. Husen vid själva parken är nästan uteslutande byggda på 1800-talet, men det finns några hus på Östermalmsgatan som är av modernare datum. Merparten av byggnaderna har dock byggts om i varierande omfattning, många kraftigt med både förenklade fasader och helt renrakade interiörer. Det gula huset på bilen fick sig en rejäl uppfräschning på 30-talet (om jag inte mins fel).

På 1600-talet fanns här en kyrkogård för fattiga människor. På 1700-talet härjade pesten och då begrovs många offer här. På 1800-talet var det koleraepidemi och då då kom kyrkogården återigen väl till pass. På 1880-talet började husen omkring kyrkogården att byggas och i början av 1900-talet anlades den park vi känner idag.

Jugendhus med gammalt 50-talskök

Gammalt Kök

Gammalt kök

För ett antal år sedan var en lägenhet till salu i Vasastan i Stockholm. Det var en jugendvåning på bästa adress med fyra rum i fil åt gatan och kök och jungfrukammare åt gården. Antagligen hade en ombyggnad gjorts i början av 50-talet. Både kök och parketten i några av rummen såg ut att vara från den tiden. Tyvärr var kakelugnarna borttagna. Köket var emellertid riktigt fint. Dock tror jag att skåpet ovan spisen är av något nyare datum. Det ser inte riktigt rätt ut. Här en bild som visar andra sidan av köket. Antagligen finns det inte kvar idag. Om jag får gissa är det nog sovrum idag och köksinredning finns istället i något anat rum.