Opel Rekord från början av 60-talet

Opel-Rekord-P2-1961-cata003

I slutet av 50-talet var Opel Rekord en mycket populär och amerikainspirerad vagn med panramaruta och påminde en hel del om Chevrolet från åren 55-57. Hösten 1960 var det dags för en ny generation Rekord. Den nya modellen hade stramare linjer och en blygsam panoramaruta. Bortsett från just den detaljen påminner den mycket om den Opel Kapitän som presenterades året innan. Det är en mycket snygg bil, både stram och amerikansk på samma gång. Den är rymlig och dessutom bränslesnål. Dessutom var den prisvärd och någon tusenlapp billigare än Volvo PV. Tyvärr var värmen inget vidare, men som sommarbil gör den sig bra än idag om man inte håller alltför hög fart. Två motoralternativ fanns: 1,5 och 1,7 liter. Den mindre gav 52 hästar och den större runt 60.

Opel Rekord  Coupe P2 1961-62 cata001

Modellen fanns både med två och fyra dörrar och som kombi med det vitsiga namnet Caravan (Car a van). Dessutom gick den att få i ett elegant kupéutförande med minimalt baksäte och fyrväxlad låda. Det är den skönheten som ni ser på bilden ovan.

Opel Rekord  Coupe P2 1961-62 Interieur 001

Troligtvis runt 1962 gick Rekorden få i en luxusversion med separata stolar med steglöst fällbara ryggstöd (en finess som sedan tidigare funnits i kupéversionen). Dessutom mjuk matta på golvet där fram, inte bara i baksätet. Det sistnämnda kanske inte så praktiskt, men mycket snyggt.

Opel Rekord P2 som denna generation kallas (P står för panoramaruta) är en prisvärd bil än idag. Till skillnad från sin föregångare kostar den inte speciellt mycket. Ett fin exemplar kan med lite tur gå att får för en rimlig penning. Här en relativt välvårdad bil för 15 000 som är till salu i Kramfors

Julledighet i bleka polaroiders färger

Julpolaroider 2014 kontorskamare

Under julhelgen plockade jag fram en gammal polaroidkamera, inte min vanliga Land Camera 450 utan en enklare helt i plast, och tog några bilder. Då den gamla 669-filmen är ett minne blott, använde jag Fuji FB-100C som ger bilder med en hel del rödstick. jag drog ned det en smula och blev riktigt nöjd med resultatet. Skärpan är tämligen dålig, ty kameran är inte speciellt bra och då jag tog i befintligt ljus blev exponeringstiden cirka en minut. Jag satte kameran på en piedestal och tryckte ner slutaren och höftade exponeringstid.

I kammaren silar ljuset in. Eftersom himlen är klar och snön snövit, blir det ljust i det lilla rummet som har fönster i två väderstreck. Skrivpulpetens matta lyster stammar från öster likt de tre vise männen i julens evangelium. Det hela är mycket vackert.

Julpolaroider 2014 farmorskammaren

I den andra kammaren står min säng. Lite avskavd men fullt användbar och vackert ådringsmålad. Även stolen har sett sina bästa dagar och linoleumgolvet som till stora delar täcks med trasmattor vilket är en ovärderlig tröst när man har ett golv som saknar trossbotten och termometern närmar sig – 20.

Julpolaroider 2014 kyrkstallet

Ute i kylan passade jag också på att fotografera. Jag knäppte av en bild, och gick sedan in i värmen och framkallade. Kyrkstallet stod så vackert i skogsbrynet att jag inte kunde låta bli att ta en bild. Snön hade fastnat i tallkronor och på tak. Himlen var genomskinligt ljus, lika ljus och lätt som en aprilkväll.

Julpolaroider 2014 mot lada

Ute på åkrarna låg snötäcket vitt och orört. Björkstammarna som tedde sig så ljusa i sommargrönskan, gick nu mer i grått men var alltjämt lika vackra. Runt hörnet bredde vidderna ut sig åt norr, men här i den ostliga passagen antog naturen rent rumsliga dimensioner.

Radiogrammofonen som Gustav V ägt

Radion som Gustav V ägde

Strax innan julen 1934 levererade Centrum radio en elegant radiogrammofon till kungahuset och Gustav V. apparaten var synnerligen påkostad och hade dubbla slutrör (en så kallad push-pull-kopplad förstärkare antar jag), separat bas- respektive diskanthögtalare och en unik stationsskala i form av en europakarta. På denna karta indikerades 29 av de största sändarna medelst en liten lampa när stationen rattades in. Radiogrammofonen var dessutom försedd med dubbla skivspelar så att manskulle kunna åstadkomma nästan omärkliga byten mellan skivorna med hjälp av två separata volymkontroller. Det hela fungerade precis som en vanlig DJ-anläggning med skivspelare och mixerbord.

På bilden ovan ses någon, kan det vara en hovmarskalk, i full färd med att manövrera den dyrbara apparaten som på sin tid lär ha kostat uppåt 200 000 kronor. Till vänster ses också delar av konungens skivarkiv. Uppenbarligen består det mest av klassiska skivor eftersom de är i det större 12-tumsformatet. Inga schlagers i kungahuset på denna tid!

Apparaten presenterades 1935 i årets första nummer av Radio och radioamatören. Var den finns idag vet jag inte, men ytterligare tre snarlika möbler lär ha tillverkats av Centrum radio. Dessa hade dock en skivväxlare istället för två skivspelare vilket var att föredra, såtillvida man inte hade en betjänt som kunde stå för skivbytet.

Allra sista flamman av dagen är förbi

Det är en dramatisk himmel som tornar upp sig bakom vattenreservoaren vid Lill-Jans. Kanske är det Vår Herre som fräser och frustar över hur allt elände i vår värld. Jag betvivlar att han tycker att bankerna i västvärlden har har uppträtt ansvarsfullt.

Låt oss nu glömma det eländet och istället unna oss lite stadsromantik. Dofterna, luften och tystnaden är inte densamma som på landet. Lika lite som jag kan glömma den klara, svala och doftande Norrlandsnatten när det börjat skymma i början av augusti, lika lite kan jag glömma Sibyllegatan en mörk natt med våt asfalt och råkall kyla en natt i november. Och båda har sin charm.

Stadsromantiken flödade i grammofonaffärerna under en lång period av 1900-talet, precis som inom litteraturer (kanske mest i de något sämre genrerna). Ivar-Lo Johanssons roman Kungsgatan visar dock på baksidan av ungdomens längtan att lämna landsbygden för ett liv i staden.

När kvällens mörker sig sänker, jag ser från mitt fönster vår stad, den som många vackra tankar skänker, om dig finns ännu oskrivna blad.

Varje gång jag blir besviken, staden delar troget min sorg.

Dessa två inspelningar från 1942 med Sam Samsons orkester och Greta Wassberg vid mikrofonen gjordes i Sagabiografen på Kungsgatan men utgavs först 1943. Här finns inte någon statarflicka vid namn Martha som prostituerar sig. Här är drömmarna ljusa som den skira sommarnatten.

Nattens melodi

Stadens melodi

Tre rum i fil på Östermalm anno 1938

Lyxfunkis på Sibyllegatan

Här ett strålande exempel på en klassisk borgerligt planerad funkisvåning. Även om det mesta som byggdes under 30-talet går att passa in i genren enklare bostäder för arbetarklass och enklare medelklass, byggdes också åtskilligt för de mer bemedlade. Ett bra exempel på detta är denna 4-rumsvåning med jungfrukammare. Den har tre rum i fil, samt ett sovrum åt gården. Vardagsrummet är mycket generöst och går i vinkel och ansluter till herrummet medelst en skjutdörr eller vikvägg. Herrummet har också en ingång från hallen för att det skall gå att nå utan att vardagsrum, och frun, passeras.

Serveringsrummet är mycket väl inrett och förbinder kök med matsal. Ingång till sovrum och badrum (med bidé!) finns också här. Denna våning lämpade sig knappast för barnfamiljer, även om man naturligtvis skulle kunna använda både herrum och matsal som sovrum. Köksingång finns naturligtvis också och den leder till en liten tambur som i sin tur har dörrar till kök och jungfrukammare. Medelst denna ingång kunde hembiträde och varor forslas in i våningen utan att att störa herre och fru.

 

Selma Lagerlöf instruerar Charlotte

Förtjust efter att ha läst Charlotte Löwensköld letade jag efter material från den första filmatiseringen av boken och fann detta utomordentliga klipp från inspelningen. Selma Lagerlöf instruerar Birgit Sergelius genom att läsa en kort passage ur boken. Visst ser hon rar ut, Lagerlöf? Dessutom riktigt vacker. Jag tror att hon hörde till dem som blev vackrare med åren.

Just nu går det inte kommentera. Jag har slagit av möjligheten pga för mycket spam. Kommer åtgärda detta nästa vecka.

Elias Svedbergs klassiska safarifåtölj

Svedbergs safarifåtölj

En verklig klassiker i NK Trivas stora möbelserie är Safarifåtöljen som ritades av Elias Svedberg och hör til de allra första Triva-möblerna, ty den finns med i en av de första katalogerna från 1946. Som ni ser levererades fåtöljen i ett de klassiskt platt paketen från med en lättförståelig monteringsanvisning. Fåtöljen kom att bli kvar i sortimentet under många, många år, troligtvis till slutet av 60-talet.  Allt eftersom åren gick uppdaterades den och försågs med för tiden lämpliga tyger.

För kalenderbitaren kan jag berätta att den ursprungligen hade nummer 31.5 men när NK införde den nya nummerserien runt 1950 fick den heta 563-020.

Villan som stod på Karlavägen 31

SSMD000316B 001

Där idag Natur och Kulturs pampiga 60-talskåk reser sig låg en gång i tiden en gammal villa byggd 1877. Efter en genomgripande ombyggnad 1905 fick den det utseende som den hade fram till rivningen i slutet av 50-talet.

Huset var för sin tid modernt och hade badrum redan när det stod klart. Det värmdes dock upp med kakelugnar. De ursprungliga planlösningarna kan ni se här. Herr F Mareus var husets första ägare.

1905 var det dags att modernisera villan och det gjordes grundligt. Uppvärmningen skedde dock fortfarande med kakelugnar, men man får anta att de gamla omoderna ugnarna ersattes med nya, åtminstone i representativa rummen. Det måste ha varit ett dagsverke att hålla valla rummen eldade vintertid!

1957 bestämdes det att huset skulle rivas och i vilket skick det var då vet jag inte. Kanske var det fortfarande omodernt och utan centralvärme. Man kan dock anta att huset var välbevarat eftersom ingen större ombyggnad verkar ha skett sedan 1905.

En verkligt nytagen kyrkstallspolaroid

kyrkstallspolaroid

Under juldagarna har jag tagit en svid bilder med en billig gammal Polaroidcamrera. Filmen som använts är Fujis FP-100C som är en ersättare till Polaroids egen film. Den är inte lika bra, eller snarare lika dålig, och ger bättre skärpa och mer realistiska färger. Tyvärr är det sistnämnda inte alltid så önskvärt. På det hela taget blev resultatet när snön ligger vit riktigt bra. Ett vist rödstick kan förnimmas, men det går å andra sidan bra att ta bort i Photoshop.

På bilden ovan ses de gamla kyrkstallet som gör sig ytterst bra bland de raka tallarna. Jag är nöjd med bilden och nöjd med vinterns bleka färger.

Ack, den kära gamla kyrkstaden i snö

Kyrkstugor

Julhelgens köld är tämligen sträng. I morse hade kvicksilvret sjunkit till -26 grader och det kändes svalt även inomhus. Det är verkligen nödvändigt att elda både morgon och kväll om värmen skall bestå.

Julaftonen var ohyggligt vacker. Redan vid halv elva lyste solen på trädtopparna  och himlen var så behagligt ljusblå att endast de lätta sommarmolnen saknades. När sedan skymningen började fall behöll himlen sin lätta, ljusa färg precis som om det varit en ljus aprilkväll

I kyrkstaden, likväl som på övriga platser, låg ett luftigt snötäcke. Julen blev trots allt vit, och även om det knappast är några större mängder som fallit är det dock riktigt vackert. Kyrkstugorna låg dock öde och tomma och på fjärden hade både is och snö lagt sig.

Jag har läst Charlotte Löwensköld. En av de första böcker av Selma Lagerlöfs hand som jag läste var trilogin om den Löwensköldska ringen och jag minns att jag tyckte mycket om den. När jag började läsa om de tre böckerna insåg jag att jag glömt i det närmsta allt.

Charlotte Löwensköld hör verkligen till Lagerlöfs allra bästa böcker, det är verkligen helt fantastisk. Språket är lätt och luftigt, ja det är sommarnattens leende som ger liv åt textraderna om den fagra pastorsadjunkten och en fattig adelsfröken i Korskyrka prostgård.  En organistfru, vars moder tjänat Löwensköldarna på Hedeby, fattar också tycke för den unge adjunkten och deras kärlekshistoria får ett brått slut. En bättre roman kan man knappast läsa en kall decemberdag när frosten kryper upp på fönsterrutorna.

Phil Spectors A christmas gift for you

A christmas gift for you cover

En av de bästa julskivor som gjorts! Skivan släpptes ursprungligen lagom till julen 1963 och sedan dess har den nog betraktats som en riktig klassiker. Att hitta den första utgåvan är dock inte lätt idag och lyckas man blir det dyrt.

Hela skiva är fylld av klassiska jullåtar i riktigt maffig Phil Spector-produktion. Min absoluta favorit är Christmas (baby please come home) som är rent bombastisk. Jag älskar verkligen den inspelningen! Darlene Loves röst är kraftfull. Snön ligger meterdjup, kyrkklockorna klämtar och stjärnorna glittrar och hon är övergiven och ensam.

Ronettes version av White christmas är en annan klassiker. Den nyskrivna versen om den grönskan i Los Angeles är heller inte dum. Detta är ytterligare en favorit!

Jag kan inte säg att det finns något dåligt spår på denna utomordentliga julskiva. Skaffa den om ni inte redan har den!

Lugnet sänker sig över skithusbacken

Skithusbacken

En juldag för några år sedan. Klockan var inte mycket, men det hade börjat skymma. Snön låg inte speciellt djup och månen lyste redan över den gamla skithusbacken som sedan länge förlorat sitt avträde. Kanske är det förresten inte månen, utan stjärnan från Betlehem? I vilket fall som helst ledde den inte bort utan hem.

Jag hade varit och hälsat på en grannfru. Inte sista julen hon bodde hemma, men en av de sista. Nu är hon död.

Det är väl det som är nackdelen med årens gång. Det finns färre och färre att hälsa på.

Sarah Vaughan sjöng Tenderly 1958

Ett riktigt fint klipp med Sarah Vaughan från femtiotalets slut fann jag nyligen på YouTube. Jag är mycket svag för den unga Sarah som ofta framträdde med lite mindre orkestrar. hennes röst är så ung och ljuv, men också mycket kraftfull. Lyssna på Tenderly!

Vinterkväll intill Skogsindustrihuset

Natur och Kultur 1

Natur och Kulturs hus på Karlavägen är en favorit. Ursprungligen byggt som Skogsindustrihuset och ritat av Markelius, är detta en verklig prydnad för området. Den konstnärliga utsmyckningen vid entrén, den vi ser på bilen ovan, är gjord av Signe Persson-Melin tillsammans med Anders B Liljefors.

Natur och Kultur 2

Denna decemberkväll år 2010 låg snön tämligen djup. Det året var vinterkylan sträng och nätterna ljusa i Karlavägens vackra allé. Tack vare detta gick det bra att fotografera även när timmen var riktigt sen.

Jag har minsann skaffat mig julgran

Julgran

Lite onödigt kan tyckas, men jag har skaffat julgran och dessutom alltför tidigt. eftersom jag är bort själva juldagarna får jag passa på om jag skall hinna njuta av trädet, därav det tidiga inköpet. Annars tycker jag att granen skall kläs kvällen innan julafton och inte beskådas allmän förrän dagen därpå. Lite konservativt och tråkigt kanhända, men det är vad jag är van.

Det blev lite svårt att rymma granen i år, men precis framför balkongdörren fick jag in den och nu kommer jag inte ut. Återstår att se hur bra den mår på nyåret!

Birger Jarlsgatan 6 och pälsateljén

SSMFOE001527S

Känns huset igen? Nej, jag anade just det. Den gamla kåken som ritades 1896 revs i början av 60-talet. Från början fanns här ytterst praktfulla lägenheter. På varje plan en 7:a med jungfrukammare samt en 8:a med två rum för tjänstefolket. Den mindre hade en mycket elegant droppformad hall, den större en riktigt elegant salong med dubbla kakelugnar som omgav öppningen till den åt gården belägna matsalen. Studera ritningen för närmare detaljer.

Birger Jarlsgatan 6 idag

1962 byggdes detta strama och i mitt tycke snygga kontorshus, men det är likväl att beklaga att det äldre huset revs. Det var både påkostat och välbevarat, interiört såväl som exteriört. Tyvärr verkar en brand ha inträffat runt 1960 som delvis förstörde ett våningsplan. Om det var en bidragande orsak till rivningen vet jag dock inte.

SSMFOE001538S

I huset fanns en gång Ivan Petersens pälsateljé. Se så elegant där var! Tyvärr vet jag inte mer om rörelsen, men den verkar ha varit riktigt elegant. Fler bilder finns hos Stockholmskällan vilket man får vara tacksam för.

Jag reparerar en AGA Orkester, del 2

AGA kondensatorbytt underifrån

Nu är AGA:n kondensatorbytt! De gula runda är de nya kondensatorer som ersatt de gamla papperskondensatorerna som säkerligen hade ändrat åtskilligt i värde. Längst ned till höger ser ni en platt orange sak, det är en skyddskondensator som sitter i anslutning till en ingång eller som avkoppling till jord. Appraten är nämligen en allströmsapparat och då finns det risk för att chassiet blir spänningsförande. Av den anledningen måste alla yttre förbindelser till jord vara anslutna via en Y2-märkt specialkondensator. På sina ställen, mellan fas och nolla vid nätdelen, sitter X2-märkta kondensatorer. Utan dessa finns viss risk för att man kan få en stöt om kondensatorn sulle haverera.

Förutom kondensatorer finns det gott om vitrohm-motstånd och dessa är ytterst opålitliga. Vissa har ändrat rejält i värde, andra leder inte strömmen alls. I nästa steg skall jag byta ut dem också. Efter att ha bytt kondensatorer kunde jag konstatera att apparaten fungerar, men svagt. Troligtvis är det just motstånden som är boven, men säker kan man ju aldrig vara.

AGA skallina

Linan till skaldrivningen hade gått sönder. Den i metall som går mellan det stora hjulet och skalvisaren var felfri, men den i textil som går mellan det stora hjulet och skalratten var av. Jag ersatte den med grovvarptråd och nu fungerar ratten som den skall. Tack ch lov fanns den fjäder som spänner linan kvar så det hela var lätt fixat när jag väl listat ut hur jag skulle komma åt det stora metallhjulet (bort med radioskalen som jag i samma veva passade på att tvätta).

Här är vinterns bleka, vackra färger

Vinterfärger 5

Vinterns bleka färger, frostens vackra ljus. Tänk om det vore så vackert nu som det var förra julen! Allt det vita som blir lite murrigt av kamerans exponeringsautomatik tycker jag mycket om.

Vinterfärger 1

Det klart faluröda blir nästan svart precis som granarnas grönska som nästan täckts av snö. Särdeles djup lån inte snön förra julen, bara ett par decimeter, men ulligt vitt var det iallfall. Och sön kom i sista sekunden!

Vinterfärger 4

Ser ni att dörren är grön? Nej, den smälter samman med den röda plåten. Men det är ett mycket vackert skimmer över bilden. Jag hoppas att snön kommer till Norrbotten lagom till jul även i år.

En dam, en dam med sin handväska

Annastina

Damen i fråga hade precis hållit ett lång föredrag och pustade ut innan det var dags att åka vidare. På benen vilar en rejäl handväska.

Åter till dåtiden.

I en by i Norrbotten levde en gång tant, låt oss kalla henne Hilma. En originell dam vars bror var gift med min mors lilla klotrunda faster Rut. En dag skulle Hilma ta bussen in till stan och med handväskan i högsta hugg lämnade hon hemmet och började promenera på landsvägen. Bussen kom, men stannade inte, ty Hilma gjorde inget tecken. Detta ansåg hon vara höjden av fräckhet – Här kommer en dam med sin handväska och bussen stannar inte! Att bege sig ut på landsvägen med handväska kunde i Hilmas värld bara betyda en sak.

Sinatra och Martin spelar golf i solen

Vad sägs om dessa rara gossar? Uppenbarligen har de piggnat till efter gårdagskvällens festligheter och begivit sig ut på golfbanan. Både Sinatra och Dean Martin var efterfrågade underhållare och uppträdde regelbundet i såväl Las Vegas som på andra ställen. Båda var också förtjusta i att roa sig och det blev nog stundtals lite för mycket av det goda livet.

Men på golfbanan rattade Dean Martin sin kollega och vän. Hur hängivna golfspelare de var vet jag inte, men jag gissar att Bing Crosby slog dem båda med hästlängder. Denna veteran slutade till och med sina dagar på golfbanan! Det ser onekligen rätt trivsamt ut att njuta av den varma solen och låta dagarna försvinna i ett sakta mak.  Idag verkar dessutom golfen ha blivit lite mer av ett folknöje och det verkar faktiskt tämligen överkomligt att unna sig en längre vistelse på någon golfbana ute i vår vida värld, t.ex. via Sunbirdies golfresor.

Mycket långt gånget förfall intill åkern

Fallfärdig 1

Vad sägs om denna förfallna lada? Den har inte långt kvar innan den fullständigt störtar samman. Taket är ett minne blott, endast någon rest återstår. Av golvet finns just inget bevarat. Skogen tränger sig inpå och tjäner väl som någon sorts stöd.

Fallfärdig 2

Här ser ni konstruktionen från insidan. Av stabiliteten finns som sagt inte mycket kvar. Det vore intressant att försöka räta upp den. Fixera den med brädor och se om det går att lägga ett provisoriskt tak. Ladan står dock inte på min mark och att lägga ner det arbetet är nog lite onödigt. Men det vore ett intressant experiment

”Ni vet inte hur dålig er gamla radio är förrän ni hört nya Blaupunkt”

Jag köpte en broschyr på Tradera som jag tycker är mycket rolig och dessutom intressant, inte minst för att man får en bild av vilka modeller Blaupunkt sålde i Sverige. Det var nämligen så att EIA radio hade agenturen för Blaupunkt och de sålde både tyska modeller, och tillverkade egna som använde sig av Blaupunkts elektronik. Bordsradioapparaterna såldes mig veterligt utan modifikationer, men ungefär hälften av radiogrammofonerna tillverkades i Sverige. De svensktillverkade fick skivväxlare från Garrard i England, de tyska var utrustade med Perpeetum-Ebners Rex eller Rex deluxe. På bilden ovan ses en klassisk tysk modell med barskåp i glasvitrin till vänster. Bar och grammofon i ett var mycket populärt i Tyskland, inte så underligt.

Här hittar ni hela Blaupunkts program från hösten 1959: Florida, Palace och Caramba; Arizona, Arkansas, Zanzibar; bordsradioapparaterna Ballet, Sultan, Granadaa och Riviera; och New York. Min mamma har en Riviera från året innan och den köpte vi på 80-talet. Den fungerar fortfarande mycket bra, men jag har i förebyggande syfte bytt likriktare och ett par kondensatorer. Den New York jag köpte är fortfarande under renovering. den fungerar, men jag är inte nöjd med ljudkvalitén än. På det hela taget får man nog säga att Blaupunkts, precis som andra tyska kvalitetsmärken från den här tiden,är bra radioapparater som håller i längden.

Ombyggnad av gammal bebyggelse

Ombyggnad
Klicka på bilden för att studera ombyggnadsförslaget, ty då visas en större bild som gör det lättare att se detaljerna i förslaget.

En ålderdomlig byggnad är liksom reliken sammanvuxen med anekdoter, med verkliga eller diktade handlingar, med livet självt, med människor, vilkas blod vi bära och vilkas strävanden vi ärvt. Däri ligger hemligheten varför fornlämningarna sysselsätta vår inbillning på ett annat sätt än efterapningen och begär vördnadsfull skonsamhet.

År 1894 formulerade Verner von Heidenstam dessa rader som en protest med den tidens hårdhänta restaureringar, ty just då var Gripsholms slott och Uppsala domkyrka under upprustning. Den tidens ideal var att skala bort alla de spår som sekel efter sekel skänkt vårt lands byggnader. Inte nog med det, det ansågs också passande att bygga om och bygga till, i en sådan stil att det passade ursprunget. Jag kan inte låta bli att dra paralleller med vår egen tid när var och varannan skall ha kök i ”sekelskiftesstil”, trots att den tidens kök saknade mycket av de detaljer som utgör det moderna kök som samtidigt eftersträvas.

Heidenstams text är hämtad ur praktverket Ombyggnad – utredning om hyreshus, egna hem och bruksbostäder 1880-1935, sammanställt av Olof Thunström och Ingrid Johansson. Här behandlas utförligt dåtidens byggnader, inventerade stad för stad, och så presenteras på uppslag efter uppslag förslag till hur dessa gamla byggnader skall anpassas till modern (1955) standard. Även om man tycks anse Heidenstam som en föregångsman, blir ingreppen markanta.

De ombyggnadsförslag som presenteras är ofta mycket omfattande (klicka på bilden ovan för en större variant). Lägenheter uppdelas och slås samman. Kök, garderober och fönster förutsätts ersättas med helt ny utrustning. Fasaderna får däremot, om de är i hyfsat skick, gärna behålla sin dekorativa utsmyckning. Vad som räddar det hela i mina ögon, är vetskapen om att hantverk och material vid denna tid var av så pass hög kvalité att även dessa övergrepp borde ha gett lägenheter av en godtagbar standard. Till försvar får man naturligtvis också komma ihåg att många av dessa bostäder hade en låg standard (om man beaktar köksutrustning, vatten, avlopp och ev. toalett) innan ombyggnad. Förslagen är också  bara förslag; vad jag kan förstå har inte dessa ombyggnader verkligen ägt rum, utan de är i första han tänkta att tjäna som inspiration.

Men det är klart, de moderna lägenhetsplaner som blir resultatet av dessa reparationer, förutsätter oftast att familjen önskar ett vardagsrum och därför anpassas övriga rum till sovrum och det är ett oskick som jag knappt kan tåla. Rummen är också över lag snålt tilltagna och många och små rum premieras över få och stora. Jag tycker helt enkelt inte om denna typ av planlösning som än i denna dag dominerar bostadsbyggandet.

Även Byggfabriken har uppmärksammat detta verk, läs gärna mer där.

Den vackra gamla fasaden från förr

Fyra framför huset

Ett glatt sällskap framför huset! Det är dock inte de som fångat mitt intresse, utan den gamla fasaden. Visst är det en vacker dörr med överfönster och visst är det stiligt med det grånade sticktaket? Jag gissar att bilden är från 50-talets första hälft. Vid denna tidpunkt var huset i ungefär det skick som det fick vid en ombyggnad på 1870-80-talet. Panelen kan mycket väl ha satts upp då (eller tidigare) och än idag finns det rester kvar av dessa bräder, ty de fick tjänstgöra som golv i ett par ängslador när huset byggdes om vid 60-talets mitt. Jag har sparat en del av dem, de som inte ruttnat fullständigt, ty det är intressant att veta hur fasaden en gång såg ut.

Hjördis Schymbergs svenska folkvisa

Dags för den vemodiga svenska folkvisan som här framförs av den vackra men bortglömda rösten.

I mitt tämligen omfattande skivbibliotek fattas av någon anledning post B50 som skulle ha innehållit Hjördis Schymbergs insjungning av Madame Butterfly – faktiskt en av mina favoriter just nu – och det får man verkligen beklaga och jag får nöja mig med Maria Callas version av nämnda stycke vilket inte är det sämsta, men nog hade man velat höra den svenska stämman från Alnön utanför Sundsvall.

Men som tur är har jag en annan skiva. Inspelad av tyska tekniker, men trots detta inte särskilt välljudande, sjunger här Schymberg de finaste av svenska folkvisor. Man blir lite högtidlig inombords när man lyssnar, inte minst när hon stämmer upp Ack Värmeland du sköna och Vårvindar friska; skogarna, bergen och vattnet som flyter fram där nere i dalen är vad man ser framför sig. Och lukten av skog. (Telefunken 1943, Stockholms Radioorkester, dirigent Tor Mann).

Dual 1003 med svenskt Luxorpatent

Dual 1003

Cirka 1955 började Dual använda sig av Luxors genial patent från tidigt 50-tal, nämligen den lösning som användes av skivväxlaren RT: rullpick-upen! När växlaren släppt ned en skiva, sätts tonarmen ned mot skivans mitt och rullar sedan ut mot dess ytterkant. När den når kanten, åker indexhjulet ned från skivans kant och nålen hamnar i ingångsspåret. En genial konstruktion som dock knappast är skonsam mot pick-upens safirnål. Förloppet kan studeras i denna youtube-video (och här). Några år senare, runt 1960, modifierade Dual konstruktionen och monterade ytterligare ett indexhjul som skonade nålen. Skivväxlaren 1006, som den benämndes, blev dock inte särskilt långlivad. Troligen var lösningen allt för komplex. Däremot var den rent genial!

Då var det dags att riva igen i Luleå!

Norra Strandgatan 10 Luleå

I Norrbottens-Kuriren kan man just nu läsa om de rivningsplaner som hotar ett av Luleås äldsta hus, den så kallade Röcknerska gården från tidigt 1800-tal. Fastighetsägaren har hittat allvarliga skador i timmerstommen (gissar att man måste byta en och annan stock, vilket i sig inte är något stort problem) och vill därför bygga nytt vilket gör det möjligt att bygga betydligt större och därmed få betydligt ökade hyresintäkter. Husets exteriör är idag i ett sorgligt skick, främst på grund av ett nyligen genomfört fönsterbyte. MEd lämpliga fönster, en reparerad stomme och ny puts, skulle huset verkligen pryda sin plats. Dessutom är det ytterst ont om byggnader i stadskärnan som klarade den förödande stadsbranden i slutet av 1800-talet. Enligt uppgift är det endast detta hus och Rödlundsgården som finns kvar idag.

Förutom denna byggnad är också ett anta hus i Svartöstan rivningshotade. Det är verkligen skamligt att man inte är med rädd om det lilla som finns kvar i denna en gång så trevliga stad!

Brf Ordonnansen 4 med fula fönster

Smedsbacksgatan 8

Tack och lov är det sällan man ser riktigt olämpliga fönsterbyten här på Gärdet, åtminstone bland de fina 30-talskåkarna som hör till riksintresset. Brf Ordonnansen 4 på Smedsbacksgatan 8 har dock inte dragit sig för att slänga ut sina gamla 30-talsfönster i kärnvirke och ersätta dem med moderna i lättmetall som kan öppnas åt alla möjliga håll och kanter. Det skall bli intressant att se hur många rutor som fortfarande går att manövrera om 30 år!

Hur det kommer sig att man inte bara renoverade och energieffektiviserade dem kan man fråga sig. Jag begriper det inte. De nya fönstren är klumpiga och inte alls lika fint insatta som de gamla vilket framgår av detta detaljbild. Det är bara att konstatera att föreningens styrelse förstört den gamla fasaden och gett kommande genrationer en verklig anledning att byta fönster.

Focushuset i Malmberget från 1962

Malmberget 2

1962 stod det stora höghuset Focushuset klart. Det är en 13 våningar hög byggnad som kompletteras med lägre längor i 3-4 våningar samt i tomtens ena hörn Missionskyrkans nya lokaler. Helt enkelt en modern centrumbyggnad från tidigt 60-tal. I höghuset inryms i princip bara riktigt små lägenheter som främst var avsedda för gruvarbetare. I de låga längorna finns 2:or och 3:or av varierande storlek. Idag är byggnadernas underhåll eftersatt, men vad jag vet finns inga planer på att riva anläggningen. Malmbergen kommer dock på sikt att mer eller mindre avvecklas och många butikslokaler gapar tomma. En spöklikt känsla karaktäriserade kvarteren när jag passerade en sommardag 2012.

NK Bo, butiken i NK:s gamla elverk

NK var inte bara Textilkammaren och Franska; under några år, 1947-1965, fanns också NK Bo som leddes av Lena Larsson och Elias Svedberg. Det var här de platta möbelpaketen första gången såg dagens ljus, den sk. Triva-serien, långt innan IKEA lanserade konceptet i stor skala. En annan nyhet som såg dagens ljus på 40-talet var den klassiska fladdermusfåtöljen från USA (en vidareutveckling av en italiensk jaktfällstol).

Ursprungligen låg butiken i NK:s gamla elverk på Regeringsgatan vilka erbjöd stora, höga rum. Här byggde man upp skärmväggsinteriörer där den nya tidens möbler visades upp. Ville man köpa ett salongs- eller matsalsmöblemang av hederlig modell, fick man allt välja en annan butik. Lena och Elias hade inte mycket till övers för de möbelgarnityr som de flesta möbelaffärer sålde vid den tiden.

Hur vet jag då allt detta? Jo, jag har läst Varje människa är ett skåp. Det är en bok om och av Lena Larsson. Vad som mest gladde mig när jag läste den, var hennes stora intresse för den amerikanska be-bop-jazzen. Trots att hon hade man och barn och mycket att göra, sprang hon på jazzklubbar i både Stockholm och Paris. Och hon mötte Billie Holiday.