Åh, detta hus! Det är kollektivhuset vid John Ericssongatan som ritades av Sven Markelius och som vänder sin sluta fasad upp mot Pontonjärgatan. Står man däremot vid Norr Mälarstrand, ser man nästan bara fönster. Detta är arkitekturen i sitt esse. Huset är dessutom mycket förtjänstfullt restaurerat och i princip helt i ursprungligt skick. Tyvärr finns här mestadels smålägenheter vilket är att beklaga; endast högst upp ligger ett par större entresolerade etagevåningar.
Tvärs över gatan ligger ett par funkisgröna kåkar varav den ena har brutala balkonger som också de är grönputsade. Jag tycker att de är så snygga! En slags betongbrutalism från 30-talet som inte är speciellt vanlig, och kanske just därför mer eftertraktad i mina ögon. Det finns ytterligare några hus i de närliggande kvarteren och ett i korsningen Tegnérgtan/Dalagatan, men i övrigt lyser de med sin frånvaro här i Stockholm. pallra er till John Ericsson-gatan och beundra ståten!
Det finns hus liknande kollektivhuset på bland annat linnégatan och upplandsgatan, men då har \"väggarna\" bakom balkongerna försetts med fönster. Inte lika vackert, men kanske mer funktionellt.
Sen är ju balkongerna väldigt fina här också, sådana ser man inte precis.
Det otroligt snygga och helt perfekt restaurerade! Det är verkligen skillnad om man jämför med alla aluminiumlådor som hängs på vackra fasader. Jag har många gånger bråkat med stadsbyggnadskontoret, men det är svårt, oftast omöjligt, att få dem att kräva att fastighetsägarna renoverar sina hus korrekt. Det är nedslående.