Man skulle kunna invända att ett svartvitt foto inte är det bästa sättet att avbilda något så prunkande som en grönskande dal belägen en bit in i den gröna skogen. Men nu hade jag svartvitt i kameran och är dessutom av den åsikten att sommaren lätt blir för gräll i färg. Denna dal, låt oss kalla den Njutådal, ligger inte långt från mitt barndomshem, men vet man inte om att den ligger en bit in i skogen, kommer man aldrig att finna den. För länge sedan bodde här tre familjer, men idag finns endast grunden av det senast nedtagna huset kvar och intill den står en gammal trädgårdsstol i metall med sits av flätade plastband som vägrar förmultna.
Dalen ligger som nämnts i skogen och vägen tid är nyreparerad och täckt med alltför grovt grus för att verkligen passa en cyklist. I dikeskanten porlar det och skogsstjärnor blinka yra i det svaga ljus som hör till tät skog. Den svala doften av myrmark, gran och tall gör mig sällskap på min aftonfärd. Med ens vidgar sig vyn och den gröna dalen badar i kvällssolens varma ljus. Allt detta kan ni naturligtvis bara ana er till av mina mörka fotografier, men med fantasins hjälp hoppas jag att ni kan förflytta er till Njutådal och se allt vad jag såg en kväll i juni.
Jag kan känna dofterna!
Hör också myggornas surr och göken som gal…
Den här vägen känner jag igen…den leder ned i dalen till ett torp vid ån. Ett torp som jag hyrde med min mamma när jag var liten, och några år framåt, och jag minns precis hur det såg ut, och doftade där. Jag minns det inredda rummet på vinden med sina isblå tapeter, och de gamla möblerna. Jag hade spänt upp en en hängmatta i den oinredda delen, där jag låg och vaggade till Led Zeppelin när regnet smattrade på plåttaket.
Det fanns en gammal ladugårdslänga, med ett insjunket tak, och där vågade jag inte gå in för långt, då taket kunde rasa. Jag minns de ljusa ljumma nätterna när jag promenerade vid ån,och det doftande älggräset.
Jag älskade det huset, och nu är det borta.
Hyrde ni det? Det visste jag inte,så roligt! Jag var där som barn men var för liten för att komma ihåg hur huset såg ut. När jag var där minns jag dock att det stod öde. Jag har för mig att Helge Erikssons fru Iris var född där nere. Vi köpte en gång en kalv av dem och döpte den till Iris.jag har fortfarande kohuden kvar och den pryder golvet framför den öppna spisen.
För övrigt tror jag att vi är fyrmänningar. Du är väl dotterdotter till Konrad? jag är sonson till Rickard.
Helt otroligt. Visst är jag dotterdotter till Konrad, din farfar Rickard var ju tvillingbror med min morfar… Min mamma säger att du måste vara Herberts son?…
Jag släktforskar sedan i julas, och har forskat en del på Falckarna, som är bördiga från Falmark VB. Jag kommer att svänga in där när jag bilar upp till sommaren och försöka hitta stället roten 39, och fortsättning följer. Oerhört spännande.
Jag kände igen backen till ¨Njutådal¨, vilka vackra bilder du tar.
Ja,det stämmer! Det finns en bok om Hälleström som Christer Öberg har skrivit. Där står åtskilligt om Falckarna: http://genealogi.oberg-bd.com/Hallestrom.html Kontakta honom för ett exemplar. Christer är barnbarn till tant Ronny som bor i byn.
Mamma bor kvar på gården, så det är bara att hälsa på! Hon blir säkert glad och vet väldigt mycket om det mesta.
Jag sa upp mig i våras och spenderade en stor del av sommaren i norr och fotade då åtskilligt. Jag kommer nog fortsätta med det till sommaren. Det är dessa bilder som du hittar under rubriken Glesbygden. det mestaär från norrbotten, men en del kommer från Västerbotten.
Jag ska absolut hälsa på din mamma. Jag har minnen av att sitta i Rickard och Sveas kök som barn, när vi hälsade på.
Jämt när jag åker förbi där med mina barn, är jag noga att peka ut gården där min morfar föddes och min mamma jobbade som piga en sommar. Vi passerar även skolan där min mamma och hennes syskon gick, och jag visar dem träden längs vägen som skolbarnen planterade.
Jag blev med hus förra sommaren på ett säreget sätt. Av en tillfällighet passerade jag på väg hem söderut, ett ruckel i stan som var till salu, och när jag gick in, talade huset till mig-¨rädda mig¨.
Sagt och gjort, och jag förstod inte riktigt vad som hände. Nu, ett år senare, har jag förstått att det är en exakt kopia av torpet i Njutådal, samma planlösning, storlek, oinredd vind med en liten kammare. Kakelugnar på samma ställen. Jag kände mig helt enkelt hemmastadd på ett märkligt sätt. Nu vill jag hitta tidsenliga möbler som jag tycker om.
Enligt utsago stod man uppe på vinden och kastade ut alla gamla möbler och saker genom fönstret,nedanför stod en traktor och körde bort allt ¨skräp¨. Lyckligtvis fanns två gamla fotoalbum kvar, där huset förekommer, och människor som vårdat det ömt. Rörande. Hälsa din mamma. Nu ska jag kolla in Christers bok!
Jag ska absolut hälsa på din mamma. Jag har minnen av att sitta i Rickard och Sveas kök som barn, när vi hälsade på.
Jämt när jag åker förbi där med mina barn, är jag noga att peka ut gården där min morfar föddes och min mamma jobbade som piga en sommar. Vi passerar även skolan där min mamma och hennes syskon gick, och jag visar dem träden längs vägen som skolbarnen planterade.
Jag blev med hus förra sommaren på ett säreget sätt. Av en tillfällighet passerade jag på väg hem söderut, ett ruckel i stan som var till salu, och när jag gick in, talade huset till mig-¨rädda mig¨.
Sagt och gjort, och jag förstod inte riktigt vad som hände. Nu, ett år senare, har jag förstått att det är en exakt kopia av torpet i Njutådal, samma planlösning, storlek, oinredd vind med en liten kammare. Kakelugnar på samma ställen. Jag kände mig helt enkelt hemmastadd på ett märkligt sätt. Nu vill jag hitta tidsenliga möbler som jag tycker om.
Enligt utsago stod man uppe på vinden och kastade ut alla gamla möbler och saker genom fönstret,nedanför stod en traktor och körde bort allt ¨skräp¨. Lyckligtvis fanns två gamla fotoalbum kvar, där huset förekommer, och människor som vårdat det ömt. Rörande. Hälsa din mamma. Nu ska jag kolla in Christers bok!
Har du hittat ett så fint hus! Det brukar vara svårt. Överlag tycker jag norrlänningarna är obekanta med begreppet pietet och istället älskar allt som är nytt och fräscht, vilket jag avskyr. Lycka till med återställandet av huset! Jag är dålig koll på var Pitholmsvägen ligger, men skall hålla ögonen öppna om jag passerar.
Du är välkommen på en fika då, jag renoverar fasaden för panelen var rutten, tyvärr var den målad med ¨modern¨färg.
Alla idiotförklarade mig när jag köpte det, och ondgjorde sig över rucklet, men jag såg timmerstommen under den ruttnande fasaden, och huset stod på en fin sten sockel, och inte mullbänk, som mäklaren uppgav. Absolut ingen ville ha det.
Du har rätt att få värdesätter det gamla och orörda däruppe, mycket sorgligt tycker jag. Landsbygden har ju på vissa ställen en helt annan karaktär idag. Men det finns fortfarande mycket fint att se på.
Jag åkte i höstas runt i pitebygden och besökte Långnäs, där jag var sommarbarn, och förvillade mig in i Persibyn, och där öppnade just pites första byggnadsvårdsgård. Helt fantastiskt, det finns hopp.
Jag blev inbjuden på fika i två timmat och hade ett väldigt givande möte med det inspirerande paret. Det finns hopp!
Vi lär ses på kusinträff i sommar, det ska bli kul!
Gamla hus är sällan dåliga, de tål mycket mer än ny. Är taket någotsånär helt så brukar det inte vara något problem.
Jag var på Svensbylidja i somras. Fint ställe! Är dock osäker på om jag var i Persibyn. Jag är alldeles för dålig på den delen av kommunen. Däremot kan jag rekommendera (Lul-)Avan som ligger mellan Luleå och Boden på den södra sidan av Luleälven. Det är en gammal förmögen by, rätt konservativ, där mycket bevarats. Det finns flera fantastiska hus.
Javisstja, det är släktträff. Mamma pratade om det. Ses då!
Jag tar gärna emot tips på norrbottniska inspirationsrutter! Jag åker upp några gånger under våren, kanske tittar jag in hos din mamma då. Under tiden ska jag fixa min egen systemkamera, jag har blivit inspirerad av dina bilder..vi hörs av!
Ja, det gör vi! Det är bara att slänga iväg ett mail till mig (ravjagarn@ravjagarn.se). Kan för övrigt rekommendera Ale, som ligger strax efter Antnäs/Alvik om man kör upp mot Klöverträsk/Mockträsk. Den gamla skolan jag fotade ligger där. På väg dit passerar man också ett gammalt sågverk som är museum, dock bara öppet sommartid vid bra väder.