Idag skall jag icke gnälla! Bilden ovan visar den nyrenoverade fastigheten Rindögatan 19 i all sin glans. Med jämna mellanrum händer det att fastighetsägaren återställer sitt hus till ursprungligt skick och det är precis vad som är fallet med denna byggnad. Utgångsläget var gynnsamt, ty både port, fönster och balkonger var bevarade så det som krävdes var omputsning och ommålning. Notera de eleganta balkongerna och hur smäckra infästningarna mot balkongplattan är. Skall jag sätta ett betyg så blir det 5 av 5 möjliga. Bättre kan det inte bli.
Lägenheterna som vetter mot söder är pampiga. En lägenhet ligger i sydöst, en i sydväst. Vardagsrummet är stort och går i vinkel. Den ena delen har ett utbyggt fönster (i mitten av bilden), den andra delen är försedd med balkong och ligger i hörnet (fönstret till vänster om balkongen). Även sovrummet (till höger om balkongerna på bilden) har utgång till den luftiga friluftsplatsen. Intill sovrummet ligger jungfrukammare och kök. I fastighetens foajé finns akvarium, marmor och rostfri pelare. Det rör sig som ni nog kan förstå om en helt förstklassig byggnad.
På övre Gärdet, eller Smedsbacken som är det egentliga namnet, finns åtskilliga punkthus. Tyvärr är flertalet så illa renoverade att det är svårt att säga om de en gång kunnat konkurrera med Rindögatan 19:s elegans. Mycket av dessa fastigheters karaktäristik sitter i just balkonger och fönster. Förvanskas dessa detaljer, förstörs hela fastigheten. I slutet av Smedsbacksgatan ligger på vänster sida ett punkthus vars balkonger helt ombyggts. Det är mycket synd, ty ursprungligen hade de en helt unik konstruktion som idag endast finns bevarad på bild. Nummer 3, precis bredvid ICA, genomgår just nu en fasadrenovering som ser mycket lovande ut. Det bör man vara tacksam för.
Då och då har jag skickat klagoskrivelser till Stadsbyggnadskontoret för att uppmärksamma dem på att en byggnad ligger i farozonen. Tyvärr har det de senaste åren blivit i stort sett omöjligt att få gehör, trots att området är klassat som riksintresse. I princip kan man göra nästan vad som helst utan att de griper in. Jag bestred för ett par år sedan att man ersatte en fastighets ytterbågar med nya i målad lättmetall. Fick avslag och överklagade och så småningom damp det ned ett brev där det stod att jag inte var behörig att överklaga.
Det är synd och skam att man inte tar bättre hand om sitt arkitekturarv i denna stad. Påpekas bör dock, att Stockholm är bättre än de flesta andra städer i detta land på att skydda sina byggnader.
Käre Rävjägare,
Vi tackar från RIndögatan 19 å det ödmjukaste. Vad roligt att du gillar huset. Det gör vi också. Vårt nästa steg är att återställa även trädgården. Huset är k-märkt som nivå två av tre möjliga. Inte många hus är det.
Vänligen, Åsa Vesterlund
Kul!
Hur har samarbetet med Stadsbyggnadskontoret varit? Min erfarenhet är att även om huset är skyddat, K-märkt, är det till största delen upp till fastighetsägaren som bestämmer vad man vill bevara. Det är roligt att höra att ert hus är i så goda händer.
Bra att du håller ett vakande öga över gärdet. Tyvärr rör jag mig där alldeles för sällan. Det är av någon outgrundlig anledning så dött, en riktig sovstad. Vilket verkligen är synd.
Här händer inget och jag antar att man bara åker hit upp om man känner någon. På ett sätt rätt skönt, men det skulle inte skada med mr liv. Och lite mer trafikbuler.
Jag bor på andra Valhallavägen och här är det lika dant – tomma butikslokaler överallt och ingen resturang värd att besöka. Visst är det skönt att det är tyst, men… Säg vad man vill om SoFo, men jag hade inte haft något emot att det hände lite mer här. Och med alla studenter som bor i närheten är det konstigt egentligen.
Menar du andra sidan Valhallavägen, dvs ”Östermalmssidan”? Jag skulle önska lite trafikljud och -ljus samt några barer och ett par caféer. Å andra sidan när jag drev café på Söder, var det mycket skönt att åka hem till Gärdet och lugnet och inte bli igenkänd.
Ja, andra sidan. Barer, caféer, restauranger, ateljéer, affärer, kontor… Mer av allt! Mellan JMK, SR, SVT, studentlägenheter, KTH SU och billigare lägenheter än vissa andra delar av innerstan tycker jag att området har anledning att vakna upp lite.
Men ja, visst är det skönt att de är lugnt – fast å andra sidan – berusade svenskar i alla åldrar har en benägenhet att föra liv när och var som helst, och några sådana finner man lite varstans på helgkvällarna. Även här. Sen ekar det nåt förfärligt på min gata också.
Jag kan tänka mig att det ekar som fan bland alla stenhus. Här störs man någon gång av en fest, ibland av skrän från Stadion.
När jag jobbade på Utbildningsradion, promenerade jag Valhallavägen, Sibyllegatan, Östermalmsgatan, Floragatan och Karlavägen. Det var en fantastisk promenad, ty jag såg människor som gick till jobbet, ställen som öppnade, trafik och så all grönska. Saknar den morgonrutinen!