Gösta Ekman, den tjusiga mannen på bilden, skrev en gång sina memoarer under den vackra titeln Den tänkande August. Året var 1928, tio år innan han avled, en död orsakad av hans hektiska liv och alltför mycket kokain. Jag har för mig att han även injicerade och tror att det var morfin. En gammal dam, förtrogen med teaterskvaller, berättade en gång för länge sedan att han på slutet stack sprutan rakt genom byxorna.
Den tänkande August är en lättsmält och charmig skrift som varmt rekommenderas. Lättsmält är i detta sammanhang en komplimang orsakad av det fina språket och de lustiga anekdoterna. Dessutom är den rikligt illustrerad med fotografier, åtminstone den upplaga som gavs ut i serien Husmoderns presentbok. Om jag inte minns fel, finns även en upplaga med illustrationer istället för bilder.
Och som Gösta Ekman sjöng! Lyssna på En herre i frack och Kvinnor och champagne (även om jag tror att herrar låg bättre till hos denne charmör).
Apropå Den tänkande August skall jag be att få rekommendera Vägar till vemod, skriven av en annan August, en betydligt yngre. Stundtals mycket välskrivna texter och och ett förträffligt språk (läs texten om Elin Wägner). Det är en modern blogg, även om mycket av det som avhandlas rör förritin. Kombinationen av äldre och nyare uttryck i språket är tilltalande, ty man får aldrig känslan av en språklig kuliss.
Och bilden ovan, det går bra att klicka på den om man vill ha formatet större.
Åh, nu är jag smickrad.
Det händer sig faktiskt att jag just nu läser om Den tänkande August (någon gång måste jag ta reda på ursprunget till det uttrycket). Någon gång i höstas gav jag ett halvt löfte om att skriva något om min förtjusning inför Hasses språk till ekmansällskapet, och när jag ändå var på Ekman fick jag med mig även faderns bok. Det slår mig att han ändå behandlar anekdoter om alkohol och stölder men ändå alltid behåller just den där charmerande lättsamheten.
Har du läst Bengt Forslunds bok Från Gösta Ekman till Gösta Ekman? Den handlar om d.ä, Hasse och d.y. Läsvärd i allra högsta grad.
Nej, inte pärm till pärm. Jag har bläddrat lite i den. Är den bra skriven?
jag minns faktiskt inte, det var många år sedan. Däremot fann jag den mycket intressant, framförallt avsnitten om Gösta d.ä. och Hasse. Gösta junior har jag aldrig varit speciellt intresserad av.