Det finns en gräns mellan dröm och verklighet, men hos mig är den alltför lätt att kliva över. Där finns inga vassa spjut eller ogenomträngliga galler; det står mig fritt att stiga över och förflytta pjäserna som jag vill. Och så ofta som jag blir besviken!
När natten kommer
står jag på trappan och lyssnar,
stjärnorna svärma i trädgården
och jag står i mörkret.
Hör, en stjärna föll med en klang!
Gå icke ut i gräset med bara fötter; min trädgård är fylld utav skärvor.
Edith Södergran, ur Dikter (1916)