År 1924 utkom Maria Sandels Droppar i folkhavet, skildringen av den unga fabriksarbeterskan Gerda Spants liv. Det är en lättläst liten bok som faktiskt stimulerar, inte minst för att den är så ljus, trots allt elände som Gerda råkar ut för. Att livet trots allt artar sig att bli så bra, är inte minst den godhjärtade fru Häggs förtjänst.
Gerda Spant träffar Ulrik Isberg på en parkbänk och han tror sig i henne se en möjlighet att göra sin broder illa. Isberg är en obehaglig karl, skildrad utan några som helst positiva drag. När Gerda nått botten i sitt förhållande med Isberg, har hon turen att bli inneboende hos fru Hägg och hennes snälle, men lungsjuke och alkoholiserade son. I fastigheten bor också änkan Bina Tjäder som är en överdängare på att utnyttja in fattigdom bästa sätt och på det hela en verklig karaktär om önskar att hon en dag skall bli frälst – endast för att hon tror att de kommer att ge henne bättre ekonomi.
Två av bifigurerna i Droppar i folkhavet är gatflickorna Naima och Sonja som lever tillsammans i en välordnad liten våning.För försörjningens skull ligger de med karlar, men för sitt nöjes skull älskar de varandra. Naima är något av en slarver, Sonja däremot, kommer från en bättre familj och har andra pretentioner.
Maria Sandel (1870-1927) hade kraftigt nedsatt syn och blev redan i 30-årsåldern döv. Hon började sin litterära bana med att publicera dikter och noveller i arbetarpressen. Hennes första bok kom 1908. Droppar i folkhavet är hennes mest kända bok och den kan jag rekommendera.