En fin bild som jag hittat på Stockholmskällan, tagen någon gång på 60-talet. Fasaderna är inte lika skinande rena som när området var nytt , men en del markiser finns kvar och några ovarsamma renoveringar har ännu inte gjorts. Idag ser här annorlunda ut. Av markiserna finns intet spår och de flesta hus har försetts med fula standardbalkonger i klumpigt utförande i aluminium. Av husen på bilden är det bara det gröna i mitten som har en helt intakt exteriör och det är mycket vackert.
Apropå renoveringar, så tror jag att ett måttligt förfall är det bästa sättet att bevara bebyggelsen åt eftervärlden. Bra material har en förmåga att klara år av vanvård. En klumpig renovering däremot, kan för alltid förstöra en vacker fasad.
Ja, det sa min svärfar (arkitekt), bästa beställaren är den som inte har FÖR mycket pengar. Det vill säga man gör bara det absolut nödvändiga.
Ah, ante mig! Många verkar annars byta ut detaljer helt i onödan för att allt skall vara FRÄSCHT. Som jag avskyr det ordet. Vi skall få fula säkerhetsdörrar i mitt hus, trots att de gamla är relativt nyreparerade och vackra.
Det visas allt för sällan respekt för arkitekters ursprungliga intention. Att i efterhand montera upp balkonger eller liknande, tycker jag kan jämföras med att måla om en konstnärs tavla eller skriva om en författares bok, med hänvisning till att man själv faktiskt äger dessa.
Javisst och så konstigt att så få kommer sig för att protestera, inte minst arkitekterna själva (den efterföljande generationen). Tråkigt är det i vilket fall och stadsbyggnadsnämnden och politikerna är mer än slappa.