Jag var tidigt uppe idag och gick ut i det ljumma vårvädret. Soldiset hade den goda egenskapen att det var nästan sommar i luften, ty det var aningens fuktigt och vindstilla. Och ytterst få människor ute.
Jag satte mig i bilen och åkte ut mot Kaknäs och lyssnade på Dag Wiréns Serenade for strings. Överallt blommade vitsipporna och skogen badade i ett skirt gulgrönt ljus. Jag kom till en magisk plats, men den skall jag berätta om en annan gång, när jag framkallat bilderna.
Helgmorgnar är de bästa, förutsatt att man inte är trött och ansatt och helst vill ligga kvar i sängen.
Morgnarna är vackra men skymningen äger också en speciell sorts magi denna årstid.
He jer int så odumt, som farmor brukade säga.
ja, skymningen när den blå timmen infaller är mycket vacker!