De nordligare städerna är inte kända för någon större pietet, men frågan är om inte priset går till Luleå som med stor nit utplånat de flesta byggnader från tiden efter första världskriget. Ett par rester finns naturligtvis, domkyrkan, stadshotellet och några hus intill samt ett par träkåkar av gammalt datum. Men i övrigt består centrum och Storgatan av nybyggnationer eller ombyggnationer av värsta sort. En sista rest finns i kvarteret Hunden i ytterligare någradagar. I dess ena hörn tronar det ståtliga Ebeneser i jugendstil, i dess andra hörn, en 20-talsbyggnad ritad av Simon Gate. Däremellan finns en 1890-talsbyggnad i sober nyrenässans.
Men nu skall här rivas och affärshusen på bilden är snart ett minne blott, endast Ebeneser får stå kvar. En ny galleria skall uppföras på tomten vilket framstår som helt obegripligt i en stad som mestadels består av just gallerior, inte minst den sorgligt sönderrenoverade byggnaden av Ralph Erskine, Shoppingcenter, från mitten av 50-talet. Kanske är det den hårdnande konkurrensen från affärsverksamheten ute på det gamla industriområdet Storheden som är orsaken. Eller så är det den dominerande inställningen bland nordsvenskar att allt gammalt är fult som står bakom, för tyvärr står det gamla mycket lågt i kurs norrut. Gamla hus kan nog var fina, men bara om de är ombyggda till nutidsstandard. Patina och pietet är okända begrepp för gemene man däruppe. Jag skäms faktiskt var gång jag åker norrut å mina rötters vägnar.
Läs mer om kvarterat hunden på Norrbottens museums utmärkta webbplats. De försökte hindra rivningen, men vann inget gehör. Även Svenska byggnadsvårdsföreningen har uppmärksammat denna dumhet.
Titta på det här TV-inslaget om rivningarna i Luleå. Och notera att kommunen inte har någon kontroll alls över stadsbilden.
http://www.24norrbotten.se/#category=0&date=playlist&clip=0&startTime=0m0s
Nej, det är uppenbart. Klåpare utan intresse för historia. Förskräckligt är vad det är och man skäms över sina rötter.