Genom Vellinge kommun, närmare bestämt i krokarna av Östra Grevie, passerar väg nummer 101 som går mellan Malmö och Anderslöv. 101 är en gammal anrik väg, ty det sägs att det var denna landsväg som Edvard Persson sjöng om i filmen Kalle på Spången. Jag är emellertid en smula tveksam, ty gästgiveriet Spången, som gett filmen dess namn, ligger vid riksväg 13.
Ett av huvudnumren i filmen är Jag har bott vid en landsväg. Jag hörde den redan som liten, ty det visades ofta vardagsmatinéer på tv på den tiden, men det är först nyligen som jag verkligen fastnade för den. Texten är mycket vacker och lite sorglig. Framförallt är ”Efter oro och strid, tvenne människor fått frid” en helt rörande strof. Jag är av den uppfattningen att friden den kommer nog till slut, om inte annat på dödsbädden.
Det är minnenas kväll, det är ro i ett tjäll, bortom vägen det skymmer alltmer. Efter oro och strid, tvenne människor fått frid, det är bara varandra de ser.
Jag har bott vid en landsväg i hela mitt liv och sett människor komma och gå.
Vem som än drar förbi, ett skall evigt förbli, det är kärlekens livsmelodi. När vi böjda av år, mot det okända går, följa kommande släkten väl i våra spår.
Velligne är en av alla de skånska orter där inställningen till andra nationaliteter är minst sagt njugg. Detta tänker jag ofta på när jag lyssnar på sångtexten. Och inte är det svårt att tänka sig vad som hänt om någon verkligt utsocknes hamnat i den gamla filmintrigen, men på den tiden kunde det knappast bli värre än en gapig Stockholmare.
Lyssna på Jag har bott vid en landsväg. Edvard Persson spelade in den i slutet av 1939.
Aaa, där åkte jag på trettondagen. Vi hade konsert i Lilla Slågarps kyrka, strax söder om väg 101. Strax intill ligger Stora Slågarps kyrka (eller var det Slågarps lilla och stora kyrka?), enligt Linné de två kyrkor i Sverige som ligger närmast varandra, bara några ”bösseskott” emellan – står att läsa på en skylt intill kyrkan. Festligt nog hörde vi ”bösseskott” när vi var där, då en jägare var ute och sköt hare.
Jag är lite avis på er som rör er i den skånska landskapet. Det är väldigt vackert på alla de sätt.
”Bösseskott”, jag misstänker att det är ungefär detsamma som stenkast på mäklarspråk (den som kastar sten från Nybrogatan till karlaplan är i världsklass).
Som en kuriositet, kan jag berätta att strax utanför Anderslöv vid väg 101 i en gul skånelänga med halmtak bodde Edward Persson under en period under sitt liv och inne i Anderslöv ligger forfarande hans föräldra och farföräldrahem kvar, en av få gårdar sen före enskiftet. Så nog är ”landsvägen” 101:an alltid, som för övrigt går hela vägen till Ystad.