För några år sedan publicerade jag detta inlägg och då visste jag inget om Nils-Johan Norelind. Inte för att jag vet så mycket mer idag, men lite har jag lärt mig. År 1968 anordnades en utställning ”Fyra nordiska huvudstäder” i Kiel i Tyskland. Förutom Tyskland medverkade också Sverige och Finland. Representant för vårt grannland var Claire Aho som jag tidigare skrivit om (några bilder finner ni här). Sveriges representant var ingen mindre än Nils-Johan Norelind. Tyvärr har jag inte hittat hans bilder, ej heller ger en googling någon ytterligare information. är det någon här som känner till honom?
I Årets bilder 1967, utgiven av Svenska Turistföreningen, hittade jag denna bild av Nils-Johan Norelind. Den är tagen med en Leica M3 och filmen är Kodaks klassiskaTri-X, en filmtyp som helt dominerar bilderna i denna bok.
Jag tycker mycket om bilden, om det nu beror på att det är en förträfflig bild, eller om det ä för att bilden väcker minnen. Mannen, vars ena axel vi ser är bygdens veterinär som är på besök. En ko är sjuk och frun i huset undrar om djuret går att rädda. Det syns tydligt på hennes uttryck. Precis så var det hemma när någon ko eller ett ungdjur insjuknad. Oftast var det kalvförlamning och då gällde det att få upp kon på fötter så snart som möjligt. Man gav sprutor eller hissade upp henne med hjälp av en vinsch som fästes i taket. Om hon sedan kunde stå på benen, var hon räddad, om inte, fanns det inget mer att göra. Och då var det inte muntert i ladugården.
Gud så fint. Tack för att du visar.
Mmm, så var det då. Finstämt. Ochföre djurindustrins tid.
Ja, synd bara att jag missade den tiden precis. Föddes 4 år senare och på 70-talet var de flesta riktiga småbrukarna försvunna
För en fin skildring av äldre tiders lantbrukarliv kan jag rekommendera Frans G. Bengtssons memoarbok Den lustgård som jag minns, där han skriver om sin barndom på nordskånska landsbygden. Senare i livet sade han med viss stolthet att han nog kunnat bli en hygglig ladugårdsförman, om det gått illa på den litterära banan. Det satte spår i Röde Orm: ”… och de gamla gudarna började komma ur bruk utom i sjönöd och vid kreaturssjukdom.”
Mycket fin bild. Jag tycker om att se dokumentärfilmer om människor på landsbygden, men när hästar eller kor ska skickas iväg till slakt för att deras ägare inte längre orkar då måste jag byta kanal. Kokvinnorna klarade jag inte av alls eftersom det var så tragiskt att den ”dubbelvikta” systern hade det så eländigt och hade tackat nej till möjligheten att bli opererad.
Bengtsson har jag aldrig läst. Vilken fin titel på volymen!
Jag har inte sett Kokvinnorna. Har bara hört att den skall vara bra, men det låter då eländigt på beskrivningen. Undrar hur mycket som är ren tv-dramaturgi?