Det är en ålderdomlig stämning kring den gamla huvudbyggnaden vi Sunderby folkhögskola. Huset är inte speciellt gammalt, det är uppfört på 20-talet, men beaktar man kryddträdgården intill, vars entré består av ett grönskande valv, och den gamla Norrbottensgård som står mittemot, blir intrycket mycket rofyllt och gammaldags.
Det var sommaren 2007, den sommar när jag för första gången på många år hade ett riktigt sommarlov, som jag besökte Sunderbyn igen. Som liten åkte vi hit då och då för att besöka släktingar och vänner. Min mammas farbrors fru bodde i ett litet hus invid Luleälven. Hon var änka och strax intill henne hade hennes syster Dagny sitt hem. Hon bodde på övre botten i villan, och hennes f.d. svärdotter bodde en våning under. Efter skilsmässan hade dessa två kvinnor blivit kvar. Sonen och maken hade flyttat. Det var en underlig konstellation, som båda damerna var mycket nöjda med.
Apropå ålderdomlig så är mammas gamla Rekord ej av senaste modell. Det är från 1957 och numera såld. Då hon ägde både den, en svart Volvo PV 544 och en Mercedes 180, fann hon det lämpligt att avyttra två av dem. Det blev PV:n och Rekorden. Synd, för jag älskade den där lilla gråbeiga bilen. Den var så rolig att köra; hög och lite svajig och så drog den nästan ingen bensin alls.