Här första avsnittet i serien Jag går i kända fotografers fotspår (plagiat och lite naket fungerar alltid). Först ut i raden är Lee Millers berömda porträtt från München 1945. I ett badrum, närmare bestämt i Hitlers fastighet, poserade Miller med ett par stövlar framför badkaret och den tyske ledarens porträtt på badkarskanten. Bakom kameran stod David E. Scherman.
Jag nöjde mig med en Morrisseymålning, som jag förfärdigade 2004, och mina egna, svarta tyska stövlar. Tyvärr är dagens badkar inte lika sedligt djupa som 30-talets. Jag kan upplysa att mitt stativ, det lilla kompakta, är fruktansvärt uselt. Det var rena rama turen att bilden blev på mig och karet, den hade lika gärna kunnat bli linoleummattan i hallen.
Jag såg en utställning med Lee Miller på Malmö museum förra sommaren, och tyckte mycket om den, autenticiteten, svärtan, med den surrealistiska twisten.
Åter med de djupa badkaren, allra helst försänkta!
Jag har bara gått på bildgoogleutställning! En dag får jag kanske se dem lite mer på riktigt.
Hej,
jag vill bara skriva att jag gillar verkligen dina bilder. De är väldigt poetiska och tidslösa. Jag känner att du tycker vâldigt mycket om litteratur och du har kanske redan läst Djuna Barnes, Nattens skogar? Annars vill jag gärna tipsa dig om den, samt Jane Bowles, Tvâ allvarligt sinnade damer eller Carson Mc Cullers, Balladen om det sorgliga cafét…Jag hittade din blogg när jag letade ârtal om Grace Jones och Sigsthen Herrgârd, (vet att Joakim redan har kontaktat dig)! Jag var i Stockholm över julen och sâg till min besvikelse vid hemresan att jag missade Lee Millers utställning pâ Millesgârden, pâgâr till den 14 februari om du inte redan har sett den?
Jag tyckte att det var kul att du och Jenny Maria redan har bekantat er via nätet. Vi kânde varandra under en period när jag bodde i Malmö… Tack fôr fina bilder, mvh Anna Nilsdotter
Hej och tack för berömmet! Jag har inte läst Djuna Barnes, bara bläddrat i någon utgåva av hennes böcker, men en dag sitter jag där med boken i hand. ”Balladen om det sorgliga cafét” låter fantastisk (googlade). Har ej läst, men måste göra det.
Men, Lee Miller på Millesgården, det hade jag missat. Var smått irriterad över att det varit en i Malmö men ingen här. Att man inte vet bättre. Jag kan promenera dit på en halvtimme, så det blir en utflykt i helgen.
J.M. tycker jag mycket om. Begåvad och mycket intelligent. Och en verkligen personlighet.
Mvh
Gustav