Igår var det 20 år sedan man öppnade gränsen mellan öst och väst vid Bornholmer Straße. På youtube finns ett klipp som jag tycker att man måste se. Osande Trabanter köar för att för första gången ta sig över till väst, människor trängs och inser att det äntligen är möjligt att lämna det gamla nedgångna DDR.
När jag var i Berlin för en månade sedan bodde jag två kvarter från Bornholmer Straße och det var vid denna hållplats jag klev av tåget. Gränspassagen är naturligtvis borta, men bron som går över spåren, Bösebrücke, finns kvar. Det är den som ni ser på bilden ovan (stulen från Spiegel). Husen som stod närmast gränsen fick utrymmas och några tåg stannade aldrig på Bornholmer mellan 1961 och 1989. Ett ingenmansland två kvarter från den jugendvåning i gamla Östberlin där jag bodde i ett par dagar.
Att dela ett land är märkligt, att dela en stad är ännu märkligare. Märkligast är dock att dela en stad och låta en del av den staden ligga i en annan zon. Västberlin låg som bekant i det forna öst och efter murens uppförande, var det inte längre möjligt att besöka släktingarna i väst, om man hade oturen att ha hamnat i öst.
Vill man fördjupa sig i ämnet murens fall, finns det en hel del att läsa på svd.se. Eller varför inte googla?