Jag experimenterade med kameran när jag var uppe i Norrbotten. Kvällarna är långa och mörka, så vad skall man göra annat än att fotografera sig själv? Jag är inte säker, men jag TROR att bilderna är tagna förritin. Det ser iallfall så ut. På bilden ovan sitter jag framför kakelugnen och funderar. Kanske tänker jag ”Where did they go?”. Vad vet jag, det var ju jag som stod bakom kameran.
Tramporgel är något man bör ha i köket. Naturligtvis är det än viktigare att ha en kökssoffa, men en orgel är verkligen inte att förakta. På orgelns notställ står lämpligtvis Sions toner som innehåller uppsluppna stycken som inte riktigt går för sig i psalmboken.
Du är mycket stilig när du spelar orgel!
Tant Signe sa, när jag var liten, att antingen blir han väckelsepredikant eller så blir han försäljare.
Kakelugnsbilden: ”Where did they go”? Nja, jag tänker snarare på en annan av Zetterlunds låtar. Fotografiet föreställer väl en av kavajerna (Pål i Backen, Krumme Nicke, Skröppeltörparn eller Måns me läppa – You pick) som med viss fattning emottar glädjebudet om dotterns födelse.
Skröppeltörparn… är det jag det. Ja, den låter minns jag. Hon sjunger den på värmländska.
Mhä! Du ser ut som Strindberg på översta. Tänk att du funnits så länge, ända sedan förr i tiden.
Strindberg! Jag trodde att det var Björn af Kleen som ansågs vara denna generations Stringberg-look-alike. Jag ser faktiskt likheten, men Strindberg hade en mer galen blick tycker jag mig ana.
Magisk realism!
Realism, ja, du har rätt. Hos min mamma ser det fortfarande ut som på bilden. Observera tavlan bakom mig som är både gammal och halvtrasig. Säkert ett katalogfynd från tidigt 1900-tal som legat på vinden i minst ett halvsekel.