Här bredvid syns Karl Gerhards första memoarvolym Om jag inte minns fel. Enligt baksidestexten är den en champagnecocktail som han serverar sina läsare. Omslagets målning är utförd av Isaac Grünewald. Den är inte dum. Jag har inte läst boken, men jag kan tänka mig att det är kvick, för det är Gerhard. En av bildtexterna lyder: Anna-Lena Hwasser levde i en värld som jag inte var obekant med – inbillningens.
En annan trevlig detalj är det utmärkta porträttet av Gösta Ekman (klicka, försumma det ej!). Jag ser fram emot att läsa boken.
Jag var ute i Farsta idag, tog mig till Möjligheternas hus där jag fann två fina rostfria skålar, volymen ovan, 5 galgar, en splicer för dubbel-8-film, Wägners Norrtullsligan i snygg utgåva (lite guld) samt en krukväxtbok. 45 kr kostade det kalaset.
Och så har jag besökt det nya Vurma, gamla Kjellssons. Riktigt trevligt får jag säga och så kan man köpa vin. Mitt på blanka eftermiddagen och på ett café!
Vi rodna när vi möta Göstas blick! Vilket porträtt!
Verb i plural! Min svaghet.
Den här har jag läst, mycket underhållande.
Nästan lite i stil med ”Groucho och jag” av en annan kvick storfavorit,
Groucho Marx”.
Ha en trevlig lässtund, jag är nästan avundsjuk på dig.
Fint! Jag har bra läst lite i den ännu. Hans memoarer verkar övrlag vara både kvicka och intressanta. JAg minns inte om det är Kat bland hermeliner jag läst tidigare, kanske.