Det är lördag och jag dricker konjak, jag förbereder mig. Och så lyssnar jag på Alphavilles debutskiva.
Jag har ett par böcker på nattduksbordet. Ola Hanssons Sensitiva amorosa har jag precis börjat på. Inledningsvis är den en smula fånig kan jag tycka, hur den utvecklar sig är det för tidigt att sia om. Men det finns en strof jag genast måste dela med mig av, man ryser av välbehag:
Ser du, där växer i det moderna samhällets överkultiverade jordmån en underlig och sällsam ört, som heter Sensitiva amorosa. Dess kronblads ådror äro fyllda av morbida oljor, dess doft har en sjuklig sötma, och dess kolorit är dämpad som dagern i ett sjukrum med nedrullade rullgardiner och skär som en döende aftonrodnad. Om du letar i ditt eget och dina vänners liv, skall du finna många skiftande varieteter av den; och vore jag som du skulle jag plocka några sådana och sälja dem på torget.
Jag är svag för verb i pluralis och jag är svag för poetiska formuleringar som är en aning dunkla.
Bok nummer två är D.J. Taylors Bright young people, the rise and fall of a generation 1918-1940. Den tycker jag mycket om. Dess stora fördel är att den inte är för sentimental och nostalgisk, istället en smula torr och mycket intressant. Det enda negativa jag har att säga är att texten är för liten och min engelska för dålig. Det sistnämnda är i ärlighetens namn inte författarens fel, snarare de förlag ännu inte låtit översätta den till svenskan. På bilden ovan ses Tallulah Bankhead längst fram och Stephen Tennant till vänster i nedre raden.
Och så läser jag en novell av Pontus Wikner, Filosofens morgondrömmar. Den är underhållande! Finns att läsa här.
Åh, Alphavilles första album, det är så himla bra. Jag spelade nästan sönder det ett tag (alltså inte 1984, utan typ… 1999) fast nu har jag inte lyssnat på det på länge. Jag gillar varenda låt, men kanske särskilt A Victory of Love och Sounds Like a Melody – jag tycker att det är helt ödesmättad stämning i A Victory of Love, jag älskar början, ”Waiting
for a change in the weather…”, det är så bra! Nu måste jag nog lyssna på den genast.
Och vad roligt att du läser Ola Hansson! Bright young people har jag också varit nyfiken på, men jag drar mig för att läsa på engelska… dumt nog.
Ja, vad trevligt det lät allting i detta inlägg..!
Det är inte fullt lika trevligt idag, jag är så jäkla ansatt.
Alphavilleplattan är verkligen hur bra som helst. Inga svaga spår, allt är genomgående bra. Texterna är fantastiska. Vilken debut!
Ja exakt, alla låtar är verkligen bra! Ett helt klockrent album.
Lycka till med tillpiggnandet nu.
Ja, det är bättre nu och jag har hittat min kontaktlins. Den låg på badrumsgolvet.
Kul att gillade ”Bright…”. Ja den gode Taylor skriver ibland lite väl flyhänt, men boken är trevlig att läsa inte minst för alla underhållande personskildringar som den om Brian Howard (Mannen som aldrig lyckades). Har du läst Waugh’s ”Vile Bodies”?
Vile Bodies har jag inte läst, det borde jag göra för det är väl en av få böcker som så att säga skildrar eran redan när den pågick. Är den bra?
Åh, London mellan krigen …
Mellan krigen, det är då det händer.