På kvällarna ligger jag och slöläser Elsa Björkman-Goldschmidts biografi över Elsa Brändström. De två var kamrater redan som barn och under 1:a världskriget jobbade de båda för Röda korset.
Brändström var dotter till Edvard Brändström, som år 1906 utnämndes till svensk minister i S:t Petersburg. Dottern stannade två år i Sverige för att studera på Anna Sandströms Lärarinneseminarium, välkänt på sin tid (här gick bl.a. Honorine Hemelin och Harriet Löwenhielm), innan hon 1908 flyttade till familjen i Pertersburg där ett tämligen vidlyftigt sällskapsliv tog vid.
Efter 1:a världskrigets utbrott bestämde sig svenska Röda korset för att organisera invalidutväxlingen från Petrograd och den skulle gå till Tyskland via Sverige. Tillsammans med en väninna, Ethel von Heidenstam, anmälde sig Elsa som ledsagare, hon hade nämligen utbildat sig till S:t Georgsyster och ville göra nytta under detta bistra krig och dessutom hade hon fått en förfrågan om att komma till Tyskland för att där organisera hjälparbetet för alla de tusentals krigsfångar som satt i fånglägren i Sibirien. Som dotter till svenske ministern i Petersburg var hon naturligtvis extra lämplig i och med de politiska kontakter hennes far hade.
Så småningom blev det bestämt att Heidenstam och Brändström skulle leda den transport av gåvor till de sibiriska fånglägren. Elsas far verkar ha varit en mycket speciell man. Att skicka iväg sin dotter på detta farliga uppdrag, ett par år efter sin hustrus död, måste ha känts svårt, men han lät sig inte övertalas av släktingar och vänner utan yttrade ”jag hade ju inte kunnat hindra mina söner att ta ett sådant steg om de känt sig manade till det och hur skulle jag då kunna hindra min dotter?”. Han får pluspoäng av mig, general Brändström.
Under hela 1:a världskriget pågick Elsa Brändströms hjälparbete under strapatsrika resor i det vidsträckta Sibirien vilket såsmåningom förlänade henne smeknamnet Sibiriens ängel. Efter kriget vidtog arbetet med att hjälpa alla krigsskadade och längre fram kom ytterligare ett krig. Elsa Brändström hade alltid någonting att ta sig an. Det är engagerad bok Elsa Björkman-Goldschmidt (1888 – 1982) skrivit. Hon var en god berättare, även upp i sena ålderdomen (när volym kom ut hade hon passerat de 80). jag kan rekommendera allt hon skrivit, iallfall om han håller sig till volymerna från 60-talet och framåt (och de Wien-skildringar som kom redan under 40-talet).
Läs: Elsa Brändström, en biografi av Elsa Björkman-Goldschmidt. Norstedts 1969. Sök på bokbörsen.
Hej, har just upptäckt Din blogg och gillar skönheten, det dröjsamma, det roliga. Och inte minst: Blev påmind om boken om Elsa Brändström! Fick min mors exemplar i present när jag var liten, hon påstod att hon läst den när den kom ut och tyckt så mycket om den. Första gången jag riktigt förstod att hon kunde tala annat än sanning för få saker är så avslöjande som en delvis osprättad bok. hälsn, Malin
Tackar!
Vilken penibel liten lögn, så svår att inte genomskåda. Om du inte har läst den, läs den, inte minst för att den som skrev den är en välskrivande och intressant person.
Hej! Landade på din blogg när jag sökte på Elsa Björkman- Goldschmidt.
Jag hade glömt namnet på boken ”Jag minns det som igår” och se där nu är jag här.
Dessutom hade du skrivit om Berta Hansson vars utställning jag ska besöka nästa söndag. Ser fram mot det.
Jag hänvisade till dej på bokcirklar.se i samband med en diskussion om manlig och kvinnlig över-och underordning. Hade nämligen hävdat att kvinnor sällan skriver om varandra på ett hänfört sätt. Så kom jag ihåg de båda Elsorna.
Får jag hänvisa till din blogg på min hemsida. Jag gillar den så mycket.
MVH
Kerstin
Ja, det är klart att du får! Ang. kvinnor som skriver hänfört om varandra så finns det nog fler exempel. Ellen Key skriver om Rachel Varnhagen, Klara Johansson om Malla Silfverstolpe (däremot kom hon inte överens med Key). Jag förstår dock att du hävdat att det sällan händer, för det ligger något i det.
Roligt att du skall se Berta! Jag har köpt skissen Maj Bring poserar som jag tycker mycket om. Läs gärna hennes böcker Barn och Kamratporträtt, hon skriver mycket bra tycker jag.
/G