Efter att ha sett Bengt Lagerqvists filmatisering av Sigfrid Siwertz roman Selambs är det bara att konstatera att syskonen Selamb är en fascinerande skara. Allra mest avskyr jag Laura och Stellan, två riktigt känslokalla egoister som mer eller mindre saknar förmågan till empati. Övriga syskon är också grymma, men dessa två är på något sätt värst, kanske för att de är sociala varelse som lyckats anpassa sig tämligen väl i samhället men som samtidigt är helt genomruttna invärtes.
Laura gifter sig först med Herman Hermansson, förstör hans liv, tar barnet och pengarna och flyttar in till stan. Sonen lyckas hon på något sätt bli kvitt, hon verkar ha inkvarterat honom någonstans för en mycket liten slant. När hon gift om sig långt senare, men en förmögen finsk-rysk man, blir sonen vittne till hur hon vägrar besöka sin döende man på sjukhuset.
Stellan och hans vän spelar kort om vem som skall få gifta sig med en förmögen adelsdam. Stellan fuskar, han har numrerade kort, och vinner. Hans vän begår självmord. Detta kan visserligen inte skyllas helt på Stellan, men många är de som fått sina liv förstörda efter att ha råkat syskonen Selamb.
Tv-serien är mycket välgjord och ibland lite plågsam att se, just för att syskonen Selamb är så onda. Skådespelarna gör dessutom bra ifrån sig och det är svårt att tänka sig dem annorlunda än de görs. Interiörerna är fantastiska, inte minst är det underbart att se Thielska som Percy och Hedvig Hills hem, även om det på grund av Hedvig Selamb inte blev någon donation och galleri av deras hem när maken dog.
Något svar på varför syskonskaran blev som den blev ges inte. Det är verkligen något onaturligt över deras grymma naturer. Uppväxten var visserligen inte den bästa, men det innebär ju inte att det alltid gått åt skogen. Många klarar sig riktigt bra även om barndomen varit allt annat än tillfredsställande.
Släkten Selambs sägs vara löst tecknad efter Wiboms på Huvudstad som Siwertz blivit bekant med genom sin första fru. I vilken utsträckning han nyttjat deras liv som grund för karaktärer och händelser vet jag inte, men det finns böcker som berättar mer om detta. Ingegerd Troedsson, Wibomättling på mödernet, har skrivit en släkthistorik om Wiboms på Huvudsta, delvis som en kommentar till Selambs. Mer utförlig om tomtaffärerna är Tor Abrahamsson i sin “Huvudsta från början”. jag har inte läst någon av dem, men den sistnämnda intresserar mig verkligen. Dubbelromanen om Selambs har jag däremot beställt. Det skall bli intressant att se hur den skiljer sig från TV-serien och om det kommer fram mer av personernas karaktärer. För er som inte sett Selambs, bege er genast till Öppet arkiv!
TV-serien följer romanen väldigt väl. Till och med scenen där Stellan märker ett spelkort genom att trycka ett märke i det med nageln är sig lik från boken.
Sigfrid Siwertz är en orättvist bortglömd författare. Levande personskildringar och ett vackert men effektivt språk har fått mig att plöja ganska många av hans romaner. ”Selambs” är en favorit. ”Slottsfinal” är en annan. Novellsamlingen ”Enhörningen” går inte heller av för hackor, framför allt inte titelnovellen om en lätt asocial kvinnas dödsångest, sexuella och sociala frustration. De finns på ett bibliotek nära dig; det är bara att sätta igång!
Ja, jag måste verkligen läsa mer av honom! Har börjat läsa Selambs och den är verkligen bra. Fint språk och en bra berättelse på alla de sätt. Gillar även hur han skildrar personerna.
Tack för tipsen!
Sigfrid Siwertz sålde bra under sin livstid, fast kanske inte riktigt lika bra som sin akademikollega Olle Hedberg. Bådas böcker är nog alldeles ute, och det är tveksamt om de alls kommer in i värmen igen. Om Olle Hedberg skrevVilgot Sjöman en fascinerande bok, om Siwertz finns inte mycket, förutom ansatser av Conny Svensson, bland annat en bra understreckaare om Det stora varuhuset, en roman modellerad på Josef Sachs och NK. Tidningsromanen Jonas och draken är läsvärd, huvudpersonen har drag av Torgny Segerstedt d.ä. För vid pass trettio år sedan köpte jag Siwertz samtliga böcker på Ryös antikvariat till en mycket billig peng, 200 kronor var det visst, för universitetsbiblioteket i Auckland där de sedan dess samlar damm på ett lager. Inte ens då var d et något riv efter dem – kanske är det orättvist. Jag försökte för en tid sedan läsa på nytt Det skedde i Liechtenstein som när den kom vållade en viss skandal.Men inte ens det incestuösa temat förmådde hålla mitt intresse vid liv. När jag för femtio år sedan tenterade en doktorandkurs i rysk 1800-talsroman i Lund kom vi in på Saltykov-Strjedins stora roman om Familjen Golovjov, en ruggig historia. Jag minns att tentarorn, Staffan Björc
datorn trilskas: här är fortsättningen på vad jag just höll på att avsluta
tentatorn Staffan Björck hävdade att om Siwertz varit en verkligt betydande författare kunde familjedramat om Selambs ha nått upp till det om Golovjov, men riktigt i den klassen är Siwertz inte (Mauriac är det däremot, i den tunnare romanen Ormboet).
Har du läst många av Siwertz verk? jag har bara börjat på Selambs och tycker om romanen. Blir nyfiken på Jonas och draken och Det stora varuhuset, men de kanske mer är intressanta än riktigt bra?
Minns Selambs från TV omkring 1980. Senare i livet har jag känt igen några av miljöerna: Höja, Tidö, Salnecke, Thielska.
Syskonen är som rovdjur. Läste Mälarpirater förra sommaren. Där finns också rovdjursdriften hos huvudpersonerna, men de tuktas och skärper sig; når någon slags besinning. Det sker inte hos syskonen Selambs.