Där idag Odenplans läkarhus tronar, låg fram till 60-talets början två pampiga jugendhus som uppfördes i början av 1900-talet. Bakom husen gick en liten gränd som först kallades Gåsgränden men sedan bytte namn till Stjärngatan efter kvarteret ni ser på bilden ovan. Gatan försvann när läkarhuset byggdes.
Här syns huset från Nortullsgatan med den nybyggda fastigheten som idag ligger bakom och ihopbyggd med läkarhuset.
I bottenvåningen, mot Norrtullsgatan, låg Filips konditori. Interiören var säkerligen rätt typisk för sin tid, dvs kondis som inte hade följs med sin tid och bevarade en något äldre inredning.
I huset Odengatan 69 bodde fru Liander i en hörnvåning om 6 rum, kök och jungfrukammare. Våningen hade moderniserats 1928 och de gamla kakelugnarna hade kastats ut och istället installerades en öppen spis i ett av rummen. På bilden ses fru Liander i herrummet. Här ser ni den ursprungliga planen och här dispositionen efter ombyggnaden 1928.
Matsalen var knappast något litet rum och man får anta att fru Liander hade iläggsskivor till matsalsbordet. Det är synd att kakelugnen inte fick vara kvar!
Salongen var ett praktfullt rum tack vare det magnifika burspråket i hörnan Odengatan/Norrtullsgatan. Även detta rum hade rejäla dimensioner och som ni ser var det konservativt möblerat.
Serveringsgången hade inte bara generös skåpinredning utan också diskbänk för porslinet. Jag är inte säker, men jag misstänker att det mesta här inne härstammar från byggåret som bör ha varit 1903.
I samband med ombyggnaden 1928 flyttades det ursprungliga badrummet och det gamla inkorporerades i jungfrukammaren som därmed blev riktigt rymlig.
De vackra bilderna fann jag på Stockholmskällan, denna förträffliga webbplats.
Oj, vilka fina bilder och vilken lägenhet! Ja, Stockholmskällan är verkligen en guldgruva. Jag bloggade för ett par år sen om husen som tidigare låg på Läkarhusets plats. Här: https://rolandwalden.wordpress.com/2009/08/03/ett-gammalt-hus/
Ja, jag såt och läste ditt inlägg! Det är väldigt roligt att man kan hitta så mycket på Stockholmskällan. Med hjälp av Stadsbyggnadskontoret kan man sedan återskapa nedrivna kvarter och det är inte dumt.
Hm, hm, detta är en våning! Verkligen praktfull.
Tänk att bo så! Och balkong ut mot Odenplan, helt fantastiskt!
Fru Liander (Anna Liander) var min Mormor. Jag bodde ofta hos henne från det jag var liten till det att huset rivdes för att bygga Läkarhuset. Jag kommer fortfarande ihåg alla rummen som om det var igår och har några av tavlorna och andra saker hos mig i USA, där jag nu bor. Två av de målningarna är porträtten i salongen (över flygeln, min Mormor) och på väggen mittemot (syns på bilden av matsalen), ett porträtt av min Mamma Gunnel född 1905 (som bodde i våningen under hela sin uppväxt).
Hej! Roligt att höra din berättelse.Hur gick det för din mormor, fick hon en ny våning när huset revs? Synd att det inte fick stå kvar, det hade platsen vunnit på.
Min mormor och de andra hyresgästerna kämpade emot rivning i flera år. Mormor flyttades till slut till ett nybyggt hus på Dalagatan mittemot Sabbatsberg. Hon trivdes aldrig där , flytten tog hårt efter så många år på Odenplan. Hon hade flyttat in när huset var nybyggt.Hon dog 1964, 89 år gammal. PS. Det fanns många iläggsskivor till matsalsbordet. Var nästan aldrig så litet…min mormor och morfar (som var stadsfullmäktige och företagsägare (AVOS i Örebro) hade många stora middagar i matsalen. Jag hat många möbler och tavlor från helmet i mitt hus i Virginia.
Hej! Roligt att höra din berättelse, men tråkigt att det gick som det gick, både med henne och med huset. Den där kåken hade gott fått vara kvar. Hade hon flyttat in när det var nybyggt,då måste hon ha varit både ung och nygift?
Om huset byggdes 1903, det kan stämma, eftersom hennes äldsta dotter var född 1904 när hon var 28-29 år gammal och hennes andra dotter, min mormor, föddes i 1905 när hon var 29-30 år gammal. Jo, hon måste ha varit ung och nygift. Hon bodde I byggnaden från 1903 till 1962. Bilderna var tagna 1961. Min mormor växte upp på Odengatan 69.