Jag hittade en bok som helt överträffade mina förväntningar och boken i fråga var Carl Fries I svenska marker från 1930. Det är en påkostad volym, halvfransk med marmorering med små guldstänk uti. Bilderna är underbara på alla sätt. Väl exponerade, arrangerade och beskurna. Trycket är helt förträffligt (Nordisk Rotogravyr) och pappret av bästa kvalité. En drömvärld är vad som presenteras, vilket inte minst ses på bilden här intill (här i större format).
Bokens inledning avslutas briljant en smula högtravande med Må nu dessa bilder i sin mån föra de vilda varelsernas talan och vidga förståelsen för den levande natur, vi ha att förvalta.
Överhuvudtaget skriver Carl Fries utmärkt. Jag måste be att få citera ett längre stycke, som på ett talande sätt beskriver denna boks förträfflighet. Fries beskriver här följderna av att stora träsk och grunda sjöar i slättlandets sänkor ha dikats ut och avtappats, för att sedan odlas.
Där sankmark och vatten fordom bildade ett avbrott i slättens enformormighet, gå de odlade fälten fram. Trädesjorden ligger blott mörkare därnere, och djupa dikesgravar korsa varandra. En dag i april kan man få se en flock sångsvanar komma farande över en sådan mark. De sänka sig ned och göra ett par långa svängar över den försvunna sjön, som säkert varit dem ett gott rasteställe. Svanen blir gammal, och de äldre i flocken ha väl sjön i minne från forna vårflyttningar. Nu blänker ej längre något vatten under dem därnere i bygden, nu brytes ej mer tågordningen här för rast, men ännu gör flocken en lov för att se efter om sjön ändå inte finns kvar.
En vackrare bok över den svenska naturen har jag aldrig sett. Den finns på Bokbörsen.