I samma veva som televisionen började sitt segertåg i Sverige, anlände stereofonin vilket inom ett par år slog ut marknaden för stora och påkostade radiogrammofoner. Redan i början av 60-talet minskade marknaden drastiskt och vid decenniets mitt var deras saga all. Kvar fanns istället modulära stereoanläggningar, portabla grammofoner och små och enkla radiogrammofoner.
Höstan 1958 lanserade Grundig en av de mest påkostade stereoradiogrammofonerna, Grundig SO 192 (S0 står för Stereo Orchestergerät). Möbeln innehåller 6 högtalare, 3 för varje kanal och en rejäl förstärkare där båda kanalerna har push-pull-slutsteg. På dess ena sida finns skivväxlare och på dess andra en bandspelare. I mitten radiodelen som fälls ut. En mycket vacker modell om ni frågar mig. Förmodligen låter den bra också, ty Grundigs toppmodeller har vid den här tiden en mycket fint och kraftfullt ljud.