När jag kom tillbaka från Västerbotten de sista dagarna i jul var nätterna fortfarande nästintill helt ljusa, även om skymningen tätnade när klockan närmade sig ett. Två veckor senare faller mörkret allt hastigare. Vid tio är det nästan helt mörkt och fukten stiger upp ur markerna. Det är vemod och det är den mörka, norrbottniska augistinatten