I boxen Stockholmspärlor finns en hel del gamla journalfilmer samlade. I 50-talsvolymen spelas S:t Eriks Blues som en illustration till ungdomens fördärv. Denna låt spelades in av upphovsmannen, Åke Wassing, 1952 och gavs ut på Husbondens röst. Om den rönte någon större popularitet skall jag låta vara osagt. Den är dock väl värd att lyssnas på vilket man enkelt gör på Stockholmskällan. Kanske inte något mästerverk, men suggestiv och et fint tidsdokument.
Åke Wassing slog igenom som författare 1958 med boken Dödgrävarens pojke som följdes av Slottet i dalen, Grimman och Gropen i skogen. Idag verkar Wassing dock vara tämligen bortglömd men det finns nog anledning att åtrkomma till honom.
En intressant notering: omslaget på bilden visar att Cupol släppte 78-varvsskivor i vinylite, vinyl. I vilken omfattning vet jag inte, men det är intressant att man även i Sverige pressade 78-varvsskivor i detta tämligen okrossbara material.