Bilden här intill är fin. Från höger till vänster ses Karl Gerhard, Prins Eugen, Amelie Posse och Isaac Grünewald, samtliga i sällskapet var personer som rakryggat stod för sina åsikter, inte minst under 30-talet när tyskvänligheten bredde ut sig, framförallt i den övre societeten.
I dagens SvD tecknades ett utmärkt porträtt av prins Eugen. Det mesta jag vet om honom har jag läst i Amelie Posses bok Åtskilligt kan nu sägas (en volym där hon skriver om Tisdagsklubbens verksamhet, en verksamhet som var en slags antinazistisk motståndsrörelse). Läs texten om prinsen här. Vad jag kan förstå, var han en sällsynt och bra person.
Igår satt jag på KB och läste ur några böcker om Barbro Alving som inte ingår i mitt bibliotek. Hon var också en rättskaffens människa som stod för vad hon tyckte. Säkerligen tog hon fel ibland, men hon hade iallfall ideal och höll fast vid dem. Hon engagerade sig t.ex. i AMSA (auktionsgruppen mot svensk atombomb) och sade sedan upp sig från DN när tidningens chefredaktör, Tingsten, offentligt förordade atombomb. Bra gjort!
Apropå Amelie Posse, tecknade hon en gång ett porträtt av Colette. Läs om det här (och se det fina fotografiet!).
Hela den kungliga faniljen var mycket starkt emot den ruskiga nationalsocialismen som var en republikansk hatisk ideologi.
Prins Eugen, Kronprinsen, och prins Karl i synnerhet arbetade MOT denna paria. Prins Karl mottog (tillsammans med Erik Erickson och Erik Bergqvist) utmärkelser från samtliga allierade länder hedersmedaljer och erkännande 4 veckor efter krigsslutet 1945, på amerikanska ambassaden.
Hela den svenska gräddan var där inbjuden till fest för krigsslutet.
Dörrarna slogs upp musiken tystnade och där stod Prins Karl och Erik Erickson, och Erik Bergqvist lite längre bak. Grevinnan Bonde gick fram och bröt isen tillsammans med amerikanske och brittiske ambassadörerna i en omfamning av dessa herrar till hurrarop !!
Detta är fakta som är noga nedtecknade och stod i tidningarna både i DN, SvD, Stockholms Tidningen med flera. Stor uppståndelse.
Det gjordes en biofilm om detta som kom på 1960-70 talet. Endast erik Erickson levde då. Prins Karl då han dog utgick det internationellt påbud om att alla rabbiner över hela världen skulle läsa Kaddisch för Prins Karl.
Ja har kvar detta i en av mina chiffonjé-lådor och det finnes att läsa i tidningsarkiven samt på Kungl.Biblioteket fastän nån har försökt att förstöra dessa uppgifter. Men man har det på mikrofilm så det finnes kopierat.