Betty Bjurström, en scandal beauty

På 40-talet gjorde sig Betty Bjurström ett namn och fick i samband med sitt äktenskap ett såpass tvivelaktigt rykte att hon gott platsat i dagens nöjessverige. Sagan fick dock ett snabbt slut och 1949 sköts hon av sin man i Paris och blev därefter rullstolsburen.

Betty Bjurström föddes i Stockholm 1923. Fadern hade bensinstation och åkeri, och modern drev ett café. Redan som ung började hon dansa och vid nyår 1937-38 fick hon engagemang på Casinoteatern. Våren 1940 debuterade hon på China och blev därefter ett namn i Stockholms nöjesliv. När Gustav Wally skulle sätta upp sin första lyxrevy på Oscars 1941 (premiär 10:e oktober) hade naturligtvis Betty Bjurström en roll. Så småningom blev hon dock erbjuden att filma i Italien och i september året därpå flyger hon till Berlin för att sedan ta tåget genom ett krigshärjat Europa.

Det italienska kontraktet med direktör Geanferrari förutsätter dock vissa sexuella gentjänster som Bjurström inte alls känner sig lockad av vilket ställer till det en hel del för henne och hon får kämpa med näbbar och klor för att bevara sin dygd. Efter en tid träffar hon Renato Senise och inleder ett förhållande med honom. Geanferrari är dock svartsjuk och enligt Bjurström är det han som gör att hon blir misstänk för spioneri. När så hennes visum går ut, tvingas hon lämna landet och tillsammans med Senise flyttar paret till Sverige där de gifter sig i maj 1943.

Livet i Sverige kompliceras dock av att Renato Senise blir misstänkt för spioneri och åtalas. I en första rättegång blir an frikänd, men sedan står turen icke honom bi och hans döms i sin frånvaro till bigami och försök till spioneri. Herr och fru Senise och deras lille son tar i januari tåget till Berlin för att sedan resa vidare till Italien. Syftet var att hitta information som kunde rentvå Renato. Med på resan var också parets son, endas 9 månader gammal. I Berlin stöter de dock på patrull och får eskort av ett par Gestapomän. Under bombningarna mot Berlins tunnelbana den 3:e februari 1945 dödas dock gestapomännen och paret lyckas fly och tar sig efter stor möda till Italien.

I Italien fängslas Senise och Betty även Betty hamnar i cellen, närmare bestämt i kvinnofängelset Mantellate. Efter en tid släpps hon dock och återvänder hem till Sverige där hon återigen engageras vid Chinavarietén. Denna gång är det ”nakendans” som står på programmet. Bjurström är dock klädd i tunna tygskynken och hudfärgade trosor, mer, eller snarare mindre, gick knappast för sig på den tiden.

Efter en tid blir paris Betty Bjurströms nya hemvist. Där stöter hon samman med sin man. De är visserligen inte skida än, och hon vill avät gamla slott som han hyr utanför Paris. Renato blir dock anmäld av en affärskompanjon och då passar Betty på att fly och installerar sig därefter i Paris där hon återigen börjar dansa. I samma veva är det dags för Miss Europa-tävlingen 1948 att gå av stapeln. Betty övertalas att ställa upp efter att den svenska deltagaren fått påssjuka. Bifallet blir stort, men en svensk journalist sätter käppar i hjulet genom att påpeka att hon hade dåligt rykte och varit inblandad i en spionhärva. Hon tvingas därför utgå ur tävlingen, men för att blidka publiken övertalas hon att ställa upp utom tävlan vilket hon också gör och får därmed 87 procent av rösterna. Segrare blir dock Miss France.

I Cannes träffar Betty Edward Chance, ättling till John Christian Curwen. Denne rike engelsman har precis ärvt ett par slott, bla Round House på Belle Isle, Windermere. De två förälskar sig och flyer Paris och Renato Senise för Skottland och Round House (”The Highland Windermere”). Det nya året 1949 firas in i slottet men så småningom återvänder Betty till Paris för att övertala Senise till skilsmässa. Han vägrar den 12:e februari 1949 skjuter henne istället. Skotten är inte dödliga, men Betty Bjurström döms till ett liv i rullstol.

Hemma i Sverige igen kom Betty Bjurström at ägna sig åt affärer. Hon hade under många år en butik i korsningen Riddargatan/Styrmansgatan. Under en kort tid drev hon också en slipsaffär i Shoppingcenter i Luleå (i samband med invigningen 1955). 1959 kom självbiografin Ingen dans på rosor. Hon avled år 2001. Sonen Vincent Senise Bjurström hade en karriär som ung gigolo på 60-talet, men verkar sedan dess mest ha ägnat sig åt något tvivelaktiga affärer vad jag kan förstå.