Sisela Lindbloms nya bok har som i säkert märkt gett upphov till en intensiv debatt som ännu inte avklingat. I ena hörnan hittar vi bla Maria Sveland och Nina Björk, i den andra bla Isobel, Annina och Linda Skugge. Det mest intressanta i smutskastningen är det faktum att det är fult att tycka att det är fult att konsumera.
Konsumtion är inget nytt, men för hundra år sedan var det en ytterst liten grupp av jordens befolkning som på allvar kunde ge sig hän åt denna nöje. Så är det inte idag och det har resulterat i stora miljöproblem.
Vidare till debatten. I det enda lägret är det fult att konsumera, i det andra är handlar det mer om snobbist om man väljer att stå utanför (förenklat). Det är helt enkelt en fråga om klass. Jag härstammar av den gamla, tämligen utdöda, bondeklassen. Ledorden här är att man skall lämna över den jort man ärv i likadant skick eller bättre när det är dags för nästa generation att ta vid. Detta utesluter tyvärr konsumtion, iallfall den negativa konsumtion som tär på naturen.
Jag förstår att konsumtionen är den motor som driver vårt så kallade välstånd, men jag inser lika fullt att det är en ohållbar utveckling. Vad som behövs är en god konsumtion, en konsumtion som skapar jobb, välmående och som ger lika mycket tillbaka till naturen som den tar. Det är väl där diskussionen borde borde ligga.