Bilden i Svenskans kulturdel där Astrid poserar med sin lille son vid S:t Eriksplan är verkligen fantastisk. Den blev genast en favorit som jag inte kommer att glömma. Inte kan det ha varit roligt att tvingas föda sin som i Danmark och lämna honom där i tre år.
Jag tänker på min egen moster som runt 1950 gick en utbildning i Göteborg och där träffade en man som inte hade de bästa av avsikter. Moster hade jobbat som hembiträde åt en bättre fru som fattat tycke för den unga norrländskan och gett henne möjlighet att utbilda sig till kallskänka. Hur det nu var så blev det graviditet och mannen försvann.
Min mormor var dock inte den som ansåg detta för någon större skandal, men moster valde ändå att flytta till en annan ort där hon kunde bo med sin son. Hon hade turen att hamna hos ett äldre barnlöst par som med glädje tog hand om både mor och son.
Efter några år gifte moster sig, men hon och hennes man fortsatte umgänget med den präktiga familjen vars insats aldrig går att överskatta. Mosters man var dessutom en riktigt finfin man så det hela slutade trots allt på bästa tänkbara sätt.