Jag satt på KB för att läsa en artikel i Femina från 1967 och slogs av hur pass högkvalitativt materialet i tidningen faktiskt var. Många intressanta texter fann jag och dessutom var det så härligt att njuta av den färgexplosion som dåtidens veckotidningar bjöd på. Fantastiskt! Dock åter till ämnet, till artikeln ”Upp till Camp”. Jag citerar inledningen.
”Camp är ömhet och sympati. Camp är en känsla. Ett förhållande till något, någon. Ett föremål, en företeelse. Film, människor, konst musik möbler, prylar. Det överdrivna, det naiva, det fantastiska, det fantastiskt misslyckade är camp. Det teatraliska är Camp. Camp är saker som inte är vad de är. Lampan som ser ut som en blomma. Stolen av älghorn… jugend är naturligtvis Camp. Den storstilade tragediennen, det överdrivet muskulöse filmhjälten är Camp. Till exempel. Camp har ingenting att göra med inne och ute. Camp är aldrig spekulativt. Camp är känsla av ömhet och sympati. Camp är en 60-talskänsla som går i barndom”.
Jag är lite osäker på när begreppet camp myntades i USA, men har läst mig till att det förekommer i Christopher Isherwoods roman Världen om aftonen från 1954 (?). Susan Sontags essä ”Notes on Camp” från 1964 startade en debatt där begreppet diskuterades. 3 år senare var tydligen den svenska publiken redo för Camp, dock verkar inte Femina har tagit upp homosexkopplingen som vekar ha varit tydlig i USA.
Att jugend är camp framstår som rätt lustigt idag, men tiderna ändras. I övrigt tycker jag att definitionen är rätt bra. Rubriken, Upp till camp är dock helt fantastisk! Tyvärr var reportaget mest ett bildsvep och någon djupare analys av begreppet gjordes ej.