Kring det gamla gasverksområdet sprider sig de nya husen som kvickrot i ett försummat grönsaksland, men här och där står tiden nästan still. Portvaktshuset och uthuslängan står orörda och väntar förhoppningsvis på att bli renoverade. Den sistnämnda verkar vara i stort behov av ett nytt tak, men kräver förhoppningsvis i övrigt inte några större reparationer.
De nya husen håller en hyfsad standard men visst finns det detaljer som inte borde få förekomma i ett område av denna klass. Balkongerna på bilden hör till de absolut fulaste jag någonsin sett. Hur gräsliga kommer de inte te sig när de bleknat efter ett antal år, utsatta för väder och vind?
För övrigt har en stor del av områdets hus balkonger i glas, eller om det är plexiglas, och de kunde ha utformats med större omsorg. Är de av plexiglas eller något liknande material är det lätt att tänka sig hur repiga de snart kommer att blir.
Dessa hus tycker jag är rätt snygga med sina inbyggda balkonger. Däremot tycker jag färgvalet är under all kritik. Dystert och modebetonat. Huset till höger med sin silverglänsande plåtfasad är däremot inte så lyckat. Kanske har de haft Shoppingcenter i Luleå som förebild, men men inte riktigt lyckats med att transformera om dess speciella fasad till ett bostadshus.
Här har vi ett riktigt skräckexempel till hus! Att det inte finns någon som kan stoppa färgkombinationer likt dessa övergår mitt förstånd.
Mina största invändningar när det gäller området är att det är allt för mycket av kattguld över vissa detaljer. De glimmar fräscht och förföriskt när de är nya, men går de att underhålla eller är det ett ständigt utbyte som väntar de som kommer att bo där? Ett praktexempel är områdets fönster vars utsidor täckts med någon sorts lättmetall som ytbehandlats och blivit vita. Hur ser dessa ut om 30 år? Titta på de balkonger som monterades under 80-talet så får ni en uppfattning om vad som är att vänta. Hade det inte varit vackrare med träfönster (ja, jag vet, de tarvar underhåll) eller den nya typ av fönster som började komma på 50-talet och var i trä, men hade yttersta skiktet i eloxerad aluminium. De kan faktiskt stå sig riktigt bra under lång tid, titta bara på Anglais vid Humlegården.
Jag har en bestämt känsla att många idag faller som furor för att som är nytt och ser prefekt ut. Att saker och ting präglas av fräschören när de är nya är inte underligt, men istället för att falla i farstun för detta bör man ställa sig frågan hur väl dess ytor håller i det långa loppet och hur väl de går att förvalta. På detta område har traditionella material ofta en stor fördel. Titta bara på den gamla uthuslängan i trä. Får den ny färg så kommer den än en gång att te sig som ny och det trixet kan man upprepa nästan i oändlighet utan att för den skulle behöva byta ut något.