En vacker kväll i början av augusti tog jag bilen för att titta på lador. Ute på en åker såg jag en illa medfaren spantrad lada med mycket bristfälligt spåntak. Genom den förstora porten skymtade något som såg ut som en skördetröska.
Mycket riktigt, det var precis vad det var. Sorgligt övergiven stod den där. En dag faller ladan samman och då dröjer det inte länge innan den helt rostar samman.
Än ser man att ladan varit röd, än ser man spår av takspån. Hur gärna skulle jag inte vilja ta hant dom denna sorgligt övergivna byggnad och placera den på någon av mina åkrar.