Efter två digra volymer av Alice Trolles (född Gyldenstolpe) Minnen vet man det mesta om hennes upplevelser under 50 år. Lika noggrant som hon skildrar sin tid, lika noggrant gömmer hon alla slags privata känslor och tankar. Dessa, förklarar hon i slutordet, skall följa henne i graven.
Första delen av memoarerna utspelar sig i makten och societetens värld. Hennes man är förste legationssekreterare i Berlin, sedan utrikesminister i Stockholm (1905-1909) och slutligen envoyé i Berlin under kejsartiden sista år (1909-1912). Under denna period är det ingen hejd på hur många människor ur samhällets toppskikt som Alice möter. Inom dessa kretsar är vett och etikett av yttersta vikt. Med stor kunskap skildras alla dessa skrivna och oskrivna regler av författarinnan. Det är faktiskt riktigt intressant att sätta sig in i detta regelverk där kungar och kejsare utgör det nav som allt politiskt roterar kring.
När första världskriget bryter ut förändras Alice Trolles liv. Hennes man Eric är vid den här tiden landshövding i Östergötland (med slottet i Linköping som bostad) vilket ger henne en officiell ställning i staden. Hon börjar engagera sig socialt genom att ordna en sköterskeutbildning, en kurs som hon själv genomgår. Intresset att hjälpa ökar och Alice samlar in pengar till hjälpverksamhet i krigets spår.Bland annat öppnar hon barnhem i Österrike och Ryssland. Det är ett stort lidande som möter henne under resorna de här åren. Många barn är så undernärda att de inte kan växa normalt utan istället blir missbildade.
Som landshövdingska i Linköping blir Alice god vän med många av den tidens stora kulturpersonligheter, bla Milles, Key, Alfvén och von Heidenstam. Skildringarna av dessa personligheter är fängslande, fast Alice aldrig bjuder på några pikanta detaljer. Trots detta lär man känna personerna bakom de kända namnen.
Ett annan intressant avsnitt är det om Östergötland. Här möter vi både levande och döda släktingar samt ett och annat byaoriginal. Berättelsen om Pettersson, hundraåringen hon lär känna på hans stora bemärkelsedag är fin. Deras vänskap varar i fyra år, till den dag då Pettersson avlider.
Socialist är knappast en beskrivning av Alice Trolle. Hon verkar inte ha funderar alltför mycket kring de orättvisor som är en följd av dåtidens klassamhälle. Dock, hon inser att hon är privilegierad och att detta till stor del beror på hennes giftermål med Eric Trolle. Liksom många av sin tid har hon stor respekt för tjänstefolket, om de sköter sin sysslor och inser sin plats.
Alices minnen slutar med maken Erics bortgång 1933. Hur pass hårt hon tog hans död framgår inte, överhuvudtaget figurerar han bara i bakgrunden i de två volymerna. Huruvida äktenskapet var lyckligt kan man bara gissa sig till. Klart är iallfall att hon hade en stor respekt för hans stora kunnande. I sitt äktenskap framstår de mer som god kollegor än som älskande.
Var det då något som Alice hade kvar att önska sig på sin ålders höst? Ja, att få börja om från början och än en gång få leva sitt liv. Så högt älskade hon det.