För ett par år sedan såldes en lägenhet på Lindvallsplan 10 i Hornstull. Lägenheten var inte i originalskick, men relativt välbevarad med många fina detaljer och fint skänkskåp i köket. Ta en titt på bilderna som fortfarande finns on-line.
Två år har gått och nu är lägenheten på nytt ute till försäljning. Jag lämnar över ordet till mäklaren: ”bostaden har nyligen genomgått en stilfull totalrenovering där man med varsam hand har tagit tillvara på den ursprungliga 1930-talscharmen. Den väl tilltagna takhöjden, de lutade furutiljorna och vitmålade väggarna bidrar till det fantastiska ljuset”.
Låter inte det fantastiskt? Tyvärr rök både kök och fiskbensparkett och i princip allt annat av den fast inredningen, se bara på dessa nytagna bilder. Badkaret, som saknades i våningen tidigare, har tydligen kommit till rätta ty mäklaren fortsätter ”det fräscha badrummet är stambytt och har ett gjutjärnsbadkar i original”. De ursprungliga golvlisterha har i hall och f.d. vardagsrum ersatts med en låg panel (sockelpanel), förmodligen helt typisk för 30-talet.
Nu har jag lust att vara mycket elak, men jag avstår och konstaterar bara att detta måste vara den värsta renovering jag sett. Inget i lägenheten dög och därför var man tvungen att bygga upp den från grunden. Att man kasserade fullt användbara detaljer verkar man inte ha brytt sig om. Kastade man verkligen bort fiskbensparketten (eller lade man det nya golvet ovanpå det gamla?) förtjänar man verkligen ett kännbart ekonomiskt straff, ty det är ett resursslöseri utan dess like.
Det mest förvånande tycker jag är att lägenhetens innehavare verkar vara intresserad gamla saker, men trots det kastat bort allt autentiskt och byggt nytt i gammal stil. Uppenbarligen gillar man bara det gamla om det är nytt och det är för mig obegripligt.
Besök också Gård och Torps Facebooksida som också tagit upp detta.