Jag har läst om Monica Zetterlunds memoarer Hågkomster ur ett dåligt minne (Norstedts, 1992). Den är en mycket rolig bok som verkligen ty den är fylld av de dråpligaste historier men samtidigt sorglig, för naturligtvis fanns det en mindre tilltalande sida i hennes liv.
Zetterlunds liv i slutet av 50-talet och hela 60-talet måste på många sött ha varit fantastiskt. Hon blev framgångsrik, fick åka till USA, hängde bl.a. med Marlon Brando, Earl Hines, Peggy Lee och Carmen McRae och köpte en villa på Lidingö som blev något av ett andra hem för både svenska och utländska jazzmusiker samt andra som gillade att roas sig. Att ha en liten dotter som bodde i samma hus, visserligen med egna rum och en barnflicka, kan dock inte ha varit helt idealiskt.
21:a december 1959 åkte Zetterlund över till USA för att vistas där i 3 månader, jobba och knyta kontakter. Hon uppträdde på Basin Street East i New York , medverkade i Steve Allens TV-show och spelade in en LP som inte gavs ut (Lost Tapes, finns utgiven idag). Engagemanget på Basin Street East gick dock inget vidare, ty av någon anledning hade man bokat in hennes som sångerska i Tommy Flanagans trio (en trio med endast mörkhyade). Detta uppskattades inte av publiken på Basin Street, utan man krävde att hon skulle byta ut någon av de tre mot en vit. Monica vägrade och bröt kontraktet. Hon slapp dock betala de 800 dollar som kontraktsbrottet skulle ha kostat henne för hennes manager John Levy uppskattade att ”hon var solidarisk med hans ras”.
I USA råkade hon också ut för två Playboy som ville ha med henne i en TV-show och ett litet utvik, förslagsvis Miss Juni. Vid detta tillfälle hade hon en snygg klänning, en bra korsett och ett par lösbröst och såg rätt så välsvarvad ut. För att driva med de två gubbarna slet hon upp det ena lösbröstet, efter att ha tackat ja till en försiktig fotografering vid en pool, och dängde det i bordsskivan. De två gubbarna blev som galna och hon fick en rejäl utskällning. Men det gissar jag att det var värt.
Efter utlandsvistelsen och framförallt efter Gröna Hund på Gröna Lund 1962 blir det full fart på Zetterlunds karriär. Hon spelar in skivor, medverkar i filmer och och teaterföreställningar och uppträder nätan jämt på olika former av scener. Hon dricker för mycket och tar ibland antabus.1980, efter en skilsmässa, tar det och stopp och det dröjer innan hon och karriären återhämtar sig.
Läs Hågkomster ur ett dåligt minne! Det är verkligen en bra bock om många är de porträtt av vänner och kollegor som Zetterlund tecknar med stor behållning för läsaren. En biografi kom också för ett par år sedan men den har jag inte läst.