Nej, jag skall inte falla in i den populära bloggjargongen, jag citerar bara Lustans lakejers Diamanter. Texten fortsätter ”jag skall odla mitt hat, för om hatet blir tillräckligt kallt ser man världen så klart.” Jag upptäckte Lustans för femton år sedan och var redan då i 20-årsåldern, men föll likväl pladask för den bästa av alla våra svenska grupper. Debuten,Lustans Lakejer, tog det sin tid att riktigt uppskatta, men album nr 2, Rendez-vous i Rio, var ett praktfull new romantic-alster, fylld av dängor, redan från början. Skiva 3, En plats i solen, som producerades av Richard Barbier i då enormt stora Japan, är mer lågmäld men en väldigt bra skiva den med. Sedan åkte Johan Kindes skapelse störtlopp mot avgrunden. De 3 första skivorna hör självklart hemma på min top 5 (eller 10) över svenska 80-talsplattor.Nu finns hela Lustans produktionen på box, så det är bara att handla (även om de ursprungliga skivorna på bolaget Stranded är mycket trevligare att äga, fantastiska innerkonvolut!). Stranded hade för övrigt även Reeperbahn och Ratata i sitt stall, tillsammans var de hörnstenarna i det tidiga svenska 80-talet. Mer om det en annan gång.