Tamm och Wägners Fred med jorden

I dessa dagar av klimatförändringar och slöseri med jordens resurser finns det anledning att påminna om den skrift, Fred med jorden, som skrevs av Elin Wägner och Elisabeth Tamm. Boken, utgiven 1940, var ett stridsrop som manade världen att det nu var dags att ta miljöfrågorna på allvar. På tok före sin tid naturligtvis, vilket gjorde att den inte togs på allvar och att damerna framställdes som bakåtsträvare när de t.ex. rekommenderade ekologiskt jordbruk. När jag läser boken idag, uppfattar jag vissa avsnitt som en smula naiva (bl.a. när de vill förbjuda människor att äga jorden och därmed förhindra att man spekulerar i skog och mark), men på många sätt är boken mycket tänkvärd.

Oavsett vad man anser om orsaken till klimatets förändringar, tycker jag att man åtminstone borde kunna enas kring tanken om att jorden och dess resurser måste brukas med förstånd. Präglad som jag är av att tillhöra en släkt som sedan generation efter generation brukat jorden, är jag beredd att hålla med min mormor (född 1898) som alltid pläderade för att man skulle lämna jorden åt den efterkommande generationen i det skick man emottog den. Det är en regel som jag tycker att alla borde försöka leva efter så gott det går.

Elin Wägner är väl fortfarande bekant då hennes romaner Norrtullsligan och Pennskaftet fortfarande trycks i nya upplagor. Elisabeth Tamm däremot, är det nog få som känner till.Hon var ägare av till Fogelstad,ett gods vars jordbruk bedrevs i fred med jorden. Hon upplät också sin gård åt den kvinnliga medborgarskola som hon och hennes väninnor i Fogelstadgruppen startat.