Varför inte vara lite kontinental och samtidigt en smula sentimental? Tänk er att ni sitter på Cafe Piastowska på Tegnérgatan i Stockholm, en bedårande sylta där tiden inte längre existerar. Dit varken vinterkylan eller trafikbruset når. En inredning som är praktiskt överbelastad, omöjlig att damma, men mycket förlåtande gentemot nämnda otyg.
Dra för gardinerna, tänd brasan och lyssna på dessa 20 minuters frossande i sentimentalt kontinental romantik. Ni hör följande inspelningar: Gustaf Torrestad: I love you – Je t’aime; Zarah Leander – På café Zigan i Budapest; Naemi Briese: I rosenrött jag drömmer; Zarah Leander: Romans; Naemi Briese: En liten visa; Håkan von Eichwalds orkester (vokalist O Björling): Med ett fång Kamelior; Naemi Briese: Längtans blåa blomma.
Jag tyckte bäst om Olle Björling, den klangen tar man inte fel på. Stackars Olle som inte fick bli frisk från engelska sjukan, pappan drev ut dem på turné och Olle blev handikappad för livet.
Oj, så tragiskt! Läser att han även var medlem i kvartetten Synkopen.
Från det ena till det andra. Vet du vad som hände Kate Bang, varför hon blev bortkörd från Övralid de sista åren av Heidenstams liv?
Ja. jag såg också det. Synkopen var kul, fast jag har nog bara hört Kaffrepet – ”I 37:an tre trappor över gårn´är det kaffe med dopp hos borstbindar Knopp” ….
Nej, ingen aning, men jag kan luska! Apropå Heidenstam, visste du att han gifte sig med den mycket unga Greta som sedan blev Anders Österlings fru? AÖ ringde en gång till mitt första jobb som var ett antikvariat – jag blev så vördnadsfull att jag reste mig upp när jag hörde vem det var! ; )
Nu har jag luskat lite. Det kan ha varit så här:
En snötung vinterkväll, den första februari 1916 kom Verner von Heidenstam till Mössebergs sanatorium.… Jag satt i hallen vid tidningsbordet, då han steg in
Så börjar Kate Bang sin bok “Vägen till Övralid” Det är en fantastisk skildring av det vänskaps- och kärleksförhållande(?) som varade i 20 år. Kate var en ung danska med två barn, 5 och 3 år gamla. Verner var 32 år äldre och Kates barn kom att kalla honom “bedstefar”.
Jag köpte boken för många år sedan på ett antikvariat och blev väldigt fascinerad av den vackra skildringen av Kates och Verners liv tillsammans.
Först nu har jag äntligen fått mer om Kate och om varför hon lämnade Verner tre år före hans död.
Per I Gedin har skrivit en mycket intressant bok om Verner von Heidenstam; “Ett liv” och där visar han hur sanningen ibland överträffar dikten.
När Kate träffade Verner 1916 var hon skild och hade skandalöst haft en relation med ex-makens affärskompanjon. Hon var ekonomiskt välbeställd, men de första åren tillsammans med Verner fruktade hon hela tiden att förlora vårdnaden om sina barn. Därför vistades hon långa tider i Danmark med barnen för att vara nära deras far och släkt.
Tiden med Verner verkade vara ett härligt liv med byggandet av Övralid som livsprojekt, långa resor i Europa, läs- och arbetskvällar på Övralid och utflykter med barnen.
När Verner på ålderns höst blev dement började några “vänner” regissera hans liv, manövrera bort Kate, göra henne arvlös, försöka få en försoning mellan Verner och hans första hustru, göra om Övralid mm.
De lyckades väl, men Kate fäller inga hårda ord över detta utan låter oss bara ana att det inte är frivilligt hon är i Danmark telegrammet “Lugnt och stilla slutade Verner” anlände.
Jag hittade det här: http://bodilanjar.wordpress.com/2007/08/20/kate-bang/
Vilken fantastisk inledning, förresten. ”En snötung vinterkväll … ”
Här kan du läsa mer om Verner och hans kvinnor: http://www.ekinge.nu/orterna/overalid/kvinnor.htm
Vilka skandaler! Greta och trädgårdsdrängen, oj, oj ….
Jag har också läst Vägen till Övralid och älskade den! Även Barbro Alving skriver några rader om Heidenstam i Det kom aldrig i tidningen. När han skall begravas är Bang där och någon där titulerar henne Fru ang. Oj så fel det blev!
Men dessa vänner, vilka var det? det är märkligt att det skall vara så svårt att få reda på det. Kate ang skriver ju inget om det utan låter en bara ana vilken smärta som där fanns.
Det måste gå att ta reda på! Har du förresten kommit på vem Gusti Stridsbergs man var?
Nej! har inte varit på biblioteket än. har så mycket att göra att jag just nu känner mig lite matt. Dessutom har jag för tillfället slut på kaffebröd.
Den unga bruden, det blev väl något av en skandal har jag förstått? Åh, du har pratat med honom i telefonen!
Jätteskandal, förstås. Det är faktiskt rätt uppiggande att folk betedde sig skandalöst även på den tiden. Fast jag har svårt att förstå att Heidenstam var så populär hos damerna – den där mustaschen, HU!
Ja, minsann! Min chef hade förstås den dåliga smaken att tala om för den store att jag
hade rest mig upp – fast den store hade bara skrockat vänligt.
Min pappa som var sekreterare på Författarfonden hade anledning å jobbets vägnar att ringa AÖ, då svarade Greta och hon var så nyfiken på vad pappa ville och försäkrade att hon så gäääärna kunde framföra det till maken. Men pappa lyckades stå emot den charmiga gamla damen …