Som jag har lyssnat på jazz de senaste åren. Jag hade en hel del skivor redan innan, men det var när jag började spisa Billie Holiday som jag på allvar blev fast. Jag lyssnade på 50-talets Verve-Billie, alla fantastiska inspelningar med små studiogrupper. Billie sjöngWishing on the moon, Travelin” light, Come rain or come shine och Stars fell on Alabama. Jag lyssnade på 30-talets Columbia-Bille, en mer energisk Billie som sjunger I must havethat man, Easy living, Wishing on the moon och Iխ painting the town red. Så upptäcktejag det tidiga 40-talets Commodore-Billie med Embraceable you, As times go by och My old flame.
Sedan började jag lyssna på mina gamla 78-varvsskivor med be-bop och cool jazz. Charlie Parker och en ung Miles Davis, Dizzy Gillespie, Stan Getz, Gerry Mulligan, Milt Jacksonoch Red Norvo. Bäst gillar jag nog Charlie Parker. My old flame, Embraceable you, Lover man,Stupendus är några av mina favoriter. Mycket är inspelat för Dial i Los Angeles.
Så började jag att lyssna på Miles Davis 50-talsplattor för Prestige. Workin”, Relaxin”och hans skiva med Milt Jackson Quintet. John Coltranes Lush life, Traneing in och Mating Call hittade jag också och diverse annat som gavs ut på Prestige, en riktigt bra etikettpå 50-talet.
Miles Davis Kind of blue, Miles ahead och Porgy and Bess som han spelade in för Columbiai slutet av 50-talet tillhör också mina favoriter, tillsammans med Coltranes Giant steps ochOlé på Atlantic. Jag kan också nämna Johan Criss Sonnys dream från 1968. Men där någonstanstar det slut. Jag är inte så förtjust i det sena sextiotalets något dissonanta toner, jag blir lätt lite stressad av den typen av jazz.
Sen finns det mängder av trevlig jazz från 30-40-talen som jag inte har nämnt här med exempelvis Duke Ellington, Benny Goodman, Coleman Hawkins och Count Basie. Men mestgillar jag nog Billie.