Det sägs att det är viktigt att man värnar om stadsbilden, att man inte förstören välkänd siluett, att man håller sig till en mindre skala.
Så var det inte på 30-talet, ej heller på 60-talet och resultatet är välkänt. De höga punkthusen på Kungsklippan vill väl knappast någon vara utan. Lika positivt är inteomdömet om det nya city som byggdes upp under 60- och 70-talen, vilket till viss delkan förstås. Sergels torg och Hötorgscity är väl sammansatta miljöer, till skillnad från de tämligen trista husen kring Regerings- och Malmskillnadsgataorna.
Men nu till kärnan. Varför är man så rädd för att bygga nytt i en modern stil och framförallt:att bygga högt. Det är likadant vareviga gång, vare sig det gäller Söder torn eller ett ounkthus på Gärdet (som redan vimlar av punkthus). Märkligt att man fick förstöra Stockholms siluett med Stadshus, Kungstorn och Kungsklippans kåkar en gång i tiden.
Till råga på allt TILLÅTER man en rent erbarmeligt dålig renovering av husen på Kungsklippan.Nya, fula aluminiumfönster, aluminiumportar och balkongräcken och -sidor i just aluminium.Det är alltså OK att handskas ovarsamt med gamla hus, men så snart någon nämner rivningeller komplettering i ny stil, då är det tvärstopp.
Varför tillåter man inte nybyggen i ny, modern stil och värnar om det som redan är byggt? Jag förstår det inte, även om jag anar att man slarvar med detaljer vid renovering av lite nyare hus, slottet behöver nog inte frukta aluminiumbalustrader. Modernt byggda hus i innerstaden finner man nästan aldrig, med undantag av Vera arkitekters hus på Surbrunnsgatan,inklämt mellan ett funkishus och ett 1800-talshus.
Till sist. Ta inte bara lärdom av vad som blev fel, ta även lärdom av det som blev braoch inse att varje tid sätter sina spår.