Rena femtiotalsgator är inte särskilt vanliga inne i stan och framförallt påkostade dylika från detta decennium lyser nästan helt med sin frånvaro. Ett undantag är Oxenstiernas gata (och föralldel dess parallell Gyllenstiernas) som ligger där Östermalms gatunät slutar och Gärdesfältet och Radiohuset tar vid. De flesta av husen här är byggda i slutet av femtiotalet och rymmer förhållandevis stora lägenheter; fyra- och femrumsvåningar är inte ovanliga. Fasaderna är dessutom strikta utan att vara direkt tråkiga eller, hemska tanke, billiga.
Interiörerna är ofta påkostade och detta börjar redan vid entrén där ädelträ, krom och mosaik får räknas som standard. Öppna spisar har merparten av de större lägneheterna (de största våningarna är i etage) och vissa kök har påkostade köksinredningar i ädelträ. Jag misstänker att man knappast kan bo med mer estetisk och fysisk komfort. Dessvärre får man anta att klåfingriga människor utan stil och pietet gjort, och gör, sitt bästa för att förstöra dessa små mästerverk.