And when I told them, how beautiful you are
They didn’t believe me, they didn’t believe me.
Your lips, your eyes, your curly hair,
are in a class beyond compare.
En av världens första riktiga hits var They Didn’t Believe Me från Jerome Kerns musikal The Girl From Utah från 1914. I Siegfried Sassoons Memoirs of a fox-hunting man (När vi red efter räv) spelar en av männen vid fronten under första världskriget They didn’t believe på grammofonen mest hela tiden, alltmedan Sassoons alter ego helst vill höra något klassiskt verk.
1949 kom Delta Rhythm Boys för första gången till Sverige vilket inte alls blev någon vidare succé, men likväl återvände de sommaren 1950 och då passade Metronome records på att göra ett par inspelningar med dem. Domaredansen och Kristallen den fina. Naturligtvis på klingande, om än bruten svenska. 1951 skrällde det dock till på allvar och det med den klassiska Flickorna i Småland (Spotify). Samma år spelade man också in They didn´t believe me.
Delta Rhythm Boys framträdde om jag minns rätt bland annat på Tyringe Kuranstalt, fd Sanatoriet. Min morfar, pensionerad stins i samhället, var revisor där och fixade fram mig både till det överdådiga smörgåsbordet – jag var en liten påg och åt väl inte så mycket – och till någon av de första bänkarna varje gång trollkarlen Hector el Neco framträdde. Han var lång och smal och lite skrämmande med sina lätt basedowska ögon, mycket fingterfärdig fast reumatismen började sätta in. Att hans borgerliga namn var mera prosaiskt och att han var från Malmö visste jag inte den gången, och bäst så: det hade nog jagat en del av magiken på flykten. Honom får du gärna skriva om – det finns ett roligt klipp med honom på you tube.
I salongerna skred en späd och mycket rakryggad aristokratisk dam fram, med en tydlig air av noli me tangere, henne besvärade man inte fast många säkert hade velat höra henne berätta om sitt framfarna liv. Det var den åldrade Marika Stiernstedt som varit gift med både flygarbaronen Cederström, och i ett stormigt äktenskap Ludvig Nortdström. Kort därefter var hon död.
Och alltså kvintetten som smörsjöng en amerikansk variant av Flickorna i Småland. Den fick jag på en 78-varvsskiva som jag sedan slet på, fast jag kommer inte ihåg vad som fanns på andra sidan. Allt det där var nog 1951, när jag var sju år gammal och såg mer än jag syntes.
Vilket fint barndomsminne! Så spännande var inte min barndom, tror jag åtminstone. men det beror ju på.
Marika Stiernstedt! Henne hade jag också velat uppleva. Hon var nog rätt speciell. Jag har läst hennes memoarer Mest sanning och boken om hennes och Lubbes äktenskap, Porträtt av ett äktenskap. Hon var i Ryssland på 30-talet också och det resulterade i boken Ryskt – en resa utan sällskap. Hon tog en hel del intressanta bilder också och även de publicerades.
Baksidan på borde ha varit Tre trallande jäntor. Jag har inte mitt exemplar här, men letade lite på nätet.
Härliga barndomsminnen från Tyringe kuranstalt! Jag har träffat Hector el Necos syster en gång, det var på 70-talet i den lilla fiskebyn Vik på Österlen. En mycket sympatisk gammal dam, med rätta väldigt stolt över sin bror. Som jag skam till sägandes aldrig hade hört talas om då.
Oj, man hepnar, som Östermalmstanten sa! jag har inte ens hört talas om Tyringe kuranstalt. Skyller på att jag är norrlänning.