Många onödiga prylar har tillverkats genom åren och jag måste nog säga att detta är en av dem. Om jag inte minns fel var den ett tillbehör till toppmodellerna säsongen -55/-56 och med hjälp av denna dosa med sladd (så fjärr var den kontrollen) kunde man koppla om mellan 3D, tal, solo, orkester och jazz. 3D innebar att apparatens sidohögtalare, där diskanten satt kopplades in, tal och solo tror jag både framhävde mellanregistret på olika sätt. Orkester gav nog en rätt jämn frekvenskurva och jazz ökade på diskanten. Liknande finesser tror jag finns på vissa moderna apparater, men då är det nog snarare jazz, disco mm som står på knapparna i t.ex. mp3-spelaren. Tyvärr kan man varken slå av radion, ändra volymen eller byta kanal. Illa.
Den reklamfilm som lanserar denna fantastiska uppfinning är minst sagt märklig. Den är dock rätt komisk idag. Här en förförisk reklambild från mitten av 50-talet.
Vill man fördjupa sig i Grundigs modeller från säsongen -56/-57 rekommenderar jag denna länk. Där hittar man såväl de mest påkostade bordsradioapparaterna som Grundigs finfina radiogrammofoner i lyxklass.
