Tro det eller ej, men tåg 94 mot Boden/Luleå/Kiruna/Narvik anlände Luleå på utsatt tid. Värre gick det för de vagnar som skulle vidare norrut. De kom inte längre än till Murjek eller något i den stilen, ty dagens tåg får inte köras om temperaturen ligger på -25 grader eller lägre. Rätt märkligt kan man tycka, men å amdra sidan har vi inte längre en inhemsk produktion av lok och vagnar.
Nr jag kom fram visade det sig att julgranen dött och helt torkat samman, och det trots att den knappt stått inne i två dygn! Det vara bra att ta fram sekatören och klippa ner eländet, bära ut riset och sopa upp barren.
Jag letade rätt på ett par snöskor eller vad de nu kallas och begav mig ut med en såg i ena handen. Kallt var det, – 21 grader, och snön var faktiskt rätt djup. Första bästa granskrälle på den lilla knabben bakom logen sågade jag ned. Inget som växer där skall sparas, utan det är bara att ta för sig. Återväxten är det inget fel på.
Jag vet inte hur många som minns hur det var förr, på den tiden när julgransbelysningen inte trasslade in sig. Jag pratar om den tid när det satt en extra stickpropp i stickproppen och man med lätthet kunde trassla upp en trilskande belysning. Hur det kom sig att denna finess försvann ur produktion har jag aldrig lyckats lista ut.
Visst är det vackert med snötyngda julgranar och visst har den korta dagern sin charm. Särskilt tilltalande är det under den timme innan mörkret sänker sig, när allt bara är vitt och ljust, men dämpat och milt och inte alls speciellt ljust.