Under ungefär 50 år bildade Österrike-Ungern den så kallade Donaumonarkin som upphörde vid andra världskrigets slut. Jag har aldrig varit i Wien, dubbelmonarkins huvudstad, men för mig är det något speciellt med den staden; kanske beror det på allt jag läs det senaste året om mellankrigstidens händelser. Efter första världskriget var Wien mycket sargat och fattigdomen var stor, vilket inte hindrade att en ny spännande era tog sin början, innan staden på 30-talet kvävdes av nazismen.
Under mellankrigstiden samlades en stor del av stadens intelektuella hemma hos Genia Schwarzwald och hennes man som bebodde ett barockslott i miniatyr, beläget på gården till en vanlig hyreskasern. Husets inredning gick dock i en modernare stil, ty Frau Doktor hade låtit arkitekten och kritikern Adolf Loos genomföra en radikal ombyggnad. Genia, som var socialarbetare och pedagod med doktorsgrad, hoppades att hennes döttrar skulle bli så bildade att de även kunde skura golv vilket säger en hel del om de åsikter som frodades i det Schwarzwaldska hemmet.
Under denna period blomstrade cafélivet i lokaler med namn som Museum, Central och Rebhuhn. Café Museum var ett konstnärscafé där många ryska emigranter samlades. På Central fann man Adolf Loos och författaren Franz Werfel, som utvandrade till USA när utrensningarna tog fart. Werfel levde sedan 20-talet samman med Gustav Mahlers änka Alma.
Wien hör också intimt samman med musik, men det kapitelt är alltför omfattande för att avhandlas här. Nämnas bör dock att tyskfödde Beethoven tillbringade en stor del av sitt verksamma liv i just Wien.